Jag är så ensam
Jag skäms mycket för mitt problem. Problemet är att jag är så ensam. Det har blivit så att jag inte har en enda vän...lite beroende på att jag flyttat runt och mycket beroende på att jag hade en sambo som isolerade mig. Nu när jag separerat från honom....så har jag ingen...ingen att prata med, ingen som ringer eller sms:ar. Så tyst. På fre, lör, sönd har jag aldrig något att göra. Försöker hitta på något, åker till stan och går på café eller bio...ensam. Försöker hitta någon på jobbet att umgås med, men alla har redan sitt umgänge, så det är svårt. Den enda som jag umgås lite med är min mamma. Hon är också den enda som ringer och så. Hon var den enda som grattade mig när jag fyllde 30. Och det är så pinsamt på något sätt, att vara så ensam. Tragiskt, jag vet...Har kontaktat gamla vänner, men det bara dör ut, de har sina liv nu och är inte så intresserade av att börja umgås.
Imorgon är det fredag....igen.....alla är glada och ska hem till sina familjer och ha roligt...och....jag.....ska hem till...ingenting....telefonen blir nog tyst ännu en helg,
Vet inte vad jag vill med det här inlägget.....känner mig bara ledsen och evigt ensam.
det är oerhört jobbigt.. har försökt ta kontakt med folk här nere men det rinner liksom ut i sanden.. nån som vil ses? 
kram.