Min bebis skriker och gråter, jag räcker inte till.

din dotter känner av när du blir stressad och då blir hon ännu mer ledsen/arg/upprörd......det är svårt att tygla sitt eget humör för man blir så frustrerad för att man inte vet vad man ska göra för att få barnet nöjt.

Jag har inte låtit Lukas ligga och skrika före mat osv, utan har tagit upp honom när han varit ledsen och erbjudit mat eller napp.

Har du bröstmjölk så det räcker? Kan ju vara så att hon är ledsen för att din mjölk inte riktigt räcker till.

Var aldrig rädd för att ringa bvc för råd, de finns till för din skull!

HAr du testat att bära henne i en bärsjal/bärsele?

Har själv inga barn ännu, men är som bäst på gång med ivf...

Vill bara säga att jag bara kan tänka mig hur jobbigt och tungt det skulle vara att behöva vara ensam och klara allt själv!

Hoppas du får råd och hjälp av någon här på fl, och kanske bvc!

Många kramar!

Jag har gott om mat...inga problem alls på den fronten. Bärsjal ska min mamma köpa till mig i veckan. Blir så mycket lättare på ffa dagtid då när jag slipper lägga ifrån mig henne om jag ska laga mat, äta, fixa tvätt osv. Hoppas på att det ska göra henne tryggare och mer rofylld överlag. För även om jag är frustrerad nattetid så är det över kärlek till henne....över att se min lilla älskling så ledsen och inte räcka till. Frustrationen kommer inte direkt utan det kan vara efter att ha försökt med en massa olika saker i över en timme.

Du låter som precis vilken mamma som helst!

Jag tycker att det är bra att du kastar kuddar i väggen eller går ut från rummet, det hjälper en att återfå fattningen och inte skada bebisen istället!
Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete eller vara orolig för att ditt lilla barn ska ta skada för att du inte alltid tar upp henne direkt

Har du någon som kan avlasta lite på dagen så du får vila lite? Det sliter på psyket att ha jobbiga nätter.

amningen tar ett tag att komma in i, både för dig och henne. Prova att ligga ner och amma så kanske ni somnar båda två (se till att ha nån skydd så hon inte ramlar i golvet bara!)

Det finns babyhängmattor (eller bärsjal) som man kan hänga i spjälsängen och vagga barnet i. Eller testa gungtassar. då kan du vagga henne utan att ta upp henne
(nu när hon är såpass liten behöver hon mat på natten om hon vaknar, men sen när hon närmar sig halvåret kan det räcka att gunga henne till söms)

Skickar lite styrkekramar till dig!

ja, det låter väldigt jobbigt. Kanske har hon kolik? Jag tror på att ta upp så små bebisar så fort de gråter. Trösta så fort som möjligt är det som ger mest trygghet när de är så små!

Men jag förstår att det inte är så lätt alla gånger. Man är trött, måste hinner äta själv osv...

Du har säkert testat det mesta. Bärselé kan ju funka! Eller att hon får ligga hud mot hud på din mage o sova! O ta in vagnen i sovrummet o vagga henne i den på natten när hon inte kan sova.

Jättesvårt att ge tips, alla barn är såå olika. Men jag tycker du kämpar på bra! Inte lätt att tänka när man är mitt uppe i det, men komihåg, det blir bättre med tiden!!!

Lycka till!

Jag förstår din frustration, men jag måste säga något som kanske inte är så roligt. Bebisar skriker! Ibland skriker de även om man gjort allt som står i vår makt, det enda du kan göra i de lägena är faktiskt att bära och vyssja eller det som funkar bäst. Det tar tid att lära känna sina bebisar och du kommer att bli bättre på att läsa hennes signaler.
Försök att inte bli frustrerad genom att tänka, jag har provat allt jag kan komma på! Kanske behöver hon bara få vara här med mig just nu. Gör det som funkar, skaffa en bärsjal/sele. Bär henne samtidigt som du gör saker du måste. Men främst av allt! Ha inte så höga krav på er lilla familj! Din dotter är ny i världen och du är ny som mor, tillsammans kommer ni att hitta ett sätt att fungera tillsammans!

En sak som jag tycker:
Skit i hemmet ett tag, låt det vara dammigt osv. Det viktigaste är du och din dotter lär känna varandra. Det tar ett tag att landa.

De första tre månaderna var jobbiga och jag kunde inte äta när jag ville de dagar då min make jobbade eftermiddag. Men jag har satt Lukas i första hand, hemmet kommer längre bak på prioritetslistan.

Nu när Lukas är 5 månader så är det mycket lättare! Så det finns en ljusning!

Bättre du går ut som du gör och kollar på TV i alla fall för att få en kort andningspaus. Även om jag röstar för att närhet och ta upp henne är första lösningen trots allt..Du är säkert medveten om att SBS -Shaking baby syndrome ökar i samhället, det är att man ruskar det lilla barnet för att man inte orkar, det är väldigt farligt och barn kan dö/få hjärnskador.
Det kommer gå över denna fas, när ni "lär er varandra", det tar lite olika lång tid. Be om avlastning av någon annan en stund/natt om det blir för jobbigt. Magknip kan säkert vara en förklaring, svårt att veta, kanske inte ens finns någon orsak, små bebisar skriker, jag har en egen teori om att det säkert kan vara växtvärk i vissa fall.
Kramar till dig och lycka till med din lilla bebis.
Sist men inte minst -VAR INTE RÄDD ATT BE OM HJÄLP!! Kontakta BVC, kan vara skönt att bara prata med någon, säg som det är så får du stöd.

Alla de där känslorna är helt normala och även att barnet kan vara otröstligt.
Ibland behöver det inte vara nån speciel orsak till varför hon skriker men om det verkar som hon har ont i magen (krampar ihop, pruttar, eller om det mest är direkt efter hon ätit eller vid en viss tidpunkt på dagen) kan det vara kolik. Första rådet du kommer att få från bvc är då att undvika mjölk i alla de former i 2 veckor. Kanske värt att prova? Funkar inte det så finns det Minifom droppar på apoteket som kan hjälpa men prata med bvc innan du börjar med dom.

Som sagt så behöver det ju inte vara det och det finns massor av olika saker som kan hjälpa. När vår dotter skrek timme efter timme så hjälpte det lite att böra henne på mage så att hon "hängde" över armen på en, eller att lägga henne på magen över våra ben när vi satt och gunga henne fram och tillbaka och klappa henne i rumpan. En bärsele kan oxå vara bra. Det skaffade vi och även om hon skrek så kunde jag ändå vyssja och guppa på henne medan jag lagade mat eller va på toa eller vad det nu kunde vara. Det finns massor av små knep och det är bara att prova sig fram.

Det viktigaste är att priotera sig själv oxå. När hon väl sover så måste du antingen sova, äta eller duscha, alltså inte slöa framför tvn eller annat som egentligen bara är tidsfördriv. Se till att det ger dig nåt. Och glöm inte äta ordentligt själv så att du orkar med. Men det allra viktigaste av allt är att du ska veta att DET GÅR ÖVER. Det handlar om några veckor. Tro mig, jag vet att det inte känns så när klockan är 4 på morgonen och man gått fram och tillbaka i lägenheten i två timmar och bara gråter av frustration över att inte kunna trösta sitt barn men det gör det. Ge inte upp. Våga be om hjälp. Fråga dina försäldrar om de vill komma och laga lite mat och hjälpa till och städa så att du slipper det iaf för en dag.

Det kan även vara värt att prata med bvc om eventuell förlossningsdepretion om du känner att du får tankar att skada barnet eller sig själv (tro mig det är vanligare än du tror och de kommer att vara förstående och vilja hjälpa dig). Tror inte jag har träffat nån mamma som inte vid nåt tillfälle tänkt att de inte orkar mer.

Oj vad långt det här blev. Men kan prata i timmar om det här. Vill du prata så finns jag här!

åh så där är det
hatade verkligen första bebistiden med en liten skito krikmaskin som aldrig blev tyst
jag fick inte sova inte äta inte skita duscha kunde man glömma borsta tänderna var ngt man han med en gång om dagen om man hade tur
jag grät o skrek mej egenom 3 månader
det är ett helvete o man känner sej värdelös jag vet
men du
det kommer gå över
plötsligt en dag inser du att jo saker börjar bli bättre
rutiner fastnar
hon sover mer skriker mindre o du hinner sköta din hygien och äta
stå ut
det vänder
jag lovar