The Buffybabes - we're pompous and our sisters are crazy

så, fixat!

Håll i er nu men vi har en tapetserad hall! Och bokhyllor! *svimmar av lycka* Maggis: Bratz är portade här! Jag ska uppfinna en avkännare i halldörren som spränger skiten i luften om man passerar tröskeln.

Ja, jag får lov att hålla med. Överhuvudtaget känns det som att många av medlemmarna på FL har väldigt mycket tid och energi till att ha åsikter om hur andra lever sina liv. Bara en sån sak som att många här på forumet på allvar tycker att man är en egotrippad barnmisshandlare om man skaffar barn efter 35? Varför? Jo, man tänker inte på barnet, som kommer ha en gammal och orkeslös mamma som dessutom kan få för sig att gå och dö! *suck*

Det kan jag inte påstå att jag håller med om, helt och fullt.  Jag uppmuntrar inte min sons aggressiva sida, eftersom den just nu tar sig  uttryck i form av slag, sparkar och att han kastar hårda saker på oss då han inte får som han vill. Jag tror både han och samhället mår bättre av att han lär sig kanalisera sin ilska via verbala utbrott eller smällande av dörrar, än att gå till fysiska handgripligheter, faktiskt.

Lady Namárië skrev 2009-06-02 14:27:57 följande: *kramar* och apropå gamla mammor, vem som helst kan bli överkörd av en buss imorgon, även om man är 17 och piffig. Nu verkar min son vara rätt grabbig, men det får han vara. Han får lika mycket uppmuntran när han försöka avgöra vilken bil som är snabbast som när det är vackrast utsikt från sovrummet eller köket Jag tror jag är överkänslig, eller möjligtvis retlig. Borde jag ha mer gåsdräkt? Är det för att jag blivit slipad av exet jag har svårt för att ta en kollega som rättar ett 'skrivfel' (som var en ändring av hans felaktiga, upplästa text till en korrekt formulering på tavlan) jag gör tre gånger och jag till slut ger upp, men när en manlig kollega ändrar tillbaka till samma skrattar han bara till? Kollegan som sedan ändrade sa också högt att han höll med mig, så skulle det vara. på direkt fråga svara han att han tänker "inte lägga energi på att *manlig kollega* lägger till ett litet ord". Men tydligen när jag gör det. Är det hormoner eller är han en idiot? Det är inte första gången jag uppfattar det som om han mästrar mig heller. Skall man ta sånt och hålla käft? Är det egentligen enklare för mig? *trött*

Maggis Nervis skrev 2009-06-02 19:26:10 följande: tack! det är inte bara jag då Frågan är ju bara vad man gör åt det...

Omg. Min syster har träffat en skittrevlig brittisk/mexikansk kille. Han är riktigt rik (eller, hans släkt är) och han själv är rolig, trevlig och kul. Just nu sitter vi och pratar på Facebook och han ska se till att stanna i England för att kunna träffa oss (min familj + mamma, men inte syster) när vi är där i sommar. Han ska ta med oss till det universitet i Oxford där de har spelat in många scener i Harry Potter. Och just nu håller han på och berättar om varför "Hermione" inte gillar honom (de har träffats några gånger). Jag tycker att min syrra har gjort ett riktigt kap. Det tror jag att hon också tycker, inte minst med tanke på att hon på fredag åker iväg på gratis lyxkryssning i karibien. *avundsjuk som fasen*