Åsa skrev 2009-05-12 09:48:53 följande:
Nu litar jag på vad du säger om i vilka ljud det uppstår men fenomenet är inte särskilt konstigt även om jag inte själv talar så; finns liknande exempel på där ljud ändrar sig i vissa kombinationer (som att nn+k hos modersmålstalande svensktalande, Finlandssvenskar undantaget, normalt uttalas ng+k eller att p,t,k förses med aspiration - en liten utandning - före vokaler; jättesvårt för finsktalande exempelvis). Jag kan inte hålla med om att svenskan skulle ett särskilt bokstavstroget uttal även om detta förmodligen stämmer något bättre i de Mälardalsdialekter som gett upphov till den mesta stavningen. Att tro att stavningsuttal skulle vara "finare" är ju för övrigt ett modernt påfund och tillämpas huvudsakligen bland åttiotalister i servicesektorn (samma som tror att det är artigt att säga "Ni").
Jo, svenskan är ett väldigt bokstavstroget talspråk om man ser det i ett internationellt perspektiv. Finskan leder, men Sverige kommer inte långt efter. Jämför med franskan "oiseau" eller engelskan "queue". (Visst det finns svenska praktexempel också, men i princip). Studier har visat att barn som går i skolan i länder som har ett mer bokstavstroget talspråk knäcker läskoden lättare än andra barn och att de får ett försprång som kan hålla i sig ett tag.
Jag vet inte om "bokstavstroget talspråk" är rätt term, det jag menar är att skriftspråket följer talspråket i stor utsträckning.
Jag förstår hur bokstavskombinationer påverkar språket, det var inte så jag menade. Det jag talat mest om i tråden är just Hornstull, där sch-ljudet fascinerar mig extra mycket.
Stavningsuttal kan bli helt absurt även om utvecklingen känns ganska naturlig med tanke på hur språket används idag. Man läser bra många fler ord än man hör.
