Jag hatar Facebook!!!

För sådana som mig som har flyttat runt mycket är FB en kul sak! Jag har återknutit kontakten med många gamla vänner och kollegor från olika delar av landet (och andra länder) tack vare FB, och har dessutom träffat flera av dem IRL.

Jag är gift, och min man har också en FB-användare. Båda två har automatisk inloggning. Jag skulle kunna gå och läsa alla hans FB-mail, vanliga mail och gud vet vad, men det har jag inget intresse av . Jag valde att skaffa en man som jag litar på till 100%, och han litar lika benhårt på mig.

Kan bara hålla med: om någon börjar vänstra på FB så är det inte FB som är problemet utan personen som vänstrar. Om man är benägen att vara otrogen så hittar man sätt att vara det även utan FB.

..och jag är 39 år och har varit sambo många år och gift sedan två år tillbaka. Jag letar gamla vänner på Facebook. Och ja, jag har även några gamla pojkvänner där. Absolut inte alla - några av dem vill jag aldrig ens se igen. Men vissa av dem håller jag gärna kontakt med då och då. Jag förstår inte varför du har en så aggresiv inställning till gymnasiekompisar och liknande?

Jag har inga som helst baktankar med att vara aktiv på FB. Min man oroar sig inte för fem öre för att jag har ett stort kontaktnät där, och det gör han helt rätt i. Du skriver om att det skulle kunna "öppna dörrar som inte fanns förut". Javisst. Men detsamma gäller ju att t ex gå på krogen, större fester, jobbkonferenser mm. Menar du att man ska låta bli alla sådana saker om man lever i en fast relation eftersom det kan öppna dörrar som inte fanns förut?

Är du orolig över att din man ska göra något dumt bara för att han har vänner på Facebook ska ni naturligtvis ta ett samtal om den saken. Men återigen - det är inte FB's fel om förtroendet i en relation börjar vackla.

Visst har internet underlättat för den som vill vara otrogen. Men återigen - om din man inte har för avsikt att vara otrogen så är det ju inget problem. Du låser väl inte in honom på dagarna? Social interaktion på det stora hela underlättar ju otrohet.

Jag är t ex med i en kör som ska åka på en utlandsresa i sommar. Borde min man försöka hindra mig från att följa med, eftersom det är lätt att ha en fling med någon annan när man är utomlands och solen skiner? Naturligtvis inte. Jag är inte otrogen oavsett omständigheter och det vet han.

Du säger att du inte är svartsjuk, men nästan allt du skriver pekar på att du faktiskt är det.

Jag utgår från att du menar allvar med det du skriver, och då blir jag bekymrad. Tror du verkligen att svartsjuka är en sund reaktion?

För mig är svartsjukan ett tecken på att man behöver jobba med sin egen självkänsla. Svartsjuka är aldrig sunt.

Visst har du rätt till din åsikt, precis som jag har rätt till min. Och jag är fast övertygad om att svartsjuka aldrig är sunt, och att svartsjukan har sin grund i dålig självkänsla.

Ett förhållande är en balansgång mellan att vila i tryggheten av att min partner inte lämnar mig för att jag har en dålig dag/vecka/år, och medvetenheten om att en bra relation måste underhållas. Naturligvis måste jag aktivt arbeta för att relationen till min partner ska fungera bra. Kommunikation och tillit ser jag som två oumbärliga delar i relationsbyggandet. Svartsjuka är något som förgiftar ett förhållande, men framför allt förgiftar det personen som bär på svartsjukan.

För övrigt har både jag och min man Facebook. Vi har automatisk inloggning på både FB, mail och andra sociala sajter. Om jag ville så skulle jag kunna läsa alla hans mail och andra privata meddelanden, men det gör jag inte. Jag är helt övertygad om att han berättar viktiga saker för mig. Och ja, både han och jag har vissa av våra gamla ex som kontakter på FB. Jag ser inga problem med det. Det finns ju en anledning till att de är just ex.......

Det är skillnad på att bilda sig en egen uppfattning i en fråga, och att försöka ändra innebörden i ett etablerat ord eller begrepp.

Såhär säger SAOB om svartsjuka:
" (Svartsjuk) 1. i fråga om kärleks- l. vänskapsförhållande: som befinner sig l. brukar befinna sig i ett tillstånd av plågsam ängslan l. oro vanl. i förening med vrede l. hat l. vanmakt l. förtvivlan l. svårmod o. d. av fruktan för l. vid tanken l. misstanken att den person, vars kärlek (l. vänskap) man ensam vill äga, älskas av l. älskar ngn annan, varför den älskade (l. vännen) ofta misstänksamt bevakas; (sjukligt) vaksam"

Man kan naturligtvis göra egna definitioner, men det blir svårt att samtala då. För att citera Tage Danielsson:

"Nu är det klart att det är mest praktiskt att vi använder orden i den betydelse som vi har kommit överens om. Det blir så besvärligt annars, och man kan lätt bli missförstådd. Å andra sidan är naturligtvis ingen åtsagd att använda alla ord i överenskommen betydelse ? särskilt som ju varken du eller jag har fått vara med och bestämma från början att limpa ska heta limpa och krasse krasse. Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm?Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar. Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen".