Extremt spruträdd 5-åring..hjälp!
Hej!
Vi har en idag 5 årig pojke som har blivit extremt spruträdd. Han har en liten sjukdomshistorik då vi när han var mellan drygt 3 och 3,5 år undersökte en lymfkörtel som växte sig stor. (var inget onormalt )
På VC skulle ett blodprov i armen tas vilket blev totalt misslyckar pga orutinerad personal utan någon vana att ta blodprov!!! Efter det misslyckade försöket då sonen var jätte duktig men hon klantade sig och tappade fel sorts spruta.. och blodet forrsatte rinna längs sonens arm och hon skyllde på honom för att han rörde sig putte lite.. fick vi gå till sjukhusets provtagning. Där var två jätte duktiga skötetskor med och skullle ta ett nytt blodprov. Jag hade förberett med Emla plåster för lite bedövning och det gick rätt bra till han kom in i rummet. Han börjar efter en stunds gråt när han inser att det är dax för att ta provet att reagera väldigt kraftfullt1!Han sliter sig ur min famn och sätter sig i en hörna och hyperventilerar och skakar. Personalen undrar om vi ska ta provet.. Och vi var ju tvugna.. då det var så viktigt. Efeter en stund kunde vi få upp honom i min famn, men vi fick hålla i honom två vuxna, medan tredje tog provet. Han märkte det knappt, själva provtagningen. Och efter tog sig sköterskorna lite extra tid att prata med honom om vad son hänt och varför.
jag hoppades att det skulle göra saken bättre.... men tyvär är det nu ännu värre!
Inför 5-års kontrollen i januari på BVC hade vi pratat med honom om att imorgon ska du få ett litet stick, men det går så fort och sagt att vi skulle gå till leksaksaffären efter han tagit sprutan- Åter var vi tre stycken vuxna, ifall det skulle behövas, men han får sån panik i stunden så han sparkar sig loss från min man och efter två försök från bvc sköterskan inser vi att det inte kommer gå idag.. vi fick ingen vaccinaton utan måste ta den inom närmsta året. Detta hörde sonen.
Han pratar nu ofta om NÄR han ska ta denna, vill inte, och har gråt i halsen varje gång. Har nu gått så långt att han inte ens kan se en sjukhusserie reklam på tv , utan skriker till och vill att man ska byta kanal.
Vi känner oss maktlösa, vad ska man göra åt detta?
Vi har försökt att inte prata om det i perioder, sen att prata om det. Läst barnbok om läkarbesök med honom,men inget hjälper. Igår frågade han mig igen när det var dax att ta sprutan. och sa att han tänker på det nästan varje dag.
Vad kan vi göra?
