Hur får man bort längtan?

Jag trodde själv att det inte skulle bli nåt barn. Jag kände att jag hade att välja på att antingen bli bitter och hålla mig undan alla ungar så gott det gick för att slippa bli ledsen. Eller att faktiskt försöka plocka rússinen ur den bittra kakan och odla relationerna med de barn som fanns i min närhet. Att delta i deras liv, köpa söta presenter och glädjas åt att få gosa med en bebis och se fram emot nästa gång istället. Jag tror man kan bestämma sig för det, men det är ju såklart en process och sorgen över att inte få barn måste man ju självklart ändå bearbeta. Fast jag tror att man inte behöver bli sorgsen av att träffa andras barn om man försöker bestämma sig för ett förhållningssätt. Nu blev det ju ett barn för mig till slut ändå, så det kanske är lätt för mig att säga dock. Lycka till i alla fall.