För oss läkare och läkarstudenter 9

Bra initiativ! och här kommer trådens första gnäll. jag randar mig på stora fina sjukhuset och går denna vecka på en utbildningsrad som står markerad som "xxx må-ons". Vilket jag trodde innebar ledig fredag. Dagis låg på mig som iglar ang denna klämdag för det visade sig förstås, som vanligt att det bara vr våra barn som skulle gå så jag sa att de skulle vara hemma. finfint och alla glada. Men nä, jag var icke ledig. Jag har värsta möjliga formen av stressad överbokad mottagning och rondar en avdelning jag aldrig är på.

tack... Nu blir det tunga förhandlingar med maken. Uuuuusch.

Jalapeno: Men hur har de tänkt då? Hade du inte din tankeläsarfunktion på?

Jag kan fortsätta med mer gnäll. Eftersom min man arbetar inom byggbranschen och det är en viss stiltje där (vilket väl är dagens understatement, det är fullständigt vindstilla), så har vi flyttat till huvudstaden, för att där har han i alla fall jobb. Vilket innebär att jag sitter djupt nedgrävd (ungefär till hakan) i Stockholms AT-sökarträsk. Just nu känns det som att jag aldrig kommer få min legitimation...

Bra initiativ Kalinka. Jag har saknat vår gamla tråd.

Jalapeno:

Kalinka: Usch. Söka AT i Stockholm kan inte vara kul. Inte för att jag har försökt men ryktet säger att det inte brukar vara helt lätt. Men jag tror inte du ska ha panik och känna att det är bråttom att få ut din legitimation - det hinner man förr eller senare. Just när man står där så vill man ju förståss bli klar så snabbt som möjligt. Jag övervägde till och med att veckopendla ifall jag inte fått AT i Umeå. Så här i efterhand kan jag känna att det var dumt att ens tänka - inte hade det varit hela världen ifall jag hade behövt vicka ett år före AT. Att få familjesituationen att fungera är så oändligt mycket viktigare än att bli klar fort.

Nej det är inte så skoj. Det som känns tyngst just nu är det där med att jag till att börja med måste skaffa ett vik. Och jag är totalt nollställd. Har ingen aning vart jag ska vända mig. Har lyckats klura ut att jag nog ska vända mig till personalspecialisterna först i alla fall.

Egentligen hade det kunnat vara SÅ mycket värre. Strax före jul när vi fick reda på att makens projekt hade blivit nedlagt visste vi inget. Han hade jobb i stockholm, men vi bodde i studentlägenhet, som vi inte fick bo kvar i. Visste inte hur det skulle bli med dagis, och jag hade inget jobb.

Nu har maken ett projekt som sträcker sig en bra bit fram i tiden. vi har ett förstahandskontrakt på en nästan nybyggd hyresrätt, och häromveckan fick vi reda på att dottern har fått plats på ett dagis till hösten som känns bra (och som har öppet tillräckligt länge så att vi klarar av det, utan mor-/farföräldrar i närheten).

Då är det "bara" det där med mitt jobb som fattas, och där är både mamma och svärmor stor hjälp. Mamma med sitt "Men du måste ju ligga på, och säga att du kan hoppa in om någon blir sjuk". Svärmor å andra sidan är väldigt positiv "Men tänk om din utbildning hinner bli för gammal!"

Nu får det vara slutgnällt från min sida!

Nu bor jag tack och lov inte i Stockholm och jag kan tänka mig att det är svårare där även med vick men de gånger jag har sökt vick har jag ringt direkt till verksamhetschefen för den klinik där jag velat jobba.

Vad är en personalspecialist? Är det personalansvariga på respektive klinik eller är de för hela sjukhuset? Om det är som i Umeå så är det i första hand på kliniknivå du ska höra dig för. Det brukar ju vara dåligt med utanonseringen av vick - har de behov av vikarie och har någon som anmält intresse och som verkar vettig så får den ofta jobbet utan att det ens syns utåt att det varit ett vick ledigt.

På Södersjukhuset, som ligger närmast mig, har varje verksamhetsområde/klinik en personalspecialist som svarar på frågor om utannonserade tjänster osv. Jag tänkte börja där. De borde kunna lotsa mig vidare till rätt person i alla fall.

Det verkar vara svårare med vik. jag sökte ett för några veckor sedan. Men det var ju utannonserat, och då får de ju såklart många sökande. De flesta viken är nog inte utannonserade.

OK. Då förstår jag vad personalspecialist är. Jag tror inte vi har någon sådan här (åtminstone inte på vår klinik) men vi har ju ett lite mindre sjukhus. Då låter det som att strategin att kontakta personalspecialisten är bra. Och timingen är också bra - men du ska nog vara ihärdig nu de närmsta veckorna. Det är väl ungefär nu som de håller på att planera höstens bemanning. Lycka till!

jag jobbar i Sthlm och gjorde AT i Sthlm. på min tid räckte det med ca 7 mån vik. Du ringer till kliniken och frågar om det är klinikchefen, läkarchefen, klinikstudieledaren eller liknande som tillsätter vikariat. Sekreterarna vet. Sen skriver du brev eller email. Det funderar även att pendla till omkringliggande städer. Dessutom finns alla geriatriska klniker som tex Bromma, Jakobsberg och glöm inte mariakliniken som är ett alldeles utmärkt första jobb.
lycka till!

Bra initiativ Kalinka, och tack för länken.

Jag har äntligen bestämt mig slutgiltigt för att stanna i Malmö, och satsa på AT här, även om det även här innebär en massa vik. Men bara att fatta ett beslut, så att man sen kan satsa långsiktigt (t ex leta bostadsrätt) kändes extremt skönt, och uppväger med råge det extra året som kanske krävs.

Jag är nu på väg (med skrämmande hastighet) mot första vikket - jag har med mycket tur lyckats få en plats på UMAS under sommaren. På avdelningen blir det jag, och omväxlande två kandidater som går terminerna under mig (underläkare resp läkarass). Men det är väldigt bra stöd från överläkarna, som rondar avdelningen varje dag, så det känns ändå rätt tryggt. Men overkligt...

Kan dock inte tipsa om hur man får vik - eftersom jag bara sökt på samma sjukhus som jag gått som kandis så är det ju betydligt lättare... bara att haffa avdelningschefen i korridoren... Kan kanske verka underligt om man gör som utomstående...

Det som ändå känns skönt är att jag ju faktiskt har 2 månaders viktid redan sedan sommaren 2007, och den får jag tillgodoräkna mig på alla sjukhus utom Danderyd, som bara räknar vik efter examen. Det hade varit jättebra om jag hade fått ett vik i sommar också, men eftersom vi inte visste om E skulle få dagisplats förrän för någon vecka sedan, så har jag haft lite svårt att sätta mig ner och fokusera på att söka jobb.

Det känns skönt att höra att det där extra året (eller vad det blir) spelar liten roll i slutändan. Jag har funderat på pendling, men min man har svårt att gå ner i arbetstid så mycket att det känns ok med längden på dotterns dagisdagar. Jag får nog helt enkelt härda ut ett tag.