Ni som fått ert första barn med någon som hade barn sen innan, hur gjorde ni???

Vi har precis samma situation som ni. Vi har löst det genom att bonusarna får vara hos farmor och farfar den första veckan, då jag ska snittas. Och man vet ju inte riktigt hur många dagar man måste vara inlagd efter det. 
Självklart får dom komma och hälsa på oss på bb, men dom får vänta lite med att följa med hem.
Sa tidigt ifrån att vi måste komma in i rutinerna hemma först, sen får gullungarna vara här så mycket dom vill i sommar.

Man får alltid kritik från folk här på Fl. Trist att folk ska vara så småsinta... Men det finns folk som bryr sig på riktigt, och inte bara vill trycka ner andra..  *kram*

Lycka till!!

Hej!

Förstår precis hur du känner det. Jag och min sambo fick vår gemensamma son i maj förra året. Han har en sjuårig (då 6årig) son från sitt tidigare äktenskap. Jag ville precis som du ha lite tid för mig och barnet de första dagarna efter bb. Det fick jag ofrivilligt med några dagar på neo, men vi löste de iallafall med att sonen var hos farmor och farfar men hälsade på oss på neo så att han fick se lillebror, det funkade jätte bra. Hoppas att din sambo förstår din önskan som faktiskt inte alls är orimmlig. Lycka till :)

Hej!

Du får väl förklara för din sambo att du är rädd att bli irriterad och frustrerad och att det ska gå ut över barnen, samt betona hur viktigt det är att första tiden med nybäbisen blir bra för alla. Du kan ju bre på lite & säga att tänk om amningen strular, tänk om du får hormonöverslag och bara gråter, tänk om du är totalt tokslut efter förlossningen och knappt kan röra dej.

Barnen är ju såpass stora så de borde kunna förstå om man förklarar för dem, de inser ju säkert att en förlossning kan vara påfrestande osv. Förhoppningsvis kommer du att tycka det känns okej (kanske tom kul) med korta besök av syskonen de första dagarna.

Tror du själv, om du är uppriktig, att bonusbarnen kan känna sej undanskuffade? Eller sitter det mest hos din sambo? Jag menar, det är ju trots allt viktigt att de inte känner sej undanskuffade.

Kanske kan du komma med förslag på vad du och din sambo kan göra/säga för att förhindra att de ska känna sej undanskuffade?

Är inte dom tillräckligt stora för att fatta att du kommer att vara i en bebisbubbla? Prata med dom innan så är det nog lugnt.

Jo jag tror de förstår om man förklarar för dem, det vore svårare om de var mindre. Det vore skillnad kan jag tycka om jag begärde tex att vi skulle byta period, att de plötsligt skulle åka till sin mamma i 2 veckor, det vore orimligt och då skulle de säkert känna sig undanskuffade. Men jag pratar om 2-3 dagar och jag tycker inte det är så himla mycket begärt. Som bonusmamma är man rätt van vid att kliva åt sidan och att aldrig vara nr 1 för den man lever med, och det köper jag, jag har inga problem med det.
Men de första ynka dagarna som nybliven mamma tycker jag faktiskt att det kan få handla om vad JAG vill och behöver. Lägger man fram det fint för bonusbarnen kan jag aldrig tänka mig att de känner sig undanskuffade eller utanför bara för att de får vänta ett par dagar med att bo hos oss igen.

En natt när jag var 11 föddes min lillebror som min pappa fick med en annan tjej. De ringde in en taxi som fick köra mig till min mamma, inga problem!

Då hade jag trots allt inte varit hos dem på två veckor, men så gick hon över tiden 2 veckor... Och tillslut fick jag vara hos dem en natt i vilken natt, och den natten satte det igång =)

Om du orkar läsa den här tråden så finns det ca 1000 svar på en fråga liknande din!

www.familjeliv.se/Forum-4-118/m43817867.html

Jag har en bonusdotter ( 7år) som sov hos oss natten då det satte igång. Vi hade förklarat för henne att när det satte igång så skulle hon åka till mamma. Så mitt i natten väckte min sambo henne och sa nu är det dags=) hon var jätte spänd och nyfiken, nästan som att hon ville åka till mamma för då visste hon att snart kommer hennes lillasyskon. Sen fick hon komma till oss helgen efter. Hon fick komma till BB och hälsa på dagen efter. Det tror jag gjorde att hon inte kände sig utanför. Annars älskar hon bara tiden hon kommer hit och får vara med sin lillasyster!

Barnen är ju inte små... så jag är säker på att de förstår om man bara förklarar.

Vi var ganska noggranna med att involvera barnen innan... de fick välja kläder, möbler, vi skrev namnlistor ihop... osv. Så grejen att sova hos mamma några dagar efter förlossningen var liksom ingenting.
Att förklara för barn i den åldern att man är trött efter en förlossning behöver inte vara så krångligt. Det är ju bara att säga som det är, man är ju som ett utsketet äpple... är man dessutom förstagångsmamma är man ju lätt hysterisk över det mesta. Barnen är säkerligen lika glada över att sova hos sin mamma istället för hos hormonmonster till bonusmamma, uppstressad pappa och bebis som skriker nätterna igenom.