udda-namn-modet

Som dig ungefär....dock finns en del ovanliga namn jag gillar....

Kul skrivet!!

Tycker det är ganska löjligt med folk som slår knut på sig själva för att hitta så udda namn som möjligt just för att de ska vara udda. Det där misslyckas ju alltid ändå! Så fort man hört ngn som hittat ett namn som man aldrig hört förr, så poppar det upp fler som tagit samma namn. Dessutom känns det ganska fånigt att härma filmstjärnor mm, särskilt när namnen är direkt engelskklingande el dyl.

Vi kanske inte vill att vårt barn ska få ett namn som ligger på topp tre över allra vanligaste namn, men i övrigt kommer vi att ta ett namn som vi gillar. Oavsett om det inte är megaovanligt.

Vi hade tre krav:

1. Namnet måste vara så pass ovanligt att det inte blir tre-fyra stycken i klassen som har samma namn. Topp 10-listen är alltså utesluten.

2. Namnet måste fungera internationellt, men ändå låta vackert på svenska. Bort med Jerker och Fanny, liksom alla namn med å, ä eller ö alltså.

3. Namnet måste fungera i lajv-sammanhang eftersom det är vårt fritidsintresse. Jag vägrar stå i full medeltidsmundering och vråla på River eller Tiffany.

Nu blev det faktiskt ett engelskt namn, och därtill hämtat från literaturen. Men det klingar bra på svenska också, och bärs av ett femtiotal i Sverige.

Jag tycker att udda namn är fina och inte alls någon modefluga!!!
Man döper ju sitt barn till vad just det barnet passar till.
För mina barn är speciella och unika små varelser som inte skall heta typ Anna, Maria, Linda, Erik, Anton osv, de "vanliga svenska "namnen.

Själv heter jag Mimmi som inte är vanligt och framför allt inte för 27 år sedan.
Mina små underverk får speciella namn och framför allt ett namn som passar dom!!!

Döp ditt barn till vad du vill, skit om vad andra tycker eller vad som är " poppis", det är ju upp till var och en vad en barn skall heta!!!

Läste på aftonbladet att Britney Spears skulle döpa sitt barn, om det blir en pojke, till London. Förstår inte varför kändisar måste döpa sina barn till orter där barnen blivit till, där de träffades osv osv. Kan de inte har "normala" namn på sina barn?

Namnet skall det stackars barnet leva med hela livet och då skall det ju vara ett namn som fukar och inte ett som föräldrarna valde för att uttrycka sin egen personlighet.

Hörde någonstans att i gammal hebreisk tradition menade man att namnet fångade en persons personligheten, det är därför de flesta hebreiska namn betyder något. Jag gillar den tanken, att mitt barns namn skall passa med hans eller hennes personlighet (inte min alltså).
Våra barn kommer inte få heta J7skruiaggxkshataesjqjghaiorj, som utalas Erik alltså.

Gäddan--> Vi vanliga dödliga får väl hämta lite inspiration i den här tråden:
www.familjeliv.se/Forum-0-0/m2037204.html

Ja, vad skall man säga annat än att geografilektionerna i skolan i framtiden blir som ett upprop.

Gäddan
Isf hade våran Emma fått heta Sousse!

Nja, jag gillar nog udda namn. Kanske inte sådana som kommer direkt från en kändis eller liknande, men hellre det än alla i dagsläget typiska "A-namn" som Albin, Alva, Astrid, Alvar osv. Som tidigare sagt: inte så kul att ha samma namn som flera i klassen. Jag får känslan av massproduktion och brist på fantasi...lite i alla fall.

Mina tankar kring namn handlar om att det förhoppningsvis kan säga något om individen och eftersom personen är unik vore det ju roligt om namnet inte är alltför vanligt. Jag gillar när personer namn sticker ut och går utanför mallarna - det väcker intresse hos mig. Tycker också att det är viktigt att det fungerar internationellt eftersom vi har både släkt och vänner utanför Sverige.

Har själv ett ovanligt namn och som barn var det ibland knepigt, men jag har genom åren blivit mycket stolt över mitt namn och vant mig vid att ha ett namn som ingen annan har. Många av mina vänner som heter "Maria" osv har uttryck en viss besvikelse över att deras föräldrar inte kunde välja ett lite mer ovanligt namn åt dem. Har t o m vänner som bytt namn för att slippa heta "David".

Vad man än väljer som förälder blir det väl en fråga för konflikt vid ett eller annat tillfälle (inte självklart men ändå..). "Gräset är grönare".. osv. Namnet blir ju en del av ens identitet och i de stunder då barnet ifrågasätter dels identiteten och föräldrarna är det inte otroligt att ens val blir kritiserat.

Vi kommer nog köra en heltäckande variant - flera namn: dels ett ovanligt tilltalsnamn, dels ett eller ett par släktnamn för min man vill gärna det (Hans motivation: "Det sätter oss i ett historiskt sammanhang". Jag gillar tanken själv: Ingen man/kvinna är en ö.), dels ett lite mer vanligt namn som barnet kan, om det är missnöjt med sitt tilltalsnamn när det blir vuxen, byta till. Omständigt? Ja, kanske, men det funkar för oss

Kul att fundera över varför man väljer som man gör!