Vi från Linköping Del:4
Fru T skrev 2009-05-26 17:45:34 följande:
Ja vet inte om ja ska börja våga hoppas lite eller om ja ska ingonera allt å försöka tänka på annat...Hon ligger å typ sträcker på sig helatiden. Det iiilar å trycker massor neråt så ja kan inte sitta eller ligga, det ända som hjälper är att stå eller gå sakta. Känner inga speciella samandragningar tror ja utan det är mest det att det känns i hela lalala å trycker lite bak me...Mannen säger att magen sjunkit massor bara idag, syns tex om man kollar min tatuering vid troskanten, förut va den upprätt nu är öronen jättelånga å hela tatueringen "lutar" frammåt...Ja orkar ju inte gå runt helatin liksom... Då blir ja ju helt slut i mina stackars ben å fötter, som redan är slut...Funderar på värktabletter men vet inte om ja ska... Mannen åkte precis te jobbe för att gå ett lära pass i natt, han ska jobba som gruppledare i sommar så han ska få lite hum om det nu... när han gick så pussa han på magen å sa "ses snart" han har en känsla om att det är mycket nära å har träffat på flera på stan idag som sagt det samma när dom sätt hur nersjunken magen blive nu....Men ja tror ja förnekar det hela bara för att inte bli besviken...