Vi från Linköping Del:4

min ring sitter lösare än vanligt nu... trodde inte fingrarna kunde "magra av" under graviditeten framförallt inte med tanke på att jag ändå gått upp 10kg hitills!

Jaha, då var första inskolningsdagen gjord och som väntat gick det helt smärtfritt. Lucas sprang in och ropade yeeeah direkt och gjorde sig hemmastadd Hann fann sig direkt i fröknarna och delade ut både en och två kramar till dem, det gäller ju att charma in sig på en gång När det var dags att gå så hade han inte alls lust att följa med Det bådar gott det här!! Det var ett superfint dagis som var helt sprillans nytt. Det känns faktiskt skönt att alla grejor är nya och att personalen inte har jobbat där i 10-15 år och är trötta och griniga (som det tyvärr är på många ställen). Utegården var helt fantastisk och väldigt genomtänkt. Motorikbana och annat skoj fanns det. Det gillar ju jag som pedagog De hade inte hunnit få upp gardiner och sånt än, men det hinns ju med. Han trivdes hur bra som helst iaf och vi som föräldrar fick ett väldigt bra intryck av både stället, personalen och helheten.

Självklart hoppas vi att h*n vänder på sig! Jag förstår verkligen dina känslor.

Tråkigt att du känner så, jag kände i och för sig likadant när jag väntade Molly. Men när jag väntade Leonard så kände jag att det kvittade. Jag mår inte alls dåligt av att inte ha fått chansen att föda vaginalt och det är inget jag saknar heller. Så länge barnen mår bra så, dessutom har man ju ett litet ärr som påminner en om vilka fina barn man har.

Nej, det har du ju rätt i. Men jag vet inte. Det är verkligen en rysare att ligga där på operationsbordet. Man är sååå otroligt nervös för vad som komma sker. En del väljer ju att bli sövda, men då missar man ju allt det roliga ju =) Blir ju kejsarsnitt nästa gång också, det vill säga om jag vill ha fler barn. Just nu känns det som att det får vänta, men men, man vet ju aldrig. Blir jag gravid av misstag så då får man stå sitt kast. =) Älskar att vara gravid och vill gärna bli det igen. Men min kropp kanske inte fixar det just nu. Måste få lite ordning på blodtrycket först.

Nej precis. Får hoppas att han vänder på sig, annars kanske de kan göra ett vändningsförsök precis innan han skall ut.

att föda barn är övereklamerat Själva förlossningen i sig är ju mest bara sjukt smärtsam. Det häftig delen är när man äntligen får se sitt barn för första gången och det är nog precis lika otroligt häftigt oavsett vart bebisen kommer ut Men förhoppningsvis vänder bebben på sig!

Jo det är klart. Men många som blivit snittade är ju helt lyriska över det också. Men nu är det väl ändå rätt gott om tid för bebisen att vända sig? Eller blir det för trångt i magen snart? När gör dom vändningsförsöket (eller för man flera?) annars? Hoppas verkligen bebisen har vänt sig nästa gång dom kollar så att du kan slappna av och slippa lägga så mycket fokus på det och istället kan förbereda dig inför förlossningen!

 oj är du så långt gången! Ja då förstår jag att det börjar bli bråttom! Men när kollade dom senast hur bebisen låg?

Jag håller med! Alla, oavsett hur man har fött sitt barn, är ju helt lyriska över att få träffa sitt barn. Det är ju även de som har adopterat ett barn så det där med att just föda vaginalt är så olika. Jag vet ett ett par som adopterat o de har blivit riktigt ledsna när folk hela tiden håller på att påpeka att föda vaginalt är så häftigt, men det är det ju att adoptera oxå säger de. Jag har oxå blivit ledsen många ggr när folk verkligen inte tänker sig för o har sagt rakt ut att jag är feg o ingen mamma som fött med snitt. Men å andra sidan så har jag ju gjort det som är bäst för mig o mina barn. O har egentligen aldrig känt nån sorg över att inte fått föda vaginalt. Jag kände lite så innan Leo föddes då jag visste att det skulle bli snitt, men efteråt så var jag inte ett dugg besviken. Däremot så har alla andra besvär o bekymmer över att jag inte fått föda vaginalt o att det är såå synd om mig. Men det är inte ett dugg synd om mig. Jag ville ju ha snitt o älskade det o mina barn föddes så. Jag förstår verkligen dig Sanna, klart att man har ställt in sig på saker o ting. O jag förstår verkligen att du vill föda vaginalt. Så jag håller tummarna för att bebis vänder sig!

Jag har känt den där oändliga kärleken direkt när jag fått upp barnen på bröstet. Eller till o med när jag hörde det första skriket innan jag ens hade sett dem. Grät krokodiltårar av lycka båda ggr.

Är det? Ok, vi har alltid sagt krokodiltårar när det är stoora tårar som rullar på kinderna. Visste inte att det var falska tårar.

Ok, då ska jag genast sluta säga det då För det var verkligen äkta tårar o känslor såklart när barnen föddes

Fast då förstår jag lite mer att barn ofta gråter krokodiltårar

Ja, det fick ju en helt ny innebörd nu

Ja, det var verkligen tacksamt att du upplyste om det På tal om studier ja, på onsdag ska jag till Moaskolan för uppropp o individuell planering, gulp! Jag har inte fattat ännu att jag ska börja plugga igen, efter 6 års uppehåll. Visserligen på distans, men jag hoppas verkligen att jag klarar det o har diciplin till att plugga hemma. Ensam hela dagarna med barnen på dagis, finns ju massa lockelser då ju Fast jag har faktiskt tänkt att försöka komma iväg o träna iaf nån dag i veckan på förmiddagen o sen plugga lite innan barnen hämtas på dagis o sen plugga när de sover just den dagen iaf.