Är det någon som använt sig av cytotec för att få igång ett mf då kroppen själv inte fixar det? Jag gjorde det och undrar om ni vill dela med er av erfarenheterna för jag mår fruktansvärt dåligt psykiskt. Det var det värsta jag varit med om. Är det bara jag som reagerar konstigt eller?
Jag fick det när jag nyligen genomgick ett MA. Kroppen hade redan börjat stöta ut fostret och jag fick Cytotec som hjälp.
Ont gjorde det ju men jag upplevde det inte som särskilt jobbigt just det där att ta tabletterna. Snarare kändes de som en välkommen hjälp med tt skynda på processen och se till att allt kom ut. Allt för att slippa skrapning.
Hur känner du? Varför upplever du det som så jobbigt?
Nej jag valde skrapning istället för cytotec eftersom jag hört talas om så många som fick så otroligt ont av den medicinska behandlingen. Så jag kan tyvärr inte hjälpa dig, önskar jag kunde. Kram
Filippan;
Helt OT ( och ingen kritik eller något ifrågasättande), men jag har provat båda och skulle utan tvekan ta cytotec igen istället för skrapning. Visst gjorde det ont men hellre det än att sövas och hela det kittet. Men det är jag, det.
Förstår det som att TS mår psykiskt dåligt av att ha tagit tabletterna. TS, jag undrar på vilket sätt?
Ja olika personer är olika. För mig var skrapning väldigt skonsamt. Jag mådde otroligt dåligt psykiskt just då och ville inte riskera att först genomgå den medicinska behandlingen och sedan behöva skrapas också. Jag kände till bekanta som inte hade fått bort allt bara med Cytotec och ändå fick skrapas. Jag vill bara bli av med det. Och visst är det ett större ingrepp men för mig var det rätt.
Visst är det bra att det finns valmöjligheter? 
Och jag ser nu att du heter Filippinan. 
Missade några bokstäver där... Sorry!
Så här var det: Jag skrapades i höstas efter MA och kände mig illa behandlad av personalen. Jag hade ont och var väldigt ledsen över barnet jag förlorat men de behandlade mig på samma sett som tjejen i sängen brevid som hade gjort abort. Jag var i vecka 13+4 när jag fick veta att fostret dött. Jag hade då haft småblödningar i ca 10 dagar. Skrapningen gjordes ca 1 v senare.
När jag sen blev gravid igen några månader senare kunde jag inte slappna av utan gick hela tiden och var livrädd för att hitta blod i troorna. När jag var i v 11 så började det. Jag fick tid med en gång på gynakuten där man konstaterade att fostret var dött sen ca 10-14 dagar. Eftersom jag mått så dåligt vid första skrapningen så valde jag cytotec trots sköterskans varningar om att många funnit behandlingen jobbig.
Så vi satte igång på morgonen och jag gjorde som man skulle. Jag fick lite ont men värre har man ju vart med om. Jag avvaktade med värktabletterna eftersom jag hellre uthärdar smärta än käkar piller. Ha ha ha! Det dröjde inte länge innan jag hade så ont att jag inte hade något annat val än att ta tabletterna och de började hjälpa rätt så fort. Men det var ju inte smärtan som var värst.
Jag svimmade och kräktes flera gånger. Det var en mardröm. Och det som kom ur mig... jag trodde att jag skulle blöda mycket men det här... Det går ju inte att beskriva. Sambon var mycket chockad. Jag tänkte i min enfald att eftersom fostret är dött och har absorberats av kroppen så kan det inte vara så mycket som ska ut. Men allt finns ju redan där. Hinnor och moderkaka och... fan, jag tror nästan livmodern rann ur mig.
Det var över på några timmar och jag slutade blöda snabbt. För snabbt. En vecka senare var jag på kontroll och då såg man att allt inte kommit ut. VA?! Vad kan finnas kvar? Så jag fick skrapas igen. Också! Jag önskar så att jag hoppat över cytotecen. Eftersom jag valt att åka till ett annat sjukhus än där jag skrapades första gången så fick jag ett helt annat bemötande. De är helt suveräna där vi var sist.
Och nu drygt 4 månader senare har inte kroppen kommit igång och allt känns bara fel. Vi vill ju bli garvida igen men det är som att allt har stannat.
Det är alltså inte smärtan jag mår dåligt över.
Är det fler som upplevt det jag gjorde?
Åh, fy då. 
Då förstår jag att du mår dåligt. Har ju ingen egen upplevelse av det. Vill bara krama om lite och råda dig att vända dig till den kliniken där du skrapades sist för en kontroll. Kanske kan de hjälpa dig att få igång kroppen igen?
Tack Maggis!
Det är ju det att eftersom jag inte hört någon annan som upplevt samma som jag så börjar jug undra om något gick helt fel. Och att det är därför kroppen inte funkar. Jag ringde kliniken förra veckan och de sa att jag ska ta ett g-test och om det är negativt ta kontakt med en gyn-klinik.
Ok, då har du en kontakt, i alla fall.
Jag fick också rådet att testa mig för att se om allt var väck, testade i helgen och det var negativt. Men det är ju klart man undrar när inget normaliseras, ju. Hoppas att det ger sig snart och att ni kan fortsätta era försök.
Lycka till!
Så tråkigt att höra att du hade jobbigt. Ta kontakt med MVC och be att få ett samtal. Berätta redan i telefonen vad du vill prata om och vad du gått igenom. Det ska finnas resurser till det hos dem.
Jag fick Cytotec idag innan skrapningen, för att den skulle gå lättare. Doktorn tyckteatt det var lika bra att skrapa på en gång eftersom mitt MA inte ville ut alls. Det gjorde inte speciellt ont och blödde inte. Skrapningen däremot gjorde ont eftersom jag inte kunde bli sövd (dunderförkyld). Men då "halvsövde" dom mig med lugnande och narkosläkaren pratade en lång stund med mig efteråt. Jag minns inte att jag hade så ont...
Jag har fått den mest fantastiska hjälpen, på två olika sjukhus/två olika landsting. Hela vägen från i lördags då allt upptäcktes, tills idag. Var då i v. 15. Idag tisdag är allt klart, bara det är ju underbart snabbt jobbat.
Hoppas att du kan få stöd också, det är aldrig försent att få prata!
Kram
Sara
Det verkar som att de flesta har dåliga erfarenheter av Cytotec... jag fick ta dem i v 12 då det konstaterats att det hade dött i v 6. Började frysa jättemycket av dem (eller så var det värktabletterna jag skulle ta) och fick lite ont i halsen. Annars gjorde det inte alls ont, kändes faktiskt ingenting. Inte ens som mensvärk. Efter att jag tagit den andra omgången cytotec så kom allt ut inom 45 minuter, kändes bara som en liten klump ungefär. För blodigt för att man skulle kunna se ordentligt vad det var och jag tittade inte så noga.
Jag har skrapats en gång tidigare och det gick också bra, hade inte det minsta ont när jag vaknade. Blödde ungefär 2 veckor efter både cytotecen och skrapningen.