Är det någon som använt sig av cytotec för att få igång ett mf då kroppen själv inte fixar det? Jag gjorde det och undrar om ni vill dela med er av erfarenheterna för jag mår fruktansvärt dåligt psykiskt. Det var det värsta jag varit med om. Är det bara jag som reagerar konstigt eller?
Så här var det: Jag skrapades i höstas efter MA och kände mig illa behandlad av personalen. Jag hade ont och var väldigt ledsen över barnet jag förlorat men de behandlade mig på samma sett som tjejen i sängen brevid som hade gjort abort. Jag var i vecka 13+4 när jag fick veta att fostret dött. Jag hade då haft småblödningar i ca 10 dagar. Skrapningen gjordes ca 1 v senare.
När jag sen blev gravid igen några månader senare kunde jag inte slappna av utan gick hela tiden och var livrädd för att hitta blod i troorna. När jag var i v 11 så började det. Jag fick tid med en gång på gynakuten där man konstaterade att fostret var dött sen ca 10-14 dagar. Eftersom jag mått så dåligt vid första skrapningen så valde jag cytotec trots sköterskans varningar om att många funnit behandlingen jobbig.
Så vi satte igång på morgonen och jag gjorde som man skulle. Jag fick lite ont men värre har man ju vart med om. Jag avvaktade med värktabletterna eftersom jag hellre uthärdar smärta än käkar piller. Ha ha ha! Det dröjde inte länge innan jag hade så ont att jag inte hade något annat val än att ta tabletterna och de började hjälpa rätt så fort. Men det var ju inte smärtan som var värst.
Jag svimmade och kräktes flera gånger. Det var en mardröm. Och det som kom ur mig... jag trodde att jag skulle blöda mycket men det här... Det går ju inte att beskriva. Sambon var mycket chockad. Jag tänkte i min enfald att eftersom fostret är dött och har absorberats av kroppen så kan det inte vara så mycket som ska ut. Men allt finns ju redan där. Hinnor och moderkaka och... fan, jag tror nästan livmodern rann ur mig.
Det var över på några timmar och jag slutade blöda snabbt. För snabbt. En vecka senare var jag på kontroll och då såg man att allt inte kommit ut. VA?! Vad kan finnas kvar? Så jag fick skrapas igen. Också! Jag önskar så att jag hoppat över cytotecen. Eftersom jag valt att åka till ett annat sjukhus än där jag skrapades första gången så fick jag ett helt annat bemötande. De är helt suveräna där vi var sist.
Och nu drygt 4 månader senare har inte kroppen kommit igång och allt känns bara fel. Vi vill ju bli garvida igen men det är som att allt har stannat.
Det är alltså inte smärtan jag mår dåligt över.
Är det fler som upplevt det jag gjorde?
Tack Maggis!
Det är ju det att eftersom jag inte hört någon annan som upplevt samma som jag så börjar jug undra om något gick helt fel. Och att det är därför kroppen inte funkar. Jag ringde kliniken förra veckan och de sa att jag ska ta ett g-test och om det är negativt ta kontakt med en gyn-klinik.