Jag reagerade på katter på ett pricktest som barn, men vid pricktest nu i vuxen ålder har det helt vuxit bort. Reagerar man på ett pricktest så har man allergin kvar, så är det bara. Däremot så kan man ju vara mer eller mindre allergisk och därmed inte märka av några symptom i vardagen. Men som andra säger, gör ett pricktest och om barnet reagerar, skippa katten!
Det är skillnad på att vistas i miljöer med katter och att bo i en miljö med katter. Vistas man bara, ja då har man ju t.ex. inte en massa katthår i sängen sen när man ska sova, och katthår i alla kläder m.m. Med katter hemma blir det en konstant belastning, på ett helt annat sätt en när man bara vistas med katter.
Du skriver dessutom "miljöer med djur". Katter eller andra djur? Såvitt jag förstår så finns det lite olika typer av djurallergier. Vissa är allergiska mot typ alla pälsdjur, men dom flesta pälsdjursallergier tror jag man nuförtiden har upptäckt är artspecifika. D.v.s. en hundallergiker kan ha katter hemma utan någon ökad risk för kattallergi och vice versa. Så för att kunna säga att din son inte reagerar på katter så måste du verkligen testa honom på katter, inte bara "miljöer med djur".
Dessutom kan alleriger utvecklas gradvis. Har sonen tendens till kattallergi (vid pricktest), så kan han klara katterna ett par år och sedan bli allergisk. Hur kul är det att skiljas från katterna då? Bättre att titta på andra djur tycker jag, som sagt det finns inget som säger att han riskerar allergi mot hundar eller marsvin bara för att han är kattallergiker. Skaffa sådana istället, eller avstå helt.