• Anonym (jag??)

    Härmar andras beteende, men vem är jag??

    Inte riktit rätt forum kankse men ja provar här ände, lite stämmer de ju.

    Har insett att så långt tillbaka jag kan minnas, så har jag härmat andras beteenden....alltså bokstavligt talat "blivit som jag umgåtts"

    Detta gäller gester, dialekter, hur jag talar, ja alltså allt.

    Och nu när jag börjar tänka efter så känns det ju sjukt.
    Har de senaste åren inte umgåtts speciellt mkt med folk och det har fått mig att tappa fotfästet totalt, jag vet ju inte vem jag är.....ingenting =(
    Funderar ständigt på om jag tänker rätt, känner jag rätt osv

    Har haft en del psykiska problem, däribland långvarig depression (10 år).
    Har fått höra att jag har borderline-liknande symptom, och en annan har varit säker på ADHD sedan länge (detta är alltså sagt av olika personer, som är väldigt nära mig)

    Va jag egentligen undrar är om någon vet något om hela grejen att härma andra, kan de höra till någon slags diagnos?
    Jag vet att jag borde gå och prata med någon men sen min samtalskontakt slutade för 2 år sen så orkar jag bara inte....

  • Svar på tråden Härmar andras beteende, men vem är jag??
  • Anonym

    Jag är likadan men har bara fått "diagnosen" dålig självkänsla, att jag varit så noga med att tillfredsställa andra och passa in, så att jag glömt mig själv nånstans. Så nu håller jag på att ta reda på vem jag är egentligen.

  • Anonym (jag med)

    Jag är också likadan, har diagnosen borderline. Har också tappat fotfästet efter att mitt liv har ändrats drastiskt .
    Man vet inte vem man är, hur man är, vad man är .

  • Anonym (likeu)

    Jag blir exakt lika när jag isolerat mig en längre tid. Då har det varit jag och mina tankar och så fort jag börjat umgås med folk så har jag märkt att jag tar efter dem. Normalt, sa min läkare pga min isolering. Vi människor är skapta att vara sociala och när man ävskärmat sig under en längre tid så blir det naturligt att suga åt sig alla möjliga intryck, tex att ta efter andras betende, gester .

  • Anonym
    Anonym (likeu) skrev 2009-05-22 17:52:30 följande:
    Jag blir exakt lika när jag isolerat mig en längre tid. Då har det varit jag och mina tankar och så fort jag börjat umgås med folk så har jag märkt att jag tar efter dem. Normalt, sa min läkare pga min isolering. Vi människor är skapta att vara sociala och när man ävskärmat sig under en längre tid så blir det naturligt att suga åt sig alla möjliga intryck, tex att ta efter andras betende, gester .
    Men om man inte isolerat sig då?
  • Anonym (jag??)

    Anonym (likeu) skrev 2009-05-22 17:52:30 följande:


    Jag blir exakt lika när jag isolerat mig en längre tid. Då har det varit jag och mina tankar och så fort jag börjat umgås med folk så har jag märkt att jag tar efter dem. Normalt, sa min läkare pga min isolering. Vi människor är skapta att vara sociala och när man ävskärmat sig under en längre tid så blir det naturligt att suga åt sig alla möjliga intryck, tex att ta efter andras betende, gester .
    Fast jag har ju känt så i över 15 år (innan dess har jag svårt att komma ihåg hur det var) så det är ju inget som är bara pga isolering eller liknande

    Känns väldigt skönt att veta att jag inte är ensam om att känna såhär.
    Känns inte som jag är mänsklig ibland, som att jag inte alls hör hemma här.....bland anra människor =(
  • Anonym (jag med)

    känner igen mig enormt mycket i det du skriver. jag härmar andra hela tiden, kan inte vara "egen" liksom. det är allt ifrån kläder till gester óch sätt att tala på..ofta också åsikter..

  • Anonym (jag med)

    Ville bara säga att den anonyma med samma sign som mig, som har skrivit inlägg nr 6, är inte samma som det jag skrev i inlägg nr 2.

    Om jag tänker tillbaka på mitt liv, så har det alltid varit så .
    Jag har t.ex inte funnit någon egen musiksmak, den har varierat efter mina förhållanden. Mitt sätt att vara, tala, utseénde m.m. Allt det har varierat efter vilken kille jag har varit tillsammans med, har alltid blivit jättebra kompis med mina killars kompisar, har haft kvar dem även efter att förhållandena har tagit slut. Och då har det varit svårt att växla mellan mitt sätt att vara, beroende på vilka jag umgåtts med. Ibland har jag kännt mig frånvarande och misslyckad när jag har varit på väg hem efter att ha varit hos någon kompis, just pga att jag vid det tillfället inte har hittat min identitet riktigt .

  • Anonym (Hmm)

    Tråden är från 2009?!

    Är TS ens kvar här?

Svar på tråden Härmar andras beteende, men vem är jag??