Morning Glory skrev 2009-05-27 23:08:23 följande:
NEJ! Nu kommer jag med the rude awakening, för tråden sover och massa okunniga har skrivit sitt.... Till signaturen Amanda.. Du har helt fel. Det räcker inte med faderskapstestet. Utan det är faktiskt så illa att mamman måste godkänna honom som vårdnadshavare. Annars så är hon ensam vårdnadshavare och han är ingenting. I det fallet kan hon flytta till Haparanda eller varför inte Australien? Då blir du kvar med ditt vrak till kille. För att situationen skall undvikas måste han, om hon int går med på gemensam vårdnad, stämma henne i tingsrätten. Det måste han snabbt som sjutton efter att barnet är fött. Han kan ta kontakt med familjeenheten i er kommun redan nu för att få hjälp och stöd från en socialsekreterare. Socialsekreterare kan ibland föra anteckningar om vad som sker och intyga att pappan redan under graviditeten försökt vara delaktig och gjort det han kunnat för att vara en del i barnets liv, som en ansvarstagande förälder. Det kan sen läggas till och bli en ytterligare bevisning i tingsrätten. I det fall är sannolikheten stor att han får tilldömt gemensam vårdnad snabbare än man hinner uttala orden. Fäder har mindre rättigheter och även mindre ansvar när det kommer till barn, tyvärr är det så. Så egentligen kan man faktiskt se det rent krasst och säga att många som blivit kriminella män som våldtar och mördar, har majoriteten växt upp med ensamstående mammor. Så kan man se det som att det egentligen är kvinnornas eget fel i grunden eftersom dom misslyckats i sitt ensamma föräldraskap. Ganska spännande sätt att se på saker. Som jag brukar säga; med makt kommer ansvar! Kvinnan i er situation kommer nu ha ansvar att se till att din kille blir den pappan han kan bli för sitt barn. Han kan naturligtvis också kämpa för sitt barn. Men det är lättare sagt än gjort och många gånger väljer myndigheterna att strunta i en pappa, för det är "bara" en pappa. Ditt inlägg som du skrivit inger inga trygga förhoppningar om att det rör sig om en snäll och trevlig kvinna han har att göra med. En tid sedan var kvinnan "bara en kvinna" och hade inte rösträtt heller. Så tiderna förändras. Förhoppningsvis kommer den tiden snart då pappor ses lika mycket som föräldrar från dag 1, och kommer ha lika stort inflytande över barnen från dag 1 som mamman. Jämställdhet kan inte bara finnas inom arbetslivet eller inom utvalda områden. Kanske kan det vara därför som hon blir ensamstående mamma. Man hamnar inte i den sitsen som ensamstående mamma, bara för att det är "synd" om en. Utan ofta ligger problemet i kvinnans huvud. Någor är snett och hon klarar helt enkelt inte ha en relation. Sen försöker femininismen göra det politiskt korrekt att vara ensamstående mamma, men det förändrar inte fundamentan, som talar sitt tydliga fundamentala språk. Misslyckande. Det samma gäller förståss till viss del ensamstående pappor. Synd är det ju om de ensamstående som verkligen inte självvalt att vara ensamstående och det är ju kategorin änkor och änklingar. Rent strategisk är det svårt att tolka hur ni ska betee er mot denna kvinnan. Kommer ni betee er som att ni verkligen, verkligen vill vara i barnets liv, och hon är typen som vill jävlas, så kan ni få en ganska jobbig period innan all bevisning mot henne är klar (bevisning som ni självfallet måste stå för själv). Att uppfostra barn själv, är däremot ganska krävande om man har alla hästar hemma och vill barnets bästa. Så om ni lådsas leva det goda livet och åker på semester, köper er snyggt hem och lever glassigt liv, kommer hon nog snarare bli avundsjuk och tvinga in killen i ansvarstagande för barnet. Som sagt rent strategiskt vet jag inte hur ni ska förhålla er. Men jag hoppas att kvinnan har någon häst hemma som gnäggar till och säger att pappan är 50% av barnets föräldrar och därmed en av barnets två viktigaste personer i dess liv. Så det bästa skulle för henne och för er att vara att gräva ner stridsyxan, se på barnet positivt och på hela livet positivt. Sen måste jag ge dig en eloge för att du säger att du ska försöka vara där för din kille. Det är oerhört starkt och jag hoppas du får den gärningen returnerad till dig i form av något annat riktigt gott som händer dig. Lycka till over and out. Anonym (Amanda) skrev 2009-05-26 11:11:45 följande:
Å herregud, tårarna bara rinner, hur ska han orka? Trodde inte att det skulle bli enkelt, men så här svårt hade jag ingen aning om att det var. Dagen efter att barnmorskan kläckte ur sig att han inte hade några rättigheter (NEJ hon menade inte väl och inte under graviditeten, hon var en elak jävla bitterf*tta som inte hade någon som HELST förståelse för min kille) så ringde jag till en jurist för att se efter vad som gäller. Och enligt honom verkade det väldigt enkelt... Jag blir så jävla förbannad!!! Jag kan förstå att hon vill ha detta barn, det är en förlängning av min kille som hon ALDRIG kommer att få tillbaka. Hon förstör inte bara för sitt barn som inte kommer att få någon pappa, hon förstör för en snäll, välmenande kille som aldrig gör en fluga förnär. Han älskar barn och skulle vara den mest underbara pappan som finns. Han är inte värd detta skit. HELVETE!!
