Trådiga flytningar, fattar ingenting?

Det är en hårfin gräns och väldigt svårt å skilja på inutition och önskan. Kan tyvärr inte säga hur det kändes, utan jag som sagt bara visste. Ungefär som när jag väntade dottern och bara visste att det inte fanns en chans i världen att jag skulle få gå fulltid med henne och kollade redan från rutinultraljudet efter prematurkläder och läste om prematura barn. Även om ingen någonsin sagt att det fanns den minsta lilla risk för det för min del. Utan jag bara visste, men försökte förtränga inutitionen. Hade det inte varit för min säkerhet på den punkten och något som stod galet till hade hon aldrig levt idag. Är enbart på grund av min visshet gällande den delen som hon faktiskt lever och vi fick ut henne i tid. Hade inte jag stått på mig hos barnmorskan hade jag aldrig fått det där sista ultraljudet som bekräftade min initution. Jag var inte chockad när dom sa att hon måste ut inom 24 timmar om hon skulle ha en chans att överleva, utan var bara rädd för hur det skulle gå, och rädd för att jag visste.

Men om du är helt 100 på att du kan skilja dom känslorna åt så ja. Men det är ju vad jag tror och enligt mina egna erfarenheter gällande mig själv.

Men det låter ju nästan som att du är lite halvsynsk! Så vad tror du, blir jag gravid denna månad? (Värt att fråga)

Men om du är helt 100 på att du kan skilja dom känslorna åt så ja. Men det är ju vad jag tror och enligt mina egna erfarenheter gällande mig själv.

Haha halvsynsk? Ja kanske, eller bara lärt mig att känna skillnad på önskan, hopp, tro och inutition Med risk för att låta besserwisser (vilket ni absolut inte får ta mig för!) så brukar jag ofta kunna känna på mig vad som är rätt å fel

Haha Får jag en känsla för någon av er så lovar jag att dela med mig

Faktiskt inte.

Kan förklara sen om du orkar sjå dig. Har dottern i duschen som står å ropar på mig just nu

Självklart! Spännande ju...

Ok, aldrig hört. Hehe...

sjå dig - ge dig till tåls typ ..