• Wolfhound

    Förstå din hund

    Det finns så många som inte förstår sina hundar, p g a att människor använder talspråk och hundar använder kroppsspråk. Om man lär sig att använda kroppsspråket så kan man faktiskt kommunicera med sina hundar utan att prata. Låter det otroligt? Läs vidare.
    Jag ska bara ta några korta ex. för att de intresserade ska orka läsa. Det finns så mycket inom hundpsykologin som människor inte vet.

    1. Säg att du är ute och går med din hund, du vill inte att h*n ska träffa en annan hund, då ska du INTE släpa med dig hunden och skrika till den. Istället ska DU vara intressantare än den andra hunden. Hur då? Jo, du kan sätta igång att vara rolig, få uppmärksamheten riktad på dig, istället för på den andra hunden, genom att "spela apa" hopppa och dansa och bär dig åt.. det kommer inte att slå fel, din hund kommer att rikta sin uppmärksamhet på dig.

    2. Det ringer på dörren och din hund springer ut i hallen och skäller. Enligt dig är det störande så du sitter kvar i rummet och skriker TYST!! Känns det igen?
    Hunden ropar faktiskt på dig, du är ledaren, den vill bara tala om att någon kommer. Vad händer? Du sitter och skriker på en ledare. Vem är denna ledare? Istället ska du gå fram till dörren, öppna den och släppa in den som kommer. Personen måste vara medveten om att hunden ska ignoreras. Du ska inte skrika åt den att vara tyst och den som kommer ska inte hälsa. Ni går in, och hunden följer med er.

    3. Du vill sitta och se på tv, elller läsa. Din hund lägger tassen på dig, du knuffar ner tassen. Då har hunden fått den belöning den ville ha, uppmärksamhet. Istället ska du ignorera även här. Det kan ta en stund, men snart förstår hunden att den får uppmärksamhet på dina villkor. Det är DU SOM ÄR LEDAREN inte hunden.
    Samma sak, om hunden skäller för att få uppmärksamhet, det är svårt att inte säga åt den att vara tyst, men om man svarar, så har den fått som den vill. Den gyllene regeln är I G N O R E R A.

    4. Många tycker att det är äckligt, när hundar slickar en i ansiktet, men det är deras naturliga sätt att hälsa på sin ledare. Ta det som ett tecken på att hunden har accepterat dig som ledare. Knuffa inte bort hunden när den vill visa dig sin vördnad.

    5. Att klappa hunden hårdhänt, är detsamma som att ge en kompis en dunk i ryggen så att denna flyger all världens väg. Det är inte behagligt, inte ens för en hund. En lugn smekning, eller litet kliande bakom öronen är en mycket bättre uppmuntran.

    6. Prova med att bara gå ut i hallen och ta ner hundens koppel, utan att säga något, när du ska ut med honom/henne. H*n kommer att förstå. Du ska alltid ta initiativ till promenader och lekar. Det befäster ditt ledarskap.

    Det finns så mycket mer man kan göra, för att visa att man är hundens vän. Därmed får man en hund som litar på en och vill samarbeta. Men detta blev väl tillräckligt långt...

  • Svar på tråden Förstå din hund
  • Jenny S

    Mkt klok tankar.
    Önskar att fler kunde efterleva sitt ledarskap på detta sätt.

  • Wolfhound

    Förresten folk som inte anammar detta ser litet underliga ut, när jag skuttar omkring så fort mina hundar ser någon hund som jag inte vill dom ska hälsa på. Dom tror anatagligen att jag är helt sjuk i huvvet. Men det bryr jag mig inte om, jag kommunicerar med min hund, inte med dom

  • mjukisvicki

    wolf! är det bara borzi(osäker på stavningen) du har????

  • Wolfhound

    mjukisvicki: Jag har två Borzoikillar och en Shetland Sheepdog (dvärgcollie) även det en kille. Dom har hamnat hos mig i omgångar och fått lära känna varandra allt eftersom, har inte vuxit upp tillsammans allihop. Den ena Borzoikillen kom i somras.

  • Hybr1d

    En sak jag är fundersam över, min hund slickar aldrig i ansiktet eller så, vad beror det på egentligen? Han kan ibland (sällan) slicka mig på händerna men aldrig någon kontakt mot ansiktet.

  • frulan

    Hybr1d

    Det kan ju vara så att han är väldigt språkkänslig och inte vill vara i ansiktet på någon eller så har det kanske med er kontakt att göra?!
    Fast alla hundar är ju inte uppe i ansiktet o pussas

  • Wolfhound

    Hybr 1d: frulan har rätt i att din hund kan vara språkkänslig. När min senaste familjemedlem kom, tyckte han inte heller om närkontakt av det slaget. Jag lät honom ta godis från mina läppar, dom första gångerna blundade jag, för att han inte skulle få direkt ögonkontakt. Han var litet osäker. Nu har det gått tre månader sedan han kom. Han har det förtroendet att han tar godiset från mina läppar och jag behöver inte blunda, han är inte rädd för ogonkontakten längre. Du kan ju prova....om du vill...det är enl. mig ett bra knep att få en förtrolig kontakt.

  • Wolfhound

    Jenny S: Oftast när man försöker tala med hundägare om detta, så rycker dom på axlarna (inte alla, men många) tittar litet konstigt på en, tar sin hund i kopplet och släpar den med sig från tokan som står där och talar om att man ska kommunicera. "Med ett djur??? E´hon ente rikti´?" Många som har s k brukshundar har ingen aning om att det kan gå till så som jag beskrivit det. Jag kan inte fatta det!!! Inte för att jag anser att jag har rätt och alla andra har fel, men logiskt sett borde det vara riktigt att använda sig av hundens språk.

  • Hybr1d

    Tack för svaren där
    Han är väldigt duktig på ögonkontakt med mig (inte med andra), så han är i alla fall inte rädd för att söka kontakt med mig på det sättet.
    Jag får nog acceptera att han inte är den typen som slickar på en, han gjorde inte det som valp heller. Jag själv tycker inte om att bli slickad i ansiktet men jag visar aldrig några miner eller stöter bort när jag stöter på hundar som gör det, det är ju deras sätt

    En sak med till om vovven.. när vi får besök har han lätt för att rida på deras ben, och jag skulle gärna vilja vara utan det. Mig skulle han aldrig drömma om att försöka rida på, men med andra personer vet man aldrig. Även katterna vill han gärna gå på, och fredliga som de är säger de inte ifrån. *s*

    ~A

  • snowflake

    nu när det är en massa människor samlade här som gillar att "prata" med sina hundar, ska jag passa på att fråga igen... fast våran pinscher är nog lite hopplöst fall... Vi fick henne när hon var nio år, hon hade ALDRIG blivit tränad i hela sitt liv, inte ett enda kommando... när hon kastrerades fick hon lite knäpp, och blev väldigt aggressiv mot andra hundar, speciellt tikar. Ibland går det bra, ibland inte alls, men hon hetsar upp sig något så grymt varje gång det kommer en annan hund. Jag har försökt allt jag kan komma på... sitta ner och prata med henne varje gång det kommer en annan hund (något jobbigt, eftersom man kan bli tvungen att sitta ner var 100 meter) - fast det hjälper inte, hon försöker bara helt hysteriskt komma förbi mig till den andra hunden ändå... prata lugnt när andra hunden är nära och försöka förstå att hunden är snäll (jag har en tax också som funkar jättebra med andra hundar, som måste få hälsa på dom ibland i alla fall), men hon bara klipper med käkarna ändå. Locka med mat, lek osv är helt omöjligt, hon ser bara andra hunden. Ibland, när jag är trött, irriterad och/eller har bråttom lyfter jag helt sonika bara upp henne och håller henne med huvudet bortvänt, då är hon lugnast faktiskt, så förmodligen är hon ju rädd av någon anledning, fast hennes beteende är helt bakvänt. Finns det något mer man kan göra, eller ska jag låta denna 11½ åring få leva resten av sitt liv med detta beteende och ge upp?? Ge kommandon är svårt, för även om jag tränat henne till sitt, stanna etc är det inte så befäst, eftersom vi bara haft henne en kort tid och hon redan var gammal när vi fick henne. Hon lyssnar inte när den andra hunden väl kommit närmare. Så numera är hon bara lös när det är hundfritt, och så fort det dyker upp en hund åker kopplet på, för annars rusar hon iväg och attackerar, inte BITER, men naffsar och är grymt irriterande. Lillskiten skrämmer hundarn som är MYCKET större än henne. Vore det inte så jobbigt skulle det nästan vara komiskt.

    I övrigt jättebra råd i början, alltid bra att bli påmind.

Svar på tråden Förstå din hund