Ta upp ämnet igen? Säg att det inte fungerar för dig, berätta hur du upplever det. Helt uppenbart är att han inte upplever det på samma sätt. Jag säger varken bu eller bä om att han dricker - problemet ligger i hur du och han ska komma till en gemensam lösning som båda accepterar. Handlar om inlevelse och förståelse för varandra, det kan ju vara så att du tycker 2 glas vin är för mkt medans hans gräns går vid 5 glas?
Prata, prata, prata! Lycka till!
Tänk på all kraft och mod du kommer få genom att vara där på mötet...
Kanske inte första gången, men så småningom.
Kram!
Anonym (orkar inte mer) skrev 2009-05-31 09:58:04 följande:
Han tycker inte att han dricker för mycket eftersom han är "alkolist"..
JOBBIGT!
OM han vill sluta dricka så mycket (han måste ju tyvärr vilja själv) så vore det bäst att gå på möten.
Vet att det där är jobbigt, och det hjälper inte att man säger åt dem.
är han agressiv mot dig/barnen?
Vad glad jag blev när jag hittade denna tråden! Jag har länge ansett att min man har problem med alkoholen men inte han. Det handlar inte om att han dricker varje dag eller blir snorfull varje gång. Men när han väl dricker så slutar det (oftast) med att han blir lite full, jättefull eller så pass att han måste få hjälp till sängen.
Precis som din man/sambo så dricker han även lite då och då när det passar som t.ex ett par grillöl, renoveringsöl, semesteröl, fotbollsöl, sitta-vid-stranden-öl, ta-en-öl-med-grannen-öl, trött-efter-jobbet-ledig-nästa-dag-öl, festöl och kalasöl, till maten om vi äter ute-öl, plocka-svamp-öl, fredagsöl, för-att-det-bjuds-öl, eller bara för-att-det-är-så-gott-öl!
Så fort vi bjuder hem/är bortbjudna så får jag ont i magen för jag vet hur det slutar. Vi grillar och de dricker öl och efter maten kommer whiskyn eller groggen fram och sen sitter vi där, MED barnen, tills midnatt eller tidigare beroende på hur tidigt de började dricka.
Senast var vi hans födelsedagskalas för hans familj. Vi grillade och hade mysigt, sen kom spriter fram och då hade han redan hunnit med en del öl innan, klockan kan inte ha varit mer än 5? När jag sen skjutsade hans mamma till bussen, tog ca 40 min, så passade de på att supa rejält. Han, hans pappa, pappans sambo och hans bror var fulla när jag kom tillbaka. De satt alltså med barnen 
Kl. var nu kvart i åtta och då bestämde sig hans pappa med sambo att gå hem. Jag bad mitt stora barn att gå och lägga sig, så att han slapp se skiten.
Började att plocka in tallrikarna när jag får se från köksfönstret att han sitter och häller i sig whiskyn direkt ur flaskan!! Jävla karl!
Sen kallar han mig ett annat tjejnamn, säger att han har har en flickvän och påstår att jag är "så jävla fet" (Jag är gravid...) Detta minns han såklart inte dagen efter praktiskt nog. Han minns inte heller att han pissade på golvet framför toan, på toan, bakom toan och även på toaletten på övervåningen. Samt att han spottade snus och saliv ett antal gånger både ute på altanen och i matrummet.
Vad ska jag göra????
Jag hotade t.o.m att flytta med barnen så att han kan dricka ifred och att dem slipper se skiten. Flytta du gör det, men det blir utan barnen. Åh så nära jag var att ge honom en örfil!
Pratade med svärmor igår, berättade vilken gris han var senast efter att jag skjutsat hem dem. Hon ville först inte ta till sig det och försökte med "men tror du inte att du överreagerar nu när du är gravid?". Jag frågade henne om det hade varit helt ok för en tjej att bli kallad vid ett annat namn, att få höra att han har en flickvän, bli kallad fet och få stå ut med urin och saliv i hela huset om hon INTE är gravid. Hoppas att nåt gick fram iaf. Jag vet att han lyssnar mer på sin mamma än på min mamma, det var därför jag valde svärmor.
När han sen kom från jobbet så pratade vi om allt runt alkoholen och han lovade mig att inte dricka framför barnen. OCH att lyssna på mig! Jag ser när han har druckit lagom, lite för mycket och väldigt mycket för mycket.
Vi får se hur det blir till helgen och sen på midsommar.
Hej, verkar som om det e mitt liv du beskriver i ts förutom att vi bara har en pojke som desutom inte bor med oss. Min man o din man verkar ha lika dant liv, denast igårkväll söp min gubbe fram till typ 12 o vi bråka satan för de e ju alltid jag som skriker o gapar att han ska sluta.. Det börja oxå med en starköl till maten o sen sitter han vid sin jävla data o lullar o har kul tycker han, o givetvis e det jag som e störd i huvudet som inte tycker det e normalt de han gör, o han säger alltid jag e inte full, men de e han visst! Känner som du, ibland skulle jag vilja sparka ner han från trapporna, känner sån frustration, men givetvis skulle jag aldrig göra det.
Men om du läser tillbaka till mitt första inlägg så skriver jag om alla hans ursäkter för att få dricka bl.a fotbollsölen, grillölen, strandölen och semesterölen. Och förresten, vet ni vad han har mage att säga igår?! Jag hade varit och storhandlat, ska snart ploppa bebis och har värk i ryggen, så jag unnade mig lite plockgodis. -Men det är ju inte lördag idag! Då blev jag faktiskt ledsen
Hej, vara bara tvungen att skriva några rader när jag såg sitt inlägg! Jag har växt upp med bara min pappa som är alkolist. Som alla säger så drar man säg till män som är lik sin pappa "tyvärr" oftast. Alkolisten har följt med familjen i många generationer men jag bestämde mig för att det skulle vara stopp här!!
Träffa min man när jag var ung och skulle då rädda honom från hans missbruk (marijana).
Skulle man vara tillsamans med mig så fick man absolut inte hålla på med något sånt.
Han sluta och sa upp kontakten med de dåliga sällskapet. Jag vart kort där efter gravid. Det var inga problem för mig att se om han gått bakom ryggen och gjort något, eftersom min mammma också var en drogmissbrukare.
De hände några gånger att han gick bakom ryggen på mig och jag vart helt förstörd. Men eftersomn jag gick in i ett fårhållande med en gammal missbrukare så kändes det som man fick skyla sig själv!
En regel du ska veta, när dom som dricker säger att dom tagit tex 2 öl = 6 öl!
Min man har gått igenom hela registret vad det gäller missbruk efter det. Vakna på natten och insåg att han spela bort flera tusen på internet.
JA ALLT som kunde vara ett beroende föll han för.
Ja kom ju alltid på honom, vart lika ledsen varje gång. Nästa gång blir det bättre!
Vi har haft våra tuffa tider, men jag bestämde mig för när jag titta på mina barn att dom ska ALDRG få vara med om det liv jag har växt upp med!!!!!
Du har en lång tid framför dig efter som han ännu inte förstår att han har ett problem.
Nu är det bara för dig att välja om du orkar.
Ger dig många starka kramar och önskar dig lycka till!!!
Vill också säga att min man är helt utan att dricka nu, min mamma helt drogfri (världens bästa mormor) men min pappa dricker fortfarande.
Man lever bara ett liv kom ihåg det! Inte kul att sitta när man är 80 år och tänka att man KUNDE ha haft det bättre om man inte.....
Usch... blir så arg och ledsen när jag läser hur ni har det. Har själv växt upp med en pappa med alkoholproblem. Han kan ibland dricka normalt.. tex ett glas vin till maten. Ofta spårar det dock ur. Jag vägrar säga att det är en sjukdom. Kan man välja att ibland dricka lite och ibland bli helt plakat på tex ett barndop så är man inte sjuk, bara fruktansvärt egoistisk.
Förstår er som stannar kvar hos era alkoholiserade män.. Jag var livrädd för att vara ensam hemma med min pappa... Ryser av tanken att behöva bo med honom varannan vecka. Ensamvårdnad borde vara befogat när den ena föräldern har alkoholproblem. Inga barn i världen ska behöva leva med missbrukande föräldrar..