Anonym (Anhörig) skrev 2009-07-17 01:04:32 följande:
Anonym (ojoj) skrev 2009-07-16 19:29:03 följande: Inse att för en beroende så är drogen den allra största kärleken, större än livet själv. De kan inte hjälpa det och de är fyllda av skuldkänslor för detta. Men! Det är inte hopplöst, du behöver hämta styrka för att kunna hantera situationen. I mitt fall hämtar jag styrka och energi från min Al-Anongrupp. Du behöver en andlig paus och styrka för att kunna gå vidare. Ta det lugnt! Sök styrkan, be t.ex. om hjälp hos någon al-anongrupp. Koncentrera dig och gör saker som får dig (inte er, inte dig och barnen, dig!) att må bra. Var en superegoist! När du sedan kommer mer i balans så kan du ta nästa steg (och du kommer upptäcka att detta steg är enklare än vad du föreställde dig). Förhållandet behöver inte ta slut, jag vet mycket väl vad det innebär att älska en person men hata vad alkoholen förvandlar denna person till. Är det så färskt som det verkar i tråden så kan denna upplevelse svetsa samman er och göra er ännu starkare! Kram
Nejdå, det är INTE färskt vi har varit tillsammans och gifta i många år.
Han har alltid haft problem att sluta dricka, han har hållt upp i perioder, men alltid fallit tillbaka.
Du skriver att jag ska vara egoistisk, det är jag redan, jag drar mig in i min egen värld, sitter väldigt mycket vid datorn och skriver med folk, så jag får annat att tänka på, det hjälper en del. Men jag måste ta ett beslut om jag ska fortsätta leva tillsammans med honom. Det är det som är så svårt, jag önskar att jag hade den kraften att ta mig ur detta och må bättre, men det är som du säger en process och det måste få ta den tiden som det behöver
