Han dricker för mycket

Anonym (samma här) skrev 2009-07-16 02:36:32 följande:

Känner också igen mig, fast byt ut det till vin och fru så stämmer det till 99%. Det hela löste sig för ett år sedan.
Sommaren slutade med att hon åkte fast för grov rattfylla vilket ironiskt nog blev den väckarklocka som behövdes. Hon är idag nykter, går på AA, Jag går på Al-Anon.

Vi har separerat då vi äntligen har kunnat tala med varandra och kom fram till att vi faktiskt inte ville bo i hop längre. Jag vågar ha delad vårdnad om barnen. Har inte mått så här bra på tio år!

Min erfarenhet är att medberoende har så fruktansvärt svårt att be om hjälp, man skäms både för sig själv och för sin missbrukare.
Man känner sig också fruktansvärt ensam och "sinnessjuk" (vilket man också skäms för). Älska, äcklas och avsky samma person samtidigt... ja, den situationen är inte lätt att hantera...

Har förstått att detta är fullt "normalt" som anhörig till en aktiv missbrukare men man måste ha hjälp att bryta sitt destruktiva betéende och tankemönster och det är där Al-Anon hjälper mig

Kan tillägga att den största förändringen är att man slipper lida av den konstanta rädslan och ilskan.
Jag styrdes så oerhört länge av rädsla:
Hur går det för barnen om vi separerar/inte separerar?
Kan jag behålla huset när ekonomin försämras?
Hur reagerar hennes familj (som jag tycker mycket om)?
Har hon druckit när jag kommer hem?
osv...
När jag släppte taget så började jag också se möjligheter!

Låter enkelt men är en smärtsam och sorgfylld process som måste få ta sin tid och jag hanterar inte detta på egen hand. I gengäld så slipper jag lidandet och ilskan som kommer av rädsla.

Anonym (ojoj) skrev 2009-07-16 19:29:03 följande:

Inse att för en beroende så är drogen den allra största kärleken, större än livet själv. De kan inte hjälpa det och de är fyllda av skuldkänslor för detta.
Men! Det är inte hopplöst, du behöver hämta styrka för att kunna hantera situationen. I mitt fall hämtar jag styrka och energi från min Al-Anongrupp. Du behöver en andlig paus och styrka för att kunna gå vidare. Ta det lugnt! Sök styrkan, be t.ex. om hjälp hos någon al-anongrupp. Koncentrera dig och gör saker som får dig (inte er, inte dig och barnen, dig!) att må bra. Var en superegoist! När du sedan kommer mer i balans så kan du ta nästa steg (och du kommer upptäcka att detta steg är enklare än vad du föreställde dig).

Förhållandet behöver inte ta slut, jag vet mycket väl vad det innebär att älska en person men hata vad alkoholen förvandlar denna person till. Är det så färskt som det verkar i tråden så kan denna upplevelse svetsa samman er och göra er ännu starkare!
Kram

Japp, inget lätt beslut och när jag befann mig där du är nu kunde vi inte tala med varandra utan att börja gräla bittert...
Jag tycker inte att du är egoistisk då du sitter och skriver till andra, du koncentrerar dig på att överleva och förhoppningsvis skall du hitta tillräckligt mycket styrka för att även börja leva.

Jag går regelbundet på Al-Anon i en grupp med människor som jag känner varmt för. Alla dessa har gått genom samma h-e som jag och de förstår mig till 100%, precis som jag förstår dem.

Har jag en bra dag, så hjälper detta de som har en sämre dag och vice versa. Kort sagt, jag hade inte klarat detta själv utan min grupp.
För mig är det en enorm förmån och en källa till styrka att ha denna grupp och jag mår fantastikt bra nu jämfört med förr. Men som sagt processen tar tid, jag klarar det inte själv och det är smärtfyllt men har som sagt hittat livsglädje och framtidstro.

Kommer ihåg hur tungt jag tyckte det var att gå dit, det var som om man kapitulerade.
Men det blir bättre!
Ge det tid, gå på 10 möten, gå på olika möten om det finns i närheten. Det är ganska förvirrande i början men när det börjar falla på plats så har du börjat din resa mot tillfrisknande.

Jag gör det för att må bra, och då även bli en bättre förälder.
Mina barn har under många år betraktat mig som en surgurka och nej-sägare vilket jag också har varit.
Nu när jag mår bra så är jag positiv och vi hittar på saker. Vi ska inte tala om stämningen vid middagsbordet! Brukade alltid vara en sur grundstämning, nu är den oftast glad och lekfull (samt retfull eftersom de är tre syskon).
Lycka till, du förtjänar att må skitbra!

Låter som det är på väg utför...
Det är bra även om det kanske inte känns så (men kan vara en tröst att veta)
En beroende måste ner i "skiten" för att hitta viljan att sluta. Det är där man som medberoende ofta gör fel genom att lindra effekterna av deras gärningar.
Jag fanns bredvid, bäddade ner eller lyfte upp henne i sängen när hon var plakat. Hjälpte henne att gå när hon var för full för att kunna gå själv. (naturligtvis skällde jag på henne hela tiden men det skall man inte heller göra). De skall ta hela konsekvensen av sitt drickande, betala inte hans räkningar om han missköter detta. Du skall inte ens skämmas för honom, det får han klara själv (jo, så är det)!

Han är vuxen, det är dags att han tar tag i sitt liv, det är inte din uppgift. Din uppgift är att ta hand om dig själv och dina barn så att ni mår bra. Det kommer bli bra men du måste jobba på det (har du hört den förut?... Al-Anon)
Önskar dig all styrka!

Det får du gärna göra men jag vet inte hur man utbyter denna info.

Det finns sätt men jag vet inte hur...

Men, jag kan visa dig vägen, en väg åtminstone (Al-anon) men du måste gå den själv.

Du skrev tidigare att det var så sällan de hade möten? Min grupp träffas 1 gång i veckan men det finns andra grupper i närliggande samhällen så om jag hade velat så kan jag nog gå varje dag. (bor i SV Sverige)
Det gör iofs inte så mycket nytta att gå varje dag eftersom man behöver tid att smälta och ta till sig det som sker på mötena. Och det tar tid.

vi får kolla hur man gör

Till ojoj,
Strunta i trollet! Det är bara en ömkansvärd och omogen person.

Här är tips på en bok som har hjälpt mig väldigt mycket:
www.adlibris.com/se/product.aspx
Står lite mer om den på:
nattensbibliotek.wordpress.com/2009/04/05/alkoholmissbruk-litteratur-for-medberoende/

Till Ojoj,
Jag kommer ihåg hur jag låg och läste boken.
Sträckläste den först (mådde inte bättre) Läste om den i saktare takt och utförde de övningar som finns där.
För mig kom en "befrielse" i sjätte kapitlet, bara sköljde över mig och jag kände hur knutarna i magen började lösa upp sig. Blev helt lugn!
Visserligen går måendet upp och ner men sedan dess har det varit på rätt håll mestadels.

Innebär en massa skrivande.
Det är fantastiskt nyttigt, du ser dina tankar, måste formulera dina känslor och helt plötsligt så "ser man" vad det är man tänker och känner.
Det börjar bli en struktur och man kan börja ta tag i det hela.
Jag skrev i en inbunden anteckningsbok, skaffade en reservoarpenna för hutlöst mycket pengar och "kräktes ut" alla mina känslor.
Där fanns mycket som jag efterhand såg var orättvist men också sådant som jag kände att detta är rätt!

Skriver man in i en dator så är det för stor risk att man redigerar i efterhand eftersom man skäms.
Men! Du skriver bara för dig själv, ingen annan skall läsa det!