• natalie05

    det är svårt...

    vad ska jag göra?
    hej. e en kvinna på 37 år, som haft missbruksproblem innan jag träffat mina 2 barns- pappa. han har aldrig haft liknande problem. men. han kommer ifrån en annat land, (samma land som jag) där han har varit med i kriget. vi träffades i det gemensamma hemlandet (jag e född här o pratar inte ens språket). han räddade väl mig lite grannan. mina problem var minst sagt stora. heroin de sista åren och innan amfetamin plus alkohol och piller, i kombination.
    nu till saken...sedan jag träffade honom, har jag tagit tag i mitt liv. jag har en högskoleexamen (precis blivit färdig med c- uppsatsen) och en komvuxutbildning dessförinnan (undersköterska).
    vi har 2 barn, o jag har sedan den lille varit liten haft behov att berusa mig med tabletter smärtstillande (citodon). äter uppemot 20 st o blandar helst med alkohol, för att få en effekt. min sambo vet detta, men känner sig maktlös. det gör jag med. vi var nyss nära att bryta upp, då han fått ett frispel på mig o min missbrukarpersonlighet. våra barn e fina men den lille har leukemi sedan 2 år tillbaxs. det har inte varit lätt.
    vad ska jag göra? har lovat att ta det lugnt m alkoholen ett tag, i alla fall. han själv har ju varit i krig, så han har temperament. men har ALDRIG gjort mig illa, o röker inte ens.
    så fort det komer minsta motgång, vill jag berusa mig. hjälp!

  • Svar på tråden det är svårt...
  • Anonym

    ja tycker du ska söka hjälp.. ta kontakt med någon beroendeenhet...

  • Tavelkrok

    Du har ett typiskt missbrukarbeteende. Att alltid fly verkligheten så fort det är något som går en emot. Men samma sak när något är bra, då firar man. På samma sätt. Du ska inte ta det lugnt med alkoholen utan du ska sluta helt med det. Du ska söka hjälp för ditt missbruk innan det tar över ditt liv helt. Men du måste göra det för din egen skull, inte någon annans. De får njuta av sidovinsten att ha en mamma och fru som fungerar.

    Det finns inget för oss alkoholister och andra missbrukare som heter att ta det lugnt. Vi kan inte ta det lugnt i längden, vi vill hela tiden ha mer, må lite bättre. Om jag tar bara lite mer vin så mår jag ännu bättre. Vi dricker och tar droger för effekten, inget annat. Andra, normala, dricker för att det är gott. Det tycker vi också men alldeles för mycket.

    Du kommer att få stora svårigheter och många bakslag om du inte söker hjälp för problemen. Man kan klara kortare perioder av nykterhet men vi kommer alltid tillbaka om vi inte gör de nödvändiga förändringarna av oss själva. Vi måste lära oss att handskas med våra liv på bättre sätt. Det finns inga ursäkter att fly verkligheten, våra familjer behöver oss klara i huvudet. Vi behöver våra familjer när vi är klara i huvudet. Vi ska inte byta ut våra nära mot droger och alkohol. Ring så snart som möjligt, helst redan nu, och sök hjälp, innan det tar över helt och kroppen tar för mycket stryk.

Svar på tråden det är svårt...