Att rädda barnen från könsroller...

Jag tror att en viktig del är att ge pojkarna ett språk. Oftast är de mindre utvecklade verbalt. Man pratar med med flickor, förklarar saker för dem. Pojkar kommunicerar ofta med "ljudord" och de är sällan speciellt duktiga på att läsa och skriva. (En ordentlig generalisering, jag vet!) Men jag tror att en del av könsrollerna börjar redan där. Genom att ge flickorna ett språk, ett sätt att kommunicera på, och en möjlighet att tidigt skapa sig sociala nätverk genom verbal bonding, redan där börjar olikheterna.
Jag tror att det är jätteviktigt att se till individen, att ge den personen de leksaker och den "utrustning" de vill ha. Men ett språk är ovärderligt. Genom att kunna kommunicera i ord kan man lösa konflikter, man förstår mer av vad som händer, och man är inte lika rädd för det främmande.
Så prata med din son:)
Det finns en bok om detta men jag har inte kommit över den, tyvärr. Förf. undersökte hur man pratade med barn, från spädisar och uppåt. Och det var oerhörda skillnader!

Ärligt talat så tror jag att det är svårt att påverka hur ditt barn kommer att bli bemött. Det bästa du kan ge honom eller henne är väl en förmåga att tänka själv, och kanske genomskåda hur han eller hon blir bemött och varför. Jag tror att det är svårt att prägla barn medvetet, och jag tror att man kanske ska akta sig för att motverka krafter som barnet inte är medvetet om. Om du istället försöker få barnet att se vilka strukturer samhället bjuder på så har du gjort nog. Sedan kan du ju påverka genom att tala med de vuxna i omgivningen, far- och morföräldrar och lärare, låta dem veta din ståndpunkt. Men jag tycker att det är viktigt att du berättar för barnet, när han är så stor så att han kan förstå, hur du tänker och reagerar. Jag minns från min egen barndom, att man var så utämnad åt de vuxnas teoorier, bra nog just i teorin men sällan i praktiken, att man aldrig talades till som om man förstod.
Det är himla svårt, och tråkigt med dessa patriarkala strukturer som finsn överallt, men det viktigaste är ju att din son blir en stark och medveten individ i sig själv. Och att du inte försöker göra honom till "din krigare".

Ladyline och Joker> Jag håller fullt och fast mer er där! Det är superbra om man låter barnen lära sig alla möjliga saker, oberoende av könsrollsstereotypen! De ska få prova allt, och låter man dem syssla med det de komemr på att de gillar, så blir det nog bra. Men bemötandet från samhället är otroligt svårt att påverka. Jag vet bara hur det är att vara tjej, och jag vet att jag ses som en mindre rationell person, som mer känslosam än män i min omgivning, som mer benägen för konstiga utbrott pga av ingenting, och som mer "lättlurad". Jag ses också som mindre vetenskapligt lagd, och som den mest troliga av min sambo och mig att vilja ha ett syskrin:)
Allt det där är otroligt irriterande men jag kan hantera det. Dock vet jag inte hur man skyddar barn från att råka ut för det, annat än kanske göra dem uppmärksamma på hur mönstret ser ut. Och då är nog en stark individ en bra början.
Nu var det ju en son det handlade om, men jag tror som jag sa i mitt första inlägg, att det är viktigt att börja med språket. Kommunikation och kunskap är nästan det viktigaste som finns:)