Att rädda barnen från könsroller...

Ladyline

Samma här. Känner mig fånig och passiv om jag bara ska ta emot och buga och bocka hela tiden för det som serveras mig. Inte alls min stil.
Nu i efterhand när jag och sambon har pratat om vår första dejt berättade han att en av egenskaperna som gjorde att han föll för mig var att jag helt självklart betalade för mig och tog lika mycket initiativ till aktiviteter och inte förväntade mig att bli bjuden och uppassad av honom. Det tyckte han tydde på självständighet. (Så rätt så)

Fram för ömsesidig respekt, öppnade dörrar och uppvakting av varnadra vare sig man är man eller kvinna!

Och nu till urspungsfrågan....

Självklart är sådana här tankar som upptar min hjärnaktivitet dagligen. Hur ska våra framtida barn fostras och hur ska jag/vi på bästa sätt undvika stereotypa könsfällor? Kommer jag att uppfostra mitt barn på samma sätt om det är en pojke eller flcika eller kommer jag omedvetet halka in i olika beteendemönster?
Det är ett dielmma, trots att man är medveten om allt det här finns ju hela ens omgivning av vänner, bekanta och familj och inte minst samhället i övrigt som kanske inte tänker på samma sätt och som påverkar mig ändå och får mig att känna mig konstig om jag avviker i beteende.
Eftersom jag och sambon är lika på alla sätt : prata om känslor, laga bil, byta däck, laga mat, städning, uppvaktning osv. tror jag våra barn har goda förutsättningar att få en liktydig uppfostran vare sig det är en flicka eller en pojke.

Mitt mål är alltid att tänka individ, inte kön!