Ni utan vänner - vad gör ni på midsommar?

De första tre åren var det jobbigt men numera väljer vi (jag o gubben) att vara själva.

Visst vi har alltid kunnat åka till släkten, både förr och nu, men vi trivs bäst ensamma. Då kan vi äta vad vi vill, gillar inte sill o sånt så varför betala till det (vilket man ju får göra om man går på en gemensam middag med släkten) och vi kan göra exakt vad vi själva vill utan att ta hänsyn till nån annan. Helt perfekt!

Jag kan sträcka mig till att träffa vänner mitt på dagen men inte mer, våra festdagar är över för många år sen.

VIsst hade jag varit själv, singel alltså, då hade det inte varit så roligt att sitta hemma utan vänner men samtidigt tror jag att ensamhet blir lite av vad man gör det till själv. Om det känns frivilligt (köp all mat du vill äta, gör exakt vad du vill göra under dagen) så blir det bra (eller i alla fall okej) men om man tänker på att man eg. skulle vilja vara med nån annan (och bara deppar ihop hela dagen) så mår man dåligt

Vi väljer att vara hemma och ensamma under alla större högtider. Vi tycker det är så mycket trevligare att äta den mat VI vill, göra det VI vill under dagen/dagarna, titta på det VI vill på tv

istället för att
betala pengar till mat vi inte gillar att äta
jämka om vad man ska göra under dagen/dagarna
bråka/kiva om vad som ska ses på tv:n på kvällen eller bråka/kiva om tv:n ens ska sättas på eller om man ska hitta på något annat (typ spela spel)

+ att vi garanterat slipper alla tendenser till släktgräl

Fast jag förstår vad du menar. Man tror man har vänner men när det väl kommer till kritan så sitter man där ändå ensam, ingen som vill bjuda hem en och det är inte så bra för självkänslan
Men som sagt, vi har gjort det till ett eget val numera. Även om vi har personer vi kan fira med så väljer vi att inte göra det, för under åren då det inte var ett val så lärde vi oss hur mycket skönare det var

Anonym (vet inte just) skrev 2009-06-18 02:09:58 följande:

Vi hade funderingar på att fråga grannen (som vi är goda vänner med) om de ville grilla ikväll (de är sådana att man bara kan slänga in en sån fråga när som) men det blev inget firande eller festande för nån av oss

Han fick psykbryt (eller vad man nu ska kalla sånt) o ville dö på allvar så det rätt mycket liv om man säger så

Sitter här o deppar. Man känner sig inte precis på festhumör när sånt händer, man blir mest påmind om hur skört livet är