Ni utan vänner - vad gör ni på midsommar?

Jag med, det var hemskt. Mest äldre också, jag undrade just var deras släkt höll hus. Dessa härliga pensionärer som var så glada resten av året fick något dystert i blicken runt jul. Fy sjutton, jag minns att jag nästan grät en gång när favoritfarbrorn kom in och köpte så lite. Till jul köpte han två chokladkakor, och den ena var till mig, sa han, och lämnade den. Det öppnade verkligen ögonen för de äldre i min släkt, kan jag säga.

Tur att din julensamhet var självvald, kan tänka mig att det kan vara riktigt mysigt om man vill själv.

Anonym (ensam?) - tycker att du har en sund inställning, jag tror jag ska försöka anamma den, och göra lite mysigt här ute på uteplatsen. Behöver kanske inte vara så värst mycket mer, dags att släppa tvånget för min del, tror jag.

Förstår det, även om jag gillar att ta en drink eller två hatar jag att förlora kontrollen. Tycker det är ok att bli lite fnissig och så, men jag pallar inte fyllon. Tycker inte om att vara riktigt full själv heller.

Ja, det var verkligen hjärtklämmande. Har funderat på det där, vad man kan göra. Tror det skulle vara ganska förnedrande för dem som klarat sitt eget liv i många år, med familj och så, att komma till exempelvis stadsmissionen, men jag tycker ändå att det måste finnas något sätt att visa att man bryr sig utan att de behöver känna att någon tycker synd om dem. Jag år aldrig den där frukt- och mandelkakan (min favorit, han måste ha sett att jag åt den i kassan ibland), den ligger faktiskt kvar i förrådet.

Har vänner som tar hem folk från äldreboendet de jobbar på varje jul, de som inte har någon. Men jag jobbar inte så nu, och vet inte hur jag kan göra en insats.

Nej det har du rätt i, det är de som sitter ensamma helt som jag känner mest för. Ska också se vad jag kan göra, det tummar vi på! Nu ska jag gå och lägga mig, börjar bli ganska tidigt.. Kul att prata med dig!

På något märkligt vis har det känts skönt att läsa om er andra. Det finns ju massor av människor uppenbarligen, som gärna skulle vilja lära känna nya människor! Det var inte bara vi som hade svårt att hitta på något. Jag hoppas att ni alla hade en trevlig midsommar, vad ni än hittade på. För oss blev det färskpotatis och sill i soffan, delade en flaska vin och såg på en film (det regnade ändå ju). Dagen efter gick vi på en långpromenad på morgonen.

Och TS, tack för att du startade den här tråden. Hoppas att du också kunde känna att du inte är ensam i ensamheten!

Fy vad trist, har du snackat med honom om hur du känner när han blir full? Om han är så lättpåverkad kanske han skulle hålla sig till folköl 2.8 eller så, om han nu gärna vill ta en drink.

Läste om det på Öland, fy sjutton vad ledsen jag blev. Jag fattar inte att unga människor ens kan komma på att göra så, - nä, det där blev fel, att NÅGON kan göra så. Vilken lättnad att dina barn kom hem ordentligt. Säkert omskakade, kan tänka, men helskinnade.

Näe, vet du, det var riktigt mysigt. Jag tror nog att det kan bli en favorit i repris för vår del. Lite festligare än en vanlig fredag, men inte så himla mycket mer. Vi jobbar och pluggar, och har gått igenom en del under våren, så det var skönt att få bara rå om varandra. OM vi får barn någongång kan jag nog tänka mig att bjuda släkten. Men jag var rätt nöjd med att slippa stora fester.

Du har ju helt rätt i det du säger om att det inte hade hänt utan alkohol. För en del slår det ju slint! Samtidigt instämmer jag i att din sambo är vuxen, och kan ta ansvar för sina egna handlingar. Och jag gillar själv att dela en flaska vin med någon vän eller min sambo, men jag vet också att det inte bör bli så värst mycket än så, eftersom jag inte gillar att förlora kontrollen.

Hur mådde han på midsommardagen då? Hade han mycket ångest?

Jotack, känner igen det där. Dock inte min sambo eller något ex, utan att nära vän som jag delade studentlägenhet med ett tag för några år sedan. Hon kunde hålla en helt nykter fasad, men så plötsligt började det halgla "skämt" om andra människor, trots att hon varken sluddrade, vinglade eller verkade allmänt berusad. Vi pratade om det, och efter ett par månader, efter att hon flyttat ut, sa hon att hon var glad att hon tålde så lite. Båda hennes föräldrar var alkoholister, och hon var glad att hon inte kunde häva i sig som de gjorde. Hon visste om att hon blev väldigt onykter, men kunde inte riktigt kontrollera det. Nu är hon helnykterist.

Nu blev det ju bara vi i år, men jag vette sjutton. Kanske att jag frågar mor min om hon vill komma ner nästa år. Vi sköt fram fåtöljen, lade fötterna på den och njöt av att det dunkade i dem efter en upptäcktsfärd i skogen nära vårt nya hus. Förhoppningsvis har vi en bebis eller en liten i magen nästa år. Nu har vi haft tid att prata ut, och gud vet att det behövdes. Att jag hade sådan panik innan, när det blev så avslappnat och fint. Nä gubevars, hoppas att jag har ryggrad nog att inte känna ångest nästa år.