Vi med högt FSH forts. 2009 (3 juni - 3 sep)

tack sötnosar

sambon klämde precis ur sig att allt var meningslöst, att han inte vill åka och att det är bättre att skjuta sig själv. varför måste han komma med det just i kväll jaja, får hoppas det blir bättre när vi är där.

kraaamar

friida: då blir det en promis där

Han är säkert nervös, jag skulle vara helt knäpp i huvudet nu om jag var er! Det blir säkert bättre när ni kommer dit. Håller alla tummar!

Jag håller alla tummar för er kramiiis. Jag tror som vinteräpple att han är nervös. Stor kram!

Kramiiis: Hur har det gått i Åbo? Är så nyfiken, skriv snart hur du har det :) Hoppas på goda nyheter.

Själv talade jag med doktorn, och det blir inget försök nu i augusti. MEN om jag får mens tidigare än vanligt så kan vi hinna med ännu ett försök i mitten av augusti. Chansen är liten för vem får mens tidigare när man verkligen vill det. I annat fall väntar vi till oktober/november, det innebär att vi kanske måste skjuta upp äggdonationen en par månader men det vill jag göra. Hellre gör jag gratisförsöket i okt/nov och ÄD i början av nästa år än att jag gör ÄD direkt. För nu är jag ju inställd på ett sista försök och har väntat på det sen maj.

Sambon vill att vi gör ÄD genast, men det är lätt för honom att säga som ändå får ett genetiskt barn. Tycker ni jag gör rätt eller skulle ni göra ÄD direkt? För det är ju en mycket större chans att lyckas med ÄD, jag tror inte heller ett eget försök lyckas men jag vill prova, men är det dumt? Läkaren sa att hon har varit på en konferans där det har presenterats en ny medicin för oss med tröga äggstockar som är svårstimulerade, hon vill pröva den på mig. Nu fick jag inte veta vad den hette men ska fråga henne när jag ringer pånytt i mitten av augusti.

Hur har ni andra det?

Happies: Jag tycker du gör helt rätt som gör ett eget försök först. Då slipper du ju fundera sedan på om du skulle ha lyckats eller inte. Det är en annan sak om man känner att man inte orkar med fler försök, men så verkar du ju inte känna? Vad spännande med den nya medicinen - hoppas den ger resultat!

Kramiis: Åh vad jag är nyfiken på hur det har gått. Hoppas att både du och din sambo har fått positiv energi!

hej sötnosar

det blev en rätt tuff start på resan.
På arlanda började sambon skälla ut mig, skrika och fick mig att gråta. Sa att det inte var ngn mening att åka, ingen mening att vi skaffar barn, ingen mening att vi var tillsammans mm mm. Han var helt knäpp och allt slutade med att jag satt på toa och grät på arlanda fram till boarding. Jag sa "jag tänker åka vilket fall för det är viktigt för mig" då tyckte han att om inte han åker behöver ju inte jag åka. Tillslut hängde han med och sa "vi får skärpa oss båda två". mmm hmmm, ok ja.

kom till åbo och hade en ok kväll med lite shopping och middag sen var det dags för besöket dan efter. Och sambon hade blivit på bättre humör, satt och höll mig i handen under läkarbesöket och var allmänt positiv inför läkaren frågade grejer och lyssnade noga. Han skrev iaf på papprena om att han går med på ÄD med hans spermier...

läkaren pratade först en massa om själva ÄD i storhet och sen behandlingen, inga konstigheter där. Tydlig med att jag blir mamman trots att äggen kommer från en annan tjej. (bra för sambon att få höra, för min del är jag nog klar med den processen, någorlunda iaf). Lite om chanserna, ca 50% att bli gravid och 30% att det blir barn i slutändan (på ett försök) på 3 färslförsök 75% chans till barn (typ).

Sen gjorde han undersökning och det fanns ingen aktivitet alls i mina äggstockar, noll, nada, inget. Inte en enda vilande äggblåsa så att göra fler IVF är ju bara korkat känns det som nu iaf. Hade en lite cysta på 15mm, men annars såg allt bra ut och han godkände oss för att genomgå ÄD. Känns lite tufft dock att det verkar helkört att bli med barn på egen hand kollade brösten oxå och det hade sambon svårt för han babblade en himla massa om det efteråt och frågade vad meningen med det var hehe.

han föreslog även att vi skulle prata med en psykolog om alla tankar, etik mm. Jag såg på sambon att han blev obekväm, eftersom han hatar psykologet och jag sa att vi diskuterat det med våra läkare här i sverige (för att få läkarn att gå med på att vi fick göra ÄD och att det var gröt ljus iaf för min del). Får ju aldrig med sambon till en psykolog!!!! Även om det nog vore vettigt då sambon började babbla etik och annat igår, var gräsen går osv. Ja, jag vet inte, men har jag inga andra alternativ så går den iaf inte här för mig. Han började även fundera på vad vi gör om dett aförsöket inte funkar, hru många har vi råd med, kan vi fråga ngn vän som kan ställa upp som donator hemma. Det är ju iaf att gå ett steg framåt för hans del!

Idag så pratade han med sin enda vän som vet vad vi går igenom och han sa "vi kommer iaf köra på det här så får vi se sen vad som händer och utvärdera sen". hmmmm oki, bra då vet jag... allvarligt så vet jag inte ritkigt var jag har honom, känns som om han lika gäran kan sticka närsom.

Tillslut, läkarn trodde att det skulle bli äggplcok ngn gång i nov/dec. Så vi har ju en del tid att låta tankarna vädra iaf.

Kramiis, det låter onekligen som en tuff start på resan. Fy vad jobbigt det måste ha varit på flygplatsen.
Vad är det han vill utvärdera "sen". Mötet i Helsingfors? Hela processen med ÄD? Känns som att han skulle behöva prata av sig om hela processen med någon, det är ju en del att bearbeta. En del killar har ju uppenbarligen svårare att prata om jobbiga saker än andra.

Kram på dig!!!

Kramiis - bra att resan gick så pass bra i alla fall. Han behöver nog bara tid, det gör ni nog båda två. Det kommer gå jättebra i november!

Happies - jag tycker verkligen att du ska få försöka en gång till själv innan ÄD. Det är ju ett slags avslut, antingen funkar det eller så kan du bestämma dig för att gå vidare med ÄD. Inte bara fysiskt utan psykiskt också. Har du sagt det till din sambo, att du gärna vill göra det här sista försöket?

Ego: fick min mens idag, exakt 24 dagarscykel. Det har jag haft i flera år, så det känns ganska normalt om än kort. Men jag blir så trött på att analysera klimakteriebesvär samtidigt som jag analyserar huruvida vi kan ha lyckats bli gravida - SAMTIDIGT! Hur knäpp få man bli?
Analyserar ni också sånt som svettningar (rätt svårt såhär på sommaren när allt ändå är fuktigt och varmt), torra slemhinnor, oregelbunden mens, svårt att sova på nätterna?? Jag har ju inga av de här symptomen, men jag tittar efter dem oavbrutet, säg att nån av er är lika galen som jag, snälla?!