FLs fina fräcka flickor...
JA! Så få det bli
Det som är värst är att jag tydligen inte kan nånting. För er kan jag ju erkänna att jag kicks ass som förälder Är alltid lugn och låter instinkterna sköta det mesta och det har hittills gått råbra. Tycker mig ha en väldigt trygg liten tjej
Nu har hon precis gått in i ett nytt utvecklingsspång (ni vet det här som kommer när de blir tre månader) och hon är extra klängig, lite rädd för främlingar, vill absolut inte somna och sova själv och äter som hon aldrig sett mat.
När vi kom hit hade svärmor bäddat i en liten babysäng och Per log lite och sa att Villemo aldrig kommer att sova där. Det händer inte. Hon sover ju mellan oss i vanliga fall så att sova i egen säng helt plötsligt i ett nytt hem låter ju otroligt va? Svärmor vet bäst och har dunkat ner henne i den där sängen två gånger. Båda gånger har lillan vaknat, panikskrikit och hon har bara lugnat sig om jag hållit i henne och Per pratat lugnande.
Trots det här så har vi fel och hon rätt. Barnet blir ju lite bortskämd av att sova mellan oss...
Villemo vägrar just nu sova i vagnen. Har varit så i ett par veckor. Jag gissar på en mix mellan klängigheten och att allt är så spännande i vagnen. Självklart har jag fel. Alla barn kan sova i vagn, så jag önskade svärmor lycka till när hon drog iväg för att skjutsa henne runt, runt på gården. Med ett bredflin kom hon tillbaka efter ett tag och ungen sov. Hur länge tror ni det tog innan Villemo vaknade i otröstligt gallskrik direkt det inte fanns nån att titta på när hon kikat till?
Den andra grejen som irriterar mig nått så fruktansvärt är att svärfar röker som en borstbindare och direkt han haft Villemo så stinker hon så jag knappt kan hålla i henne. Vågar inte ens tänka på alla gifter som fastnar på henne. Han är sån här också att om jag lite fint ber honom tvätta händerna efter rökpausen så brinner han av och startar ett storgräl med mig.