jag är livrädd för dagis!!

Jag tycker att du visar en väldigt sund känsla. Det visar att du knutit an till ditt barn. Om du känner obehag inför dagis (och det finns faktiskt en hel del saker som kan bli bättre där) så varför inte ställa dig i kö till dagmamma eller ansöka om vårdnadsbidrag och stanna hemma liten längre? Se www.hemmaforaldrar.se

Självklart är det naturligt att känna att det är nåt fel att lämna bort ett litet barn. Vi människor har tagit hand om våra barn själva i 160 000 år och det har varit ett framgångsrecept som gjort oss överlägsna andra däggdjur. Se Illustrerad vetenskap. Under en några decennier har vi gjort annorlunda och istället börjat lämna bort barn till dagis. Ett väldigt nytt fenomen sett i ett historiskt perspektiv och som vi ännu inte riktigt utvärderat konsekvenserna av.

Jag vet inte vad du gör i en tråd för hemmaföräldrar (föräldrar som valt att stanna hemma länge, inte föräldralediga det är nåt annat) egentligen om du är så emot att ett litet barn ska få vara med en förälder tills det är moget för en separation och att föräldern är mogen för en separation. Det kallas anknytning och är grunden för allt psykiskt välbefinnande. Visst är det tråkigt att barnen dog av dålig hygien på 1800-talet men de dog faktiskt inte av att de hade en fungerande anknytning. Så ditt resonemang haltar kraftigt.

Däremot kan vi se att barn som INTE har en fungerande anknytning kan drabbas av psykisk ohälsa. Något vi ser en kraftig ökning av hos barn och ungdomar i Sverige samtidigt som vi valt att separera barnen allt tidigare allt längre dagar från föräldrarna. Psykisk ohälsa kan bli dödligt, det ser vi i den ständiga ökningen av självmord bland ungdomar.

Så nej, jag föredrar inte 2009 års lösning där föräldrar förväntas lämna barnen på dagis när de är 1 år för att gå ut och arbeta heltid.

Kärnfamiljen? Vem har pratat om kärnfamiljen? Här pratar vi om när ett litet barn är moget att separeras från sin familj och det är inte före 3 års ålder enligt experterna. Kollektiv barnpassning som vi har idag där 20 1-åringar kan vara i en grupp, 10 timmar per dag med 2 ½ personal (om inte någon är sjuk och det inte finns en vikarie) på en liten yta, är inte en vanlig företeelse i mänsklighetens historia. Det är bevisligen stressande för barnen som uppmäter förhöjda halter av stresshormonet kortisol i blodet med allt vad det innebär.

Det är så tragiskt att så få föräldrar känner till mer om utvecklingspsykologi, då skulle vi inte ens behöva ha den här debatten.

Sen tror jag att det är en viss skillnad på kackerlackor och människor. Det kanske har gynnat kackerlackorna som art att de äter sina ungar men det skulle knappast gynna människan och det går därför inte att dra några paralleller.

Kollektiv barnpassning ja, men då har det handlat om människor som levt i ett kollekiv och hjälpts åt med barnen. De har haft en relation till barnet och barnets familj. Idag lämnar vi bort barnen till människor helt utan anknytning till barnet. Läs gärna Gordon Neufeld (den hittar ni nog inte på förskollärarubildningen :)) så förstår du lite mer vad jag pratar om och vilka risker det finns med dagens system. Och visst ska vi människor arbeta för att hitta ett större socialt sammanhang men.... när vi är mogna för det och det är barnet knappast vid 1 års ålder enligt all expertis.

Jag kritisterar inte pedagogerna eller det arbete de gör. Alla gör nog så gott de kan. Men det går inte att blunda för att det finns mycket som kan bli bättre inom förskolan som barngruppernas storlek. Nu omfattas inte förskolebarn av någon arbetsmiljölag eller Lex Sarah (där personalen är skyldig att anmäla brister) och de är därför väldigt utsatta och har svårt att klaga. Därför är det väl bra om någon står på er sida och kämpar för att problemen som finns ska åtgärdas?

www.hemmaforaldrar.se/BOs_arsrapport_2007.htm

www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_331278.svd

Jag tror också att det kan gå lätt att få barnet att inse att det är dagis som gäller men jag tolkar inte det som att det är okej för barnet egentligen. Den psykiska ohälsan hos barn bara ökar och det borde göras en undersökning för att se om det finns ett samband mellan den ökningen och tidig separation från föräldrarna. www.politikerbloggen.se/2009/03/09/14158/

Hur kan det komma sig att det inte finns dagmammor i din kommun? Förskräckligt att du som ensamstående inte ska ha barnomsorg av god kvalitet att tillgå. Jag känner med dig och alla andra föräldrar som inte kan välja, så ska det inte vara. Tycker du ska prata igen med din kommun och förklara hur det gick för din son och att du inte vill se det upprepas. De får helt enkelt fixa något till dig som du är nöjd med, det har du rätt att kräva!