Har någon en misslyckad semesterresa bakom sig, med barn?

Madicken: ja visst är det skönt...fast jag är lite förvånad över detta. Men det är härligt att höra att alla har haft goa och sköna resor.

Lycka till med japanresan!!!!!!!!!

Jag har ingen erfarenhet av någon långresa men visst kan det gå fel när man inte är hemma i vardagen med alla bekvämligheter. Jag har varit på fest då jag har fått stå hela kvällen och gunga en vagn utomhus och inte hunnit prata med någon. Jag har stått på en toalett på en indisk restaurang i Göteborg med en gallskrikande bebis och inte vetat vad jag skulle göra... Jag menar, man vet ju aldrig riktigt vad som kan hända och visst kan det bli jobbiga situationer, men jag antar att det ingår när man är förälder och man kan ju inte låsa in sig i lägenheten i 18 år heller. Jag har firat min bröllopsdag med min man på en lyxrestaurang och inte suttit till bords med honom mer än två minuter i taget

Vad jag vill säga är att ibland ger man sig ut på saker och i efterhand tycker man inte riktigt att det var värt besväret, men det kan ju lika gärna bli helt underbart och jätteenkelt.

Vi åkte ( inte på lång resa men ändå...) till Frankrike när lillan var elva månader. Flyget gick bra. Men sen bilade vi ut till normandie och kusten. Då kräktes lillan i bilen.
Väl framme var hon inte alls nöjd. Vi gick till och med till läkare för vi trodde att hon hade öroninflammation.... hon gnällde så hela tiden Men det var inget fel på henne. Hon trivdes helt enkelt inte med att vara hemmifrån.
Att äta på hotellets restaurang på kvällarna var en cirkus! För att inte störa de andra gästerna turades vi om att vandra utanför hotellet. På nätterna var lillan vaken och storskrek. Väggarna var flortunna och vi hade vrålångest för att vi höll alla andra vakna...
Solen var stekhet och vi var jätterädda för att lillan skulle bränna sig. Det fanns ingen skugga på stranden och det blåste väldigt mycket. Och plötsligt var lillan rädd för blåst! Och hon grät när hon såg havet!
Hon blev galetmammig. Hennes pappa fick inte hålla henne. Och inte hennes mormor. Hon ammade varannan timme....ja...listan kan göras lång.
När vi äntligen kom hem efter en vecka blev hon SÅ glad! Hon var helt vild av glädje hela kvällen! Kröp runt och kontrolerade att allt avr som vanligt...
Ja, vad kan jag säga... Vår unge är helt enkelt hemmakär
Men låt inte mig skrämma er
Det verkar ju gå bra för alla andra
Lycka till!