Låta sonen sluta på förskolan?
Jag måste få ventilera lite kring något som bekymrat mig en längre tid. Min son, snart tre år, har gått på förskolan i lite mer än ett år. Han har sen vi började varit väldigt ledsen vid lämningarna. När vi efter ett halvår påpekade detta för att få hjälp från förskolan, för att underlätta lämningarna så skrattade de mest åt oss - inget att bekymra sig över, det går över osv. Mitt hjärta har dock gått sönder varje gång jag har lämnat honom. Han är inte speciellt mammig eller pappig, och andra lämningar till släkt och vänner går som en dans.
Jag försökte föreslå för förskolan att vi kanske kunde anpassa våra tider så att en och samma fröken kunde möta oss för att få lite rutin och stabilitet i lämningarna, men det var inget de kunde tillgodose. Vi kämpade vidare, lekte dagis hemma. Jag fick spela min son och han var "mamma" som hämtade och lämnade. Efter några veckors hem-terapi så gick det lite lättare med lämningarna, men nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Då sonen nu är så pass stor så att han kommunicerar utan problem så börjar våra dagar hemma med att det första han säger när han vaknar är: Inte gå till dagis idag? Varpå jag är lika hurtig som vanligt när jag peppar honom och säger att, jo, vi ska gå till dagis, men inte riktigt ännu, först frukost osv...
Nu har jag dock gett upp. Jag är gravid och sjukskriven sen några veckor tillbaka och känner att jag orkar inte med dessa tunga lämningar varje morgon. Min son är förtvivlad, jag är förtvivlad och pedagogerna på dagis nonchalerar problemet.
Idag kom droppen som gjorde att bägaren rann över. Min son grät som vanligt vid lämning och jag bad då att få vara med en liten stund, då de skulle gå till en närliggande lekpark - fick då till svar att ett av barnen i gruppen blir ledsen om nån annan förälder är med, så nej, jag fick åter lämna min panikslagna ledsna son i famnen på en av fröknarna och se när de bar iväg honom på utflykten. Till saken hör, att denna pojke som nu skulle bli ledsen av andra föräldrar, själv har sin mamma med flera gånger i veckan för att, vad jag antar, bli trygg i gruppen. Jag har bett och erbjudit mig det i ett års tid, men alltid fått nej!!!
Överreagerar jag, eller tycker ni att jag gör rätt när jag nu väljer att ta hem min son för sommaren, invänta bebis som kommer i juli och sen eventuellt testa ny förskola till hösten...
Snälla, ge mig ett råd!!!
