Feberkramper

Min etta har haft det 4 gånger, varav två av gångerna var "dubbla". (han fick två kramper på ca. ett dygn). Det är inte farligt. Min andra son fick en annan kramp som var farlig, det var ingen feberkramp. Han har aldrig haft vanliga feberkramper.

Men det är riktigt obehagligt, jag vet...

Hej!
Det finns många tidigare trådar bla www.familjeliv.se/Forum-3-22/m44344845.html

Min äldsta har haft flera när han var mindre.
Första var vi i bilen o väntade på att hans pappa skulle sluta jobba.
Skulle ge han lite risifrutti men det rann bara ut vid mungipan.
Sen började han skaka. Jag tog ut han i friska luften och tog av han overallen (var i mars)
Vi ringde ambulans som skulle komma snarast.
Han skakade i 45 min.
Vi åkte in o dom observerade han. Senare fick vi åka hem.
Han gick en gång på dagis efter de sovit middag o de åkte in med han.
O flera små. 5 ggr sammanlagt med ambulans...

Men han har inga nu. Tror han har växt ifrån det. Han är 8 1/2 nu.

Dom gjorde även test o kollade om han hade epilepsi. O han fick ta medicin under en lång tid...

Pilliz, när fick han senast? min son fick strax innan han fyllde 6 år. Han satt också i bilen första gången, dom körde mig till jobbet, sambon blev såklart livrädd. (sonen satt i framsätet).
Vi åker också in med ambulans varje gång (bor i gåavstånd)

kommer ej ihåg sista gången...

När min son fick sitt första ep anfall så blev jag fullkomligt hysterisk. Han slutade andas o bara krampade i hela kroppen o den fullkomliga paniken går inte att beskriva.
Men när det gäller kramper på barn ska du veta att det är vanligt och att en gång är ingen gång. Låt livet fortsätta o skatta dig lycklig över att du troligen/förhoppningsvis aldrig ska behöva uppleva det igen.

Vår son hade sin första (och förhoppningsvis enda) feberkramp i fredags. Han fick väldigt hög feber över 41 grader och var helt utslagen hela dagen. Vi gav både Ipren och Alvedon men inget hjälpte. Jag hade en obehaglig känsla hela dagen att något var riktigt på tok och på kvällen låg han i vår säng. Annars ligger han alltid i sin säng, kan inte sova hos oss. Men denna gång bara kände jag att han måste ligga hos oss.
Efter någon timmes sömn ser jag hur han blir alldeles stel, rullar upp ögonen, börjar krampa. Fyfan vad läskigt! Jag försökte prata med honom men han reagerade inte. Sen såg jag att han slutat andas. JAg har aldrig varit så rädd i hela mitt liv!
Mannen satt med honom medans jag sprang efter telefonen. Tänkte ringa ambulans med innan jag hann ringa var krampen över. Tog själv bilen till akuten där vi fick info och krampmedicin att ha hemma.
Jag hoppas verkligen att sonen inte behöver vara med om det igen........