MRSA-smitta & nyfödd baby?

ja ja hade faktiskt sagt nej... nyfödda är väll känsliga för smittor om ja inte minns helt fel...

Ni ska defintivt säga nej! Även om personen i fråga inte har vare sej ESBL eller MRSA så finns ju alltid risken. Mycket onödigt att ta den risken om ni inte behöver. Vare sej ESBL el MRSA är ju "farliga" för friska personer men nyfödda är ju en annan femma. Problemet med dessa två är ju att de är resistenta mot i princip all antibiotika så om ditt lilla barn skulle bli smittad av någon av dessa och sedan bli sjuk i något annat där antibiotika skulle vara ett behandlingalt så skulle det vara svårt att behandla barnet. Nu smittar det ju inte bara så där men en onödig risk att ta. Om det dessutom är en familjemedlem så borde väl denna kunna förstå.

Anonym (sjuksköt) skrev 2009-06-13 14:23:43 följande:

TACK så jättemycket för svar! Några fler frågor till dig om det är OK:
1. Följer den svenska sjukvården upp svenskar som behandlats på sjukhus utomlands? Dvs sker en MRSA-odling per automatik av min anhörige? Eller måste min anhörige själv "känna till" att h*n ska göra testet? Det står så här på Smittskyddsinstitutets hemsida: "vistats på vårdinrättning utanför Norden skall kontrollodlas för förekomst av MRSA och andra multiresistenta bakterier."

2. Under min graviditet pussade en släkting mig på kinden. Han hade behandlats mot MRSA (gammal man, legat på vårdinrättning i Sthlm). Jag har inte fått klarhet i om han var "smittsam" eller "färdigbehandlad". Tror det var sistnämnda, annars skulle de väl inte "släppa ut" honom i samhället? Behöver jag vidta åtgärder?

3. Min familjemedlem har kunskaper om vårdyrket, undersköterska. H*n måste väl bara testa sig när h*n återgår till sitt jobb? Det kan ju tyckas som att jag är knäpp som tar upp detta då min familjemedlem har detta yrke... men för det första är h*n ganska "obrydd" och för det andra så kanske h*n är rädd för att inte få vistas på jobbet (och h*n har som sagt urdålig ekonomi).

Jag är ingen läkare och ingen expert på något sätt alls. Har kommit i kontakt med en del patienter med både MRSA och ESBL. Ska försöka svara det jag kan. Men annars tycker jag du ska prata med din BM om detta.
1. Om din anhöriga behöver vård i sverige så bör h*n uppge att h*n vårdats utomlands och personen i fråga kommer då bli testad för båda. Fram tills man får ett negativt svar betraktas personen som "smittad" ( iallafall i mitt landsting).
2. Personer med MRSA är ju inte farliga för andra då MRSA i sej inte gör en direkt sjuk. Det är MRSA i kombination med annan sjukdom som är problemet då det som sagt är svårt att behandla med antibiotika. MRSA kan ju vara livslångt om man ex är kateterbärare och dom lever precis som vi andra. Tror inte att du behöver oroa dej för din släkting. Visserligen smitta rdet via kroppsvätskor men knappast av en puss på en kind som inte är sårig eller så.

Sorry.
3. Självklart ska din anhöriga testa sej om h*n jobbar inom vården. Det är en skyldighet att uppge att h*n vårdats utomlands. Om personen skulle vara positiv så bör h*n inte jobba alls inom sjukvård eller dyl tills dess personen är negativ.

Återigen: är ingen läkare eller expert utan mina svar är bara utifrån de kurser och utbildningar jag gått i jobbet.

Återigen tack anonym (sjuksköt). Nu har jag iaf "kraft" att säga nej om min anhörige skulle fråga om övernattning. Med tanke på att h*n är insatt inom sjukvård så borde h*n absolut inte bli sur på något sätt. Jag ska även säga något "smidigt" i stil med "hur går det nu med ditt jobb med tanke på att du måste kontrollkollas gällande MRSA och så....".....

Angående min släkting som konstaterats med MRSA (som förmodligen var "utläkt"): nej jag hade inte akne eller sår på min kind när jag fick en puss. Vidare blev jag dessutom "nojjig" och gick och tvättade kinden samt händerna efteråt (!) Vi (släktingen och jag) delade heller aldrig toalett eller handdukar eller liknande. Jag har på intet sätt blivit sjuk efter detta tillfälle heller (många månader sedan).

ESBL är ingenting som påverkar ett friskt nyfött barn. Genom nogrann handhygien dvs tvål och vatten och handsprit efter toalett besök så är risken för smitta minimal.

1/3 av alla svenska som varit utomlands är koloniserade med ESBL. Det är små prematurer 23-27 veckors som kan bli svårt sjuka av det.

MRSA är nästan alla koloniserade med även i sverige det är mycket vanligt förekommande i storstads regionerna. Men då man inte har problem av det så är det vanligt att inte veta om ifall man har det.

Nej men lugn nu! MRSA är en typ av stafylokock, så om din anhöriga bara ser till att inte vara så nära bebisen att han/hon skulle kunna smitta den med en förkylning, så är det ingen fara! Så hon/han behöver ju inte hålla/pussa barnet tex.
Hepatit A smittar inte alls på det sättet, och ESBL är alltså E.coli bakterier, och det krävs kontakt för att det ska smitta med.
Jag skulle ta kontakt med sjukvårdsupplysningen eller sjukhus/vårdcentral så du slipper vara så orolig!
Däremot så skulle jag ändå inte ta emot släktingen om du är precis nyförlöst, det verkar jobbigt.

/Anna, doktorand i mikrobiologi, jobbar med antibiotikaresistens.

Hej!

Jag ska ringa infektion o höra efter om det är så att familjemedlemmen vill bo här, håller med om att det vore sjukt drygt oavsett dock... om jag är nyförlöst! Och självklart skulle jag med glädje betala en hotellnatt för familjemedlemmen också.

Problemet är väl att information om MRSA är så "skiftande", eller jag kanske ska säga "skiftande" för en LEKMAN som jag är. Jag har svårt att få det att gå ihop när ett råd indikerar att man inte får dela någonting med en MRSA-smittad (toalett, handdukar osv), men att, som du säger, å andra sidan är det OK om den smittade inte ska hålla/pussa barnet. Om familjemedlemmen är hemma hos oss blir ju allting h*n tar i "kontaminerat" och det är ju en omöjlighet att för oss "sprita" allt h*n tar i. Sen går vi föräldrar och myser med bebisen... Ja, inte undra på att MRSA-patienter ofta känner sig orättvist behandlade som om de vore pestsmittade (tycker synd om dem).

MRSA-smittade får exempelvis inte besöka mammagrupper. Barn med smittan får inte gå till förskolan osv. Ändå är det jättemånga som går omkring med smittan utan att veta om det....... Ja, det är väl därför man inte blir klok (och förmodligen uppskrämd i onödan). Vem vet, jag kanske har det själv? Som du såg i inlägg nr 3 så blev jag själv pussad på kinden (pussar som du avrådde ifrån) av en släkting som behandlats för just MRSA. Jag hade förvisso inga sår på kinden och jag tvättade/spritade kinden/händerna efteråt men ändå...

Arienne, jag uppskattar att du tog dig tid att svara Tack även anonym (ssk)

Söker man på "MRSA" här på familjeliv, så får man många träffar på "tråkiga" historier. Det är väl därför jag är hyfsat uppskrämd, jag menar, vem har lust att bli avstängd från mammagrupper m.m.? Eller att barn slutar umgås med ens barn? Här är en historia:

"Jag fick ett sår på benet som inte ville läka och fick diagnosen MRSA. Min gravida hustru fick testas också och var positiv i fjärde månaden. Det blev inga mysiga mammagrupper där inte utan infektionskliniken och mycket tvål och Hibiscrub. Jag fick rådet att inte berätta för någon om detta eftersom man blir behandlad som pesten. Tog mycket lång tid att bli av med och det kan ju alltid dyka upp igen. Det är ingen sjukdom utan en typ av resistenta bakterier av en ofarlig och normal hudbakterie. Däremot när man har ett sår eller får in eländet i kroppen blir det mycket svårt att bli av med och kan ställa till skada eftersom man just inte kan bli av med dem. De är inte farligare än vanliga gula stafylokocker.

Jag har däremot känt mig smutsig sedan dess och både jag och min fru har haft svårt att närma oss igen när vi under sex månaders tid (graviditeten) fick order från vården om att hålla oss från varandra för att lyckas med behandlingen. Våra barn är latenta bärare av MRSA (behandlade, men kan komma igen) och går på vanligt dagis och vi har inte berättat denna historia för någon i vår omgivning. Vår läkare sade att det sämsta man kan göra är att berätta eftersom man får en hel del reaktioner som i denna tråd. Barnen får inte leka med andra barn, vänner slutar komma osv."

Jag har befunnit mig bland ESBL smitta i 5 mån på jobbet utan att vi lyckats sprida den vidare till andra. Det är ca 70 personer som arbetar på avdelningen.

Det finns ingenting som säger att din anhörige har smittats av något av ovanstående om vårdpersonalen har någorlunda hum om hygien på sitt arbete.

Jag förstår att det är svårt att veta, speciellt om man inte är medicinskt kunnig. Mycket av informationen som finns är för _vårdpersonal_ dessutom. Då förutsätter man att man varit i direktkontakt med t.ex ett sår med bakterier i! DÅ ska man vara noga med att tvätta/sprita händer, samt man kan smitta ner handdukar etc.
Blir du pussad på kinden är risken mikroskopisk att du ska bli smittad! Då är den nog högre om du tex åker buss...

Barn med MRSA får dessutom visst gå på förskola, vet inte vad du fått det ifrån? DOCK, om de har öppna sår, så ska de stanna hemma.

Du kan läsa mer här:
www.landstinget.sormland.se/Startsida/Verksamheter/SmittskyddVardhygien/Smittskyddsblad/Information-for-patienter/MRSA---Patientinformation/

Där står bla att det INTE är några problem att besöka, eller ta emot besökare i hemmet.
Lycka till!
En puss på kinden behöver

Kontentan av vad jag försöker säga är väl (shit, jag har så svårt för att skriva kortfattat märker jag!):
Det är för mig så ologiskt att MRSA-smittade behandlas som avarter på sjukhus och i samhället, som pestsmittade (inte välkomna hit och dit om de har sår och så osv). Samtidigt går en majoritet av oss omkring med smittan utan att veta om det! Min baby KAN bli smittad av min anhörige, men min baby KAN lika gärna bli smittad av att slicka på en stolpe eller bli pussad av min kollega som inte känner till sin smitta!

Det var väl allt för mig denna gång Ska tagga ner nu...

Jag jobbar också som sjuksköterska och håller helt med dig om att det är väldigt rörigt kring förhållningsreglerna om MRSA. JAg hade en patient som hade MRSA som skulle vårdas på enskilt rum, men frun fick spring om kring i hela sjukhuset...

Om det hade varit min bebis och min anhörig så hade jag inte velat att h*n kom hem till oss, av flera olika skäl. Första tiden med ett nyfött barn är omtumlande på många sätt, och det kan vara skönt att få vara ensamma om det blir stökigt på nätterna osv. Din anhörig får nog hitta på någon annan övernattning.