Funderar på att skaffa katt - tar gärna emot råd av kattägare!

Tänk på att två katter för mer oväsen än en ensam,
Jag gjorde det "misstaget" när jag tyckte så synd om min första katt.
Nu kan ingen i familjen sova om nätterna, dörrar kan inte stängas eftersom då bryts deras nattliga spring/hoppbana. Vardagsrum, hall, sovrum, matte, hall osc..

Vad kul att du funderar på katt.

Här är några saker att tänka på:
-Innekatter behöver klösmöjligheter. Ett golv-till-tak klösträd är väldigt populärt. Bra ställe också för katten att få vara i fred från små barn och deras kompisar.
-De behöver aktivering. Lekar, gos och uppmärksamhet.

Kattunge plus/minus:
+Söta
+Man får vara med från början och kan forma katten lite som vill (inte mycket men lite)
-Otroligt livliga
-Vi sov inte en hel natt förrän vår katt var 1 år gammal. Mycket livlig katt dock.

Vuxen katt plus/minus:
+Man vet vad man får: den är en färdig individ så man vet om den gillar att ligga i knät eller ej, gosig eller ej, livlig eller stillsam osv...
+Den har passerat den jobbiga kattungefasen
-Den kan ha varit med om saker som gör den lite rädd och ängslig (obs! behöver inte vara så! men man vet inte lika mycket vad den varit med om. å andra sidan vet man vilken typ av personlighet den har, vilket man inte vet lika väl om kattungen.
-Inte lika anpassningsbar som en kattunge (generellt sett)

Vi skaffade en katt från början (kattunge). Nu ångrar vi att vi inte köpte två direkt för han hade haft såå mycket nytta av en kompis. Den katten vi skaffade var vuxen och underbar på alla sätt och vis men de två passar inte ihop personlighetsmässigt. Den risken är mindre om man skaffar två samtidigt. Dessutom, har man två så har de ju varandra när man inte är hemma. Två kattungar aktiverar varandra och kräver inte lika mycket aktivering av ägarna.

Om jag hade fått göra om allt igen hade jag skaffat en kompis till vår katt när han var kattunge.

Kolla gärna in på www.kattforum.se! Där finns många kunniga människor som älskar att snacka katt!

Tack för råden och länken!
Jag ska absolut besöka forumet.
Knepigt det där med åldern. Sonen skulle älska livliga kattungar medan jag själv föredrar lite äldre lugnare katter. Fast när jag frågade sonen sa han faktiskt att han vill ha en stor kisse, (han får inte fatta beslutet förstås men ändå säga sin åsikt och påverka lite).
Jag såg en annons om två äldre katter som sökte ett nytt hem och de såg helt underbara ut . Jag tror att jag hellre vill veta ungefär vad jag får än forma kattungar (som om det skulle fungera ).
OM vi nu skulle satsa på äldre katter - vilken ålder tror ni är bra då på ett ungefär?

Kontakta ett katthem. Då hjälper du en katt i nöd på köpet

Eftersom vi hade barn när vi skaffade katt valde vi en kattunge. Vår tidigare katt var en omplaceringskatt som blivit illa behandlad tidigare, och hon var väldigt rädd för barn (så pass att hon i börja gömde sig under sängen när hon hörde barn på gatan utanför). Jag tycker att det är helt rätt att ta hand om vuxna katter, men kände att den här gngen skulle varken vi eller katten må bra om vi råkade adoptera en katt som var rädd för eller lärt sig ogilla barn. Vi valde därför en unge av en ras som är känd för att vara barnvänlig. 

Funderar ni på en raskatt kan jag rekommendera en balines. De är otroligt barnkära och lekfulla. Vår kisse leker kurragömma med fyraåringen och tvättar bebisen så fort han kommer åt. Nackdelen är väl att de är lite högljudda, om än inte i samma utsträckning som siameser, tydligen. Fast jag tycker att det är rätt rart när katten går runt och ropar "maaammaaaa!".

Så här ser de ut (som synes är fyraåringen och katten som ler och långhalm): www.familjeliv.se/hem/lady_namarie/gallery/phpzme8fa.jpg

 

Att skaffa en kattunge är mycket jobb! De behöver uppfostras och lära sig vad de får och inte får göra.. Dessutom är de väldigt busiga och tycker ofta om att klättra i gardiner, tugga på blommor, springa på matbordet osv. Det tar sin tid att träna dom, men det går. Bara man är konsekvent (som om jag varit det, HA! Min katt gör som hon vill här hemma )
Plus med att skaffa en kattunge är att du får forma katten själv till att "vara som du vill" dvs, ha dina regler t.ex inte springa på matbordet..

Innekatter behöver klösmöjligheter och möjlighet till att klättra! Katter är klättrande varelser så att sätta upp ett par hyllor som katten kan hoppa upp på stegvis är en bra idé, eller att köpa en "golv-till-tak" klösbräda/klättermöbel, finns endel bra sådana.

Ett tips eftersom ni har barn är: Ha en hörna där katten kan gå undan och vara ifred, vi har en större bur till henne som är övertäckt av filtar och inredd med mjuka filtar och handdukar där hon kan krypa undan och vara ifred i vardagsrummet, men ändå "vara med". Viktigt är att aldrig störa katten i dess privata space.

Glöm inte att kastrera och ID-märka!

Ja nu kommer jag inte på något mer.
Rekommenderar er att skaffa en "bondkatt" eller huskatt som de också kallas om ni bara hade tänkt ha till sällskap, det finns så många huskatter där ute som behöver ett varmt hem!

Lycka till!

Många bra tips här!
Har ni tid för katten och är hemma en hel del så blir katten inte ensam av sig. Men kattkompis (dvs. 2 katter från början) är aldrig fel då de alltid har varandra och blir lite mindre krävande och mer självständiga på så vis!

A och O med att skaffa katt:
- Försäkring
- Regelbundna vaccinationer
- Kastrering vid 5-6 månaders ålder (vare sig det är innekatt eller utekatt)
- Id-märkning (kan ju hända att katten smiter vid nåt tillfälle)
- Rätt stimulans inomhus, klösmöbel, bra mat (Royal Canin och Hills har torrfoder som man kan ha framme hela tiden till katten utan att riskera att den föräter sig eller blir fet ;)

Vad gäller din son så är det ju kanon om han får vara med varje gång katten ska matas t.ex., så att sonen känner sig delaktig och känner att han också kan ta hand om katten och är duktig :) Tänk på att katten kommer vara en familjemedlem i över 10 år. Lycka till!

Tack för ännu fler tips och råd!
Rolig bild och vacker katt, Lady Namárië .
Ju mer jag tänker på det desto mer säker blir jag på att en äldre katt eller två passar oss bäst.
Jag har varit inne på olika katthems sidor och det finns många fina kissar som inte har blivit traumatiserade utan lämnats till hemmet av andra anledningar.
En fördel med katthemmen, förutom att man hjälper en katt förstås, är att deras annonser är ärliga. Det står uttryckligen om en katt är rädd, vill vara ute, inte gillar barn etc. Då är chansen större att vi hittar en katt som trivs just hos oss.
Sonen vill garanterat hjälpa till med kissen. Vi bodde hos en familj med katter förra sommaren och han pratar fortfarande om katterna. Han kommer t.o.m. ihåg vad de heter .
Jag tänker börja planera allt, kolla upp försäkringar, veterinärskostnader och andra inköp först. Vi ska vara hemma en del i sommar eftersom vi har flyttat och måste fixa iordning hemmet så det kanske passar bra. Då har vi tid att vara mycket med katten så att den vänjer sig vid oss.

Tänk på att alla katter inte gillar kattkompisar. Ingen av mina har fixat att dela revir och då var det ändå 2 helsyskon (hona + hane) i sista vändan.

Tänk på HÅRET!!!!
Jag skaffade en 8 månaders ragdollhona i januari och hon hårar något så fantastiskt så det är otroligt att hon inte är naken.

Vid 10 månader ungefär så började hon också få "vårkänslor" så nu har jag skaffat p-piller till henne och det funkar jättebra.

En äldre katt är rumsren och det är ialla fall för mig, jätteskönt att slippa få olyckor på golvet.

Jag tycker också att det är en fördel att ha två katter. Då har de alltid sällskap av varandra! Mina katter har oftast väldigt mysigt ihop och jag behöver inte ha lika dåligt samvete om de är ensamma hemma