Är de verkligen så hemskt att låna till ett bröllop???

Jo för man kanske har råd att spara...bara det att man inte vill vänta med sitt bröllop...eller? Man kan ha råd att spara 2000 i månaden, vill använda hälften av den summan till ett buffertsparande och hälften till ett bröllopssparande bara det att man inte vill vänta i 10 år med att gifta sig?

Till TS: Jag tycker det inte är så stor vits att moralisera över det här med lån. Men man måste vara nykter. Hur stabil är ens ekonomi? Skulle man har råd att betala lånet även om man blev sjukskriven/arbetslös etc? Har man andra buffertar och lite luft i systemet eller lever man riskabelt, på marginalen och utan en enda sparad krona? Sådant får man ta med i beräkningen.

Sen tycker jag man ska fråga sig vad i bröllopet som känns viktigt för en. Och vad man bara tror att man måste. Vad har du drömt om, vad har din blivande man drömt om i bröllopsväg. Vissa saker passar som en härlig fantasi eller avnjuts bäst på bio och annat går att förverkliga. Vill man ha ett filmbröllop? Blir det det fast man har skavsår, sin helt vanliga underbara men till vissa delar knasiga släkt där och ens barn kissar på sig eller blir det ett antiklimax då? Osv osv. Bröllop är givet en kompromiss mellan minst två viljor och dessutom en ekonomi. Vad är viktigt? Vad kan man stryka?

Det låter bra och skönt och enkelt att ha en så avslappnad syn på det hela För mig är stora dyra bröllop inget jag eftersträvat så för mig är det också lätt. Ville bara invädna mot resonemanget att kan man inte spara har man inte råd att låna. Frågan är ju mer vad man tycker är legitimt att låna till. Folk lånar till bilar till exempel. Utan att någon säger åt dem att har de inte råd att spara ihop till bilen så har de itne råd att låna till den heller.

Jag tycker också att det är en bra princip att leva efter. Men tror att det kan funka för folk att göra små avsteg från den vid något enstaka tillfälle i livet. Men att låna jättesummor som 200 000 känns ju risky när det är till något så flyktigt. En bil går ju iaf att sälja även om man inte får tillbaka hela lånesumman.

Anonym (*-*) skrev 2009-06-17 08:40:04 följande:

Kör du samma resonemang när det gäller billån, huslån mm? Om jag har hög lön, en buffert på banken som jag vill ha kvar. Kan betala säg en tredjedel för något rakt av men behöver låna resterande belopp och då binder upp mig i två år för en summa jag vet att jag kan betala och ändå ha marginaler JUST bara för att jag vill ha "saken" NU utan att rasera min buffert. På vilket sätt har jag då inte råd att låna? Att låna kan vara ett sätt att slippa vänta även när man har gott om pengar. Sen kan man tycka att det är moraliskt fel (dvs om man blir upprörd över när andra lånar) eller känna att det skulle vara fel i ens egen situation men det är en annan sak än att hävda att man inte har råd att låna bara för att man inte vill vänta.

Så resonerar jag med Så för mig känns det inte som en god idé att låna stora belopp till ett bröllop. Men om någon gör en hållbar kalkyl som inte är en glädjekalkyl dvs faktiskt vet att de kommer att kunna betala tillbaka (händer ofta att folk betalar tillbaka "mindre" blancolån så det är inte ett orealistiskt antagande) så tycker jag inte att det är något konstigt med det. Väcker det väldigt starka känslor när andra gör så så tycker jag man ska fundera på varför. Skriver man mer för att berätta hur man själv känner inför att ta ett sånt lån så är det en annan sak. Men försöker man slå fast att man inte kan ha råd att låna om man inte har "råd" (= egentligen inte vill vänta) att spara då har man antingen missförstått eller moraliserar.

Ari Gold skrev 2009-06-17 10:09:58 följande:

Jag förstår skillnaden. Så efter är jag inte. Tvärtom. Blancolån är en sak, lån med säkerhet en annan. Men skiter sig saker, vilket de kan göra så kan man "lyckas" komma ur en husaffär eller ett bilköp med en förlust också. Inga lån är säkra och allt bygger på en kalkyl som man ska försöka se till att det är så realistisk som möjligt.

Men hävdar man att folk inte har råd att låna 10 000 bara för att de inte vill vänta i fem månader med att spara så behöver man också gå kurs.

Ari Gold skrev 2009-06-18 11:49:19 följande:

Om vi skippar det där med anspelningen på bristande fattningsförmåga så håller jag helt med dig. Ett lån innebär att man binder upp sig. Och ens förutsättningar kan plötsligt ändras. Men där varierar det ju från fall till fall hur stora risker man tar. Jag hävdar att det GÅR att låna med väldigt låg risk att det sätter en i en överjävlig lånekarusell eller ekonomisk katastrof. Och att människor måste få välja vad de lånar till. Det är ibland en fråga om fattningsförmåga men ibland också en fråga om värderingar. Vad är viktigt etc. Att IMPULSköpa på kredit - riskabelt beteende. Att väl övervägt och med en bra kalkyl i botten låna från bank - mindre riskfyllt. Men visst. Lån är lån. En risk finns alltid.

Men de som lånar till annat än hus gör det inte för att de är ointelligenta och inte har blivit upplysta av tex dig hur det hänger ihop. Det kan visserligen vara så. Men det kan också vara en fråga om att de har en annan utsikt från sin horisont. Värderingar. En snuskigt rik moster som ger en pengar om det skiter sig eller vad vet vi.