När jag pratar med min 11-månaders, så låter det som om jag skulle prata med min hund!
" - Kom hit !"
" - Sätt dig ner"
" - Kom, får du!"(underförstått : Kom så får du nåt att äta." )
" - Ställ dig upp!"
o.s.v. låter det hemma hos oss!
Han lyssnar inte på mig alls annars. Jag är ju dessutom tyska och det låter bara så hemskt hårt att kommandera runt min lille son (på tyska!) på detta viset!
Hur ska jag få honom att lyssna på en normal samtalston?!
Ta det lugnt, han lär sig det eftersom, han är ju liten. men försök vara lite mer lekfull i dina uppmaningar så kanske han tycker att det är roligare.
Min flicka lyssnar ibland, och ibland inte, det beror på hur intresserad hon är, kanske det är nåt annat som distraherar. Jag brukar gå och ta henne i handen om hon inte vill komma och visa henne vad jag menar.
Men frågar jag om hon vill smaka, eller ha mat så kommer hon alltid, min matglada flicka:)
Min bebis är oxå som en hund 
fast jag tycker inte det låter så hårt, jag låter ju ändå glad och inte hård på rösten. Lättare för bebisen att förstå när man är kortfattad. Sen pratar man ju "som vanligt" i andra siuationer...
Nu är det ju så att små barn behöver korta "kommandon" för att förstå budskapet. Det är ju mer förvirrande för barnen att linda in budskapet "ställ dig upp" med att säga " lilla pojken, mamma skulle bli väldigt glad om du skulle kunna stå upp nu så jag kan ta på dig dina byxor". Den meningen förstår inte en 11månaders.
jag är i botten en hundägare/hundtränare och känner som du att det ibland låter som hunduppfostran. Nu är mina barn äldre än din (5år resp3år) så de förstår ju mer meningar också- men det blir ofta "SITT" och så :) Men det är de vana vid. Sen samtalar jag såklart mer normalt också - men kommandon kommer alltid slinka ur mig.
hur man får barn (och hundar) att lyssna på andra sätt än genom kommandon är du säkart själv medveten om. Pratar man tyst och sansat till vardags så behövs inte mkt rösthöjning eller ordförstärkelse för att det ska poängteras för den man talar med. I familjer där de nästan ständigt skriker och gapar åt varann blir ju alla i familjen skrikdöva- de lyssnar inte längre på varken ord eller skrik eller vad som. För de är ju så vana att mamma skriker. Så för henne finns inget ytterligare steg att använda när det behövs. Jag talar ganska lugnt och tyst (förutom mina hundkommandon) och när jag betonar eller höjer rösten liiite så tar ju barnen åt sig det- eller andra i min omgivning också.
Sen är det även så- iaf i hundträning :), att om man visar att man talar men man talar vääääldigt tyst så måste ju den man talar med lyssna väldigt noga och koncentrerat= DE LYSSNAR :) Så är det ngt väldigt viktigt så kan man tala extra tyst :) Nu kanske det inte funkar på just en 11månaders - men om ngr månader så :)