• 060810

    Epilepsitråden 8

    Epilepsitrådens skyddsängel Vilmer vakar över våra barn. Saknar er ellie2. Tack för allt stöd.

    Välkommen till Familjelivs epilepsi tråd där vi diskuterar allt om epilepsi, misstänkt epilepsi, leva med epilepsi eller om du bara vill beklaga dig eller har frågor/är nyfiken om epilepsi. Ni är alla välkommna.
    Tonen i tråden är trygg och varm och om någon uttrycker sig klumpigt försök att "missförstå rätt".
    Nedan följer en kort beskrivning av några av oss som tjattrar här mest.

    Mopsan:Lusk 5år. Enda diagnos svår epilepsi som uppkom nov -08. Grand mal & myokloniska anfall. Har gått in i status epilepticus förut. provat karbamazepin (trimonil) och levetiracetam (keppra) nu lamotrigin (lamictal) och stesolid vid behov men restriktivt. EEG, EKG, blodprover, CT, MR, SPECT, video EEG. De har funnit epileptisk aktivitet efter många EEG. Kärnsjukhuset i Skövde & Drottning silvias barnsjukhus.

    Morrisey: Emil 1 år. Har grav hjärnskada, cvi (hjärnsynskada), ryggmärgsbråck, hydrocephalus och svårbehandlad ep. Började krampa efter syrebrist vid en operation (det var då han blev hjärnskadad). Fick IS vid ca 7 mån ålder, som försvann efter behandling med synachten och sabrilex. Har nu anfall i form av frånvaroattacker och att han rycker till ibland och spänner sig ibland. Behandlas med topimax och sabrilex och just nu räcker det. Universitetssjukhuset i Lund och Malmö allmäna sjukhus.

    Kryztina:Wilmer 3,5 år partiell epilepsi. Fick de första kramperna när han var 9 månader gammal. Han gjorde då sk.omfamningsrörelser med armarna och benen i upprepade serier. Läkarna befarade att det var Infantil Spasm- han behandlades FÖR SÄKERHETS SKULL med Sabrilex och kramperna försvann. Men eeg visade ep-aktivitet vid sömn. När han var 13 månader gjordes nytt eeg och läkarna kunde nu utesluta IS helt utan det är någon form av partiell epilepsi som han har p g a att han fick grav syrebrist vid födseln. Ny medicin- ergenyl som han har ätit sedan dess. Wilmer är sen i grovmotoriska utvecklingen samt talet (ung. på en 2 årings nivå), förståelsen är något sen men finmotoriken funkar normalt. Han har bara haft kramper några gånger det senaste året. Det som händer nu är att han kräks, snurrar runt på stället och att ögonen åker upp till vänster och fastnar där som om han stirrade. Han tuggar också och smackar. Vi har nu påbörjat medicinbyte p g a att läkaren inte är helt nöjd då han fortfarande har lite anfall fatän han äter maxdos Ergenyl för sin vikt. Han äter nu både Ergenyl och Trileptal. Han ahr inte haft några kramper sedan vi började med Trileptalen men humöret har påverkats till det sämre..Målet är att efter ca 6 månader kunna sätta ut Ergenylen helt.

    Myran 10 månader. Saknar huvuddiagnos, men har svår epilepsi och infantil spasm (fn under kontroll dvs ingen hypsarytmi), synnedsättning, LKG-spalt, microcefali, mycket sen psykomotoriskt, matförbud via munnen och istället nässond i väntan på knapp. Utredningar som gjorts är bla MR, CT, 14 eegn varav 3 video mm mm). Hennes ep är mycket svårbehandlad, står fn på Fenemal, Nitrazepam och Sabrilex samt Stesolid vid behov. Har även haft Absenor och Keppra. Har alla möjliga sorters anfall från små myokloniska till frånvaro och stora tonisk-kloniska. Har ibland svårhävda tonisk-kloniska (framförallt vid feber) och hade senaste ett långt status i maj. Diagnostiserades med IS i maj 2009 (hade då många IS-kramper om dagen i serier om ca 60) är fn under kontroll med stor dos Sabrilex. Hör till Drottning silvias och har varit/är ofta inlagd tidvis pga kramper.

    Smuliz: Amanda 1år, saknar huvuddiagnos (misstänkt mitokondriell sjukdom), har absens-EP (har aktivitet under sömn lite överallt i hjärnan), utvecklingshämmad, utreds fortfarande. Gjort MR, en massa EEG, hjärn-UL, ryggmärgsprov, urinprov, blodprover. Väntar nu på en muskelbiopsi uppe i stockholm, samt hjärt-UL pga blåsljudet, efter sommaren.Äter Absenor och Iktorivil. Går på USÖ i Örebro.

    Schnappi i magen: Mino 1 år. Saknar diagnos än så länge. Står misstänkt epilepsi i hans journal, men enligt mig en klar diagnos.Han har allt från grand-mal anfall till frånvaroattacker och ryckningar. Även skrikanfall och ett där han försöker liksom sätta sig upp i sömnen och rör sig i konstiga banor.Fick första anfallet 18 september 2008, började med medicin 8 maj 2009. Gjort otaliga undersökningar där man inte hittat något fel på honom. Gjort 2 eeg undersökningar, båda med bra resultat. Gjort mr, LP, ögonundersökning, urinprov och en massa blodprover. Säkert annat med, men det minns jag inte nu. Han är lite sen i utvecklingen och väldigt sen med sitt tal. Ca 6 månader.. :( Äter Trileptal. Går på CSK Kristianstad.

    3busfrön: M 12 år. Har en Partiell eplepsi samt Aspergerssyndrom. Har lätta men svårbehandlade kramper. Har tagit 6 år och många mediciner för nå en relativ krampfrihet. Har använt Absenor, Orfril Long, Lamictal, Keppra, Hemolepsin äter nu Trileptal och Topimax. Har gjort 2 CT, 4 MR. ca 20 EEG, 1 7dygns EEG. Fick sina första kramper vid 4 års ålder. Har bara aktivitet på EEG under sömn. Har oftast kramper i form av huvudvärk, syn-,lukt-, hörselhallucinationer. Men kan även få ryckningar på här och där. Går på Mälarsjukhuset.

    Little fisch: Ida 4år Diagnos Autism med utvecklingstörning grad ospeciferad men ligger på en nivå att vara 1-2 år. Vätske fylld Cysta i ryggmärgskanalen. Epilepsi generell aktivitet i hela hjärnan. Har kramper och anfall även bort anfall..syn hallucinationer.. Trappar nu ner Absenor och Insättning på Lamictal.Gjort sömn eeg och MR.Går på USÖ i Örebro.

    Längtar: Noah 18 månader Epilepsi som började februari-08.Har gjort 2 EEG,det första visade inget det andra var ett sömn EEG som visade partiell epilepsi i pannloben.Äter Tegretol.Har oftast grand mal anfall när han ska vakna.Går på barnmottagningen i Simrishamn och gör EEG på csk i kristianstad.

    AnnaSC: Axel 2år 2 mån CP skada samt epilepsi. Har haft ep. sedan födseln. Som mest haft 200-300 frånvaro anfall per dygn. Har även under våren -09 haft ett antal grand mal anfall. Ep. kommer från hjärnblödningen som han fick pga den grava syrebristen vid förlossningen. Har Lamictal 25mg morgon o kväll, Iktorivil 1½droppe morgon o kväll samt 1 droppe em, Ergenyl 3ml morgon o kväll (ska nu till 4ml). Har haft fenemal (första månaderna) och även Trileptal, men de är utfasade. Har gastrostomi där han får all näring genom o även medicinerna. Har gjort många EEG, ultraljud av hjärna (de första veckorna), ultraljud o EKG för blåsljudet på hjärtat, magnetröntgen, sväljningsröntgen. Hör till USIL (universitetssjukhuset i Lund).

    lillis23: mamma till Elliot snart 1 år som fick epelepsi efter en infarkt i hjärnan i samband med förlossningen. Fick blodförgiftning efter att vattnet gått och det dröjde tre dygn till Elliot föddes. I samband med infarkten fick han kramper och hade flera tillfällen med andningsuppehåll de första dygnen. Fick fenemal.
    Därefter dröjde det 5 månader innan nästa kramper, konstaterades Infantil Spasm i feb -09 som behandlades med Sabrilex och Absenor. Sen maj syns inte IS längre på EEG och nu har han sekundsnabba kramper, kramper då han "försvinner" och bara sitter och stirrar framför sig, kramper då han ligger och sparkar med ben och armar och är helt borta, osv osv....har just nu 2,5ml absenor morgon och kväll, samt Iktoviril 2 drp till kvällen och Stesolid vid behov. Har inte hittat rätt dos än och ep är inte under kontroll. Har dagligen ca 10-15 anfall, jämfört med IS som var som värst 250/dag. Gör EEG minst var tredje vecka. Har problem med motoriken på höger sida och kan inte sitta själv än. Svårt med att äta och klarar inte av mkt folk.

    Tjiho: Mamma till Eddie 1år 9 mån. Eddie har Infantil spasm som kom fr en klar himmel då han var 8 veckor, utv normalt innan dess. Han har gjort mängder av EEG o alla utom då han stått på högkortisonbeh. har visat på en klar "Hypsbild"annars även annan EP aktivitet. Har gått igenom flertalet MRT, CT, ryggmärgsprov, 1 muskelbiopsi, blodprover har skickats land o rike runt o inget som kunnat utvisa orsaken,men den senaste und. var PET-kamera 4 tim under narkos där man tror sig ha hittat en liten avvikelse i höger temporallob (vet ej vad det betyder än riktigt), nu väntar vi på remiss till Lund för ännu en MRT med kraftigare magnetfält för att titta närmare på det. Eddie har testat 18 olika mediciner med de han äter nu, många mediciner fungerar tvätom på honom, så även Ketogen kost som fick honom att krampa mer. Under svåra perioder har han ca 20 serier/dygn med mellan 20-130 dykningar i vardera. Just nu har han varit IS fri i 2 v o vi håller andan, har endast varit IS fri en gång tidigare o det var också under kortisonbeh. men då kom det tillbaka över en natt då beh var avslutad. Äter nu Keppra, Lamictal, Topimax, Nitrazepam, Betapred, Lanzo,och Melatonin. Hans utv följer hans anfall så det går mycket fram o tillbaka men han är den tappraste Prins som finns för mej, han är en riktig liten kämpe o är det bästa som hänt mej:)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-06-23 07:32
    LÄNK TILL VÅR TRÄFF-TRÅD!! :)

    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m45001916.html

  • Svar på tråden Epilepsitråden 8
  • Rebecka81
    Puff 2008 skrev 2009-07-04 18:29:18 följande:
    Hade fått ep ung när du fick skulle det vara
    Usch, ja det är verkligen inte lätt, särskilt inte som tonåring...eftersom jag bara har mig själv att relatera till kan jag ju bara säga hur det varit för mig. För det första så fanns det inte i min värld att jag skulle få barn! Vem i hel...te skulle vilja skaffa barn med en idiot som mig? Vem skulle någonsin kunna älska mig? Alltså alla tänker väl så kanske, men just den aggressionen man känner mot sin sjukdom tar över. Jag har aldrig känt mig som enbart Rebecka, utan alltid Rebecka med epilepsi. "ni vet hon som alltid har anfall och är trött". Jag har alltid känt att ingen förstår, när det egentligen funnits mängder av personer i mitt liv som älskar mig som jag är. Det är ju bara man själv som inte tror det. Så jag förstår verkligen att det inte var lätt för henne när ni låg inne!
  • Rebecka81
    060810 skrev 2009-07-04 18:33:08 följande:
    Tackar oxå för ditt inlägg!! Det värmer i mitt mammahjärta att läsa såna här berättelser. Jag försöker ha stor förståelse för Mino och hans problem men kämpar även med mina egna (skuldkänslor och annat mög). Just nu är det en kväll från helvetet. Han sov dåligt i natt men sov till 9.50 sen sov han igen vid 14.30 tiden och sov då ca 1 timme. Nu är det gnälligt värre och han har gjort alla tecken på att vara trött...Men jag vet inte om det blir något eller inte i natt, men vi får se. Själv har jag sjukt ont i min fossing efter att ha sparkat in i Izabelles dockvagn 2 gånger inom 1 timme.. Känns som fossing är av typ, men tror inte det. Någon som vill byta med mig? Gnällig son och ont i fossing?? Jag byter mot vad som helst!!
    Jag förstår absolut att man som förälder skyller på sig själv...eller rättare sagt, funderar över vad som hade hänt om man gjort något annorlunda när man var gravid osv...Det kunde jag ju aldrig förstå när jag inte hade barn. Jag var ofta sååå arg på mamma och pappa när de var så överbeskyddande, som jag tyckte, men nu förstår jag bättre. Man är ju livrädd att det ska hända något om man inte själv är med osv.
    Hoppas din fot blir bättre snart och din son somnar snart så du får sova i natt!
  • 060810

    Ja skuldkänslor får man ofta.
    Mindre när det är lugnt och mer när det är kaos.
    Just nu är det ändå rätt okej, fick ju prata av mig lite igår med AnnaSC och det var superbra att få göra det.
    Fossingen hoppas jag blir bättre för det suger att ha ont i foten och 2 barn att ta hand om.. :p

  • lillis23

    Hej!
    Mådde dåligt igår, men idag är det ta mej fan värre...ångesten sitter som en blytyngd över bröstet och gråten i halsen hela tiden. Elliot har haft anfall idag igen och idag är det ett år sen vattnet gick och han påbörjade sin tredagars resa ut...så sorgligt och vemodigt...det jobbigaste är att min s k sambo inte bryr sig ett skit!!!Han orkar inte höra mer och tycker att jag typ ska rycka upp sig, lätt att säga:(

    Han orkar inte "faca" faktum och all min oro får jag bära själv...så tungt. Vet inte hur det blir med oss, för jag känner mig så sviken av honom. Han jobbar jämt och har fortfarande inte varit själv med Elliot mer än max ett par timmar. Varje gång jag ska nåt blir det krångel och han beklagar sig. Sen fick jag höra att han sagt till en kompis på en fest han var på i helgen, att jag bara var hemma m.Elliot och det behövde väl inte han va, bara för att han var sjuk. Jag är hemma med honom och försöker sköta om honom på bästa sätt, men det finns inget stöd.

    Vi bråkar om pengar, för han tjänar mkt mer än mig och jag har i flera år kämpat för att hitta ett "fast" arbete. Har studerat på universitet och utbildat mig och efter det jobbat inom personal och ekonomi, på olika vikariat både privat och kommunalt. Har nu inget arbete att gå tillbaka till och det tas alla tillfällen att påpeka detta. Har alltid arbetat, Konsum, städat osv för att jobba medan jag sökt, men vilken jävla "looser" jag är som inte tjänar så mkt. Just nu är det fp och så småningom vb(förhoppningsvis) och jag gör väl det bästa jobbet av alla tar hand om E, tränar, sköter om, vårdar, håller alla kontakter till hab, sjukhuset, kurator, alla!!!Någon som känner igen sig? Vet inte om det är värt att fortsätta kämpa, kanske det vore bättre att bara flytta, men tyvärr blir det synd om E, han ser ju knappt pappa som det är...

    kram från lessen ep-morsa

  • anna2001

    lillis23: vet inte om det är till någon tröst men vår pojke var ungefär där din är om jag backar tillbaka ett halvår. Idag är han 18 månader och en helt annan kille, inga kramper på ett par månader och två veckor sedan senaste frånvaroattacken. Igår lärde han sig att äta själv, vem kunde tro att han skulle lära sig det?!? Han har också is.
    Allting hänger på att hitta rätt dos och det kommer ni också att få uppleva fast vägen dit är motig och lång.

    Det verkar som att du bär på all oro själv och att din sambo förtränger. På något vis måste du släppa lite ansvar, det kanske tvingar honom att ta vid? Visa vad du skrivit här, vet han att hur du tänker & mår?
    Jag känner igen mig i all den oro du beskriver och trots att min pojke mår så bra idag, smyger jag ändå in på nätterna och kollar att han lever. Det är svårt att släppa rädslan man har inombords.
    Hoppas att du får hjälp snart, du behöver vila så att du får tillbaka din energi. Då blir tankarna klarare och du kan ta beslut du inte ska ta när du mår dåligt.
    Stor bamsekram från mig.

  • Jontesfru
    lillis23 skrev 2009-07-04 19:09:07 följande:
    Hej!Mådde dåligt igår, men idag är det ta mej fan värre...ångesten sitter som en blytyngd över bröstet och gråten i halsen hela tiden. Elliot har haft anfall idag igen och idag är det ett år sen vattnet gick och han påbörjade sin tredagars resa ut...så sorgligt och vemodigt...det jobbigaste är att min s k sambo inte bryr sig ett skit!!!Han orkar inte höra mer och tycker att jag typ ska rycka upp sig, lätt att säga:(Han orkar inte "faca" faktum och all min oro får jag bära själv...så tungt. Vet inte hur det blir med oss, för jag känner mig så sviken av honom. Han jobbar jämt och har fortfarande inte varit själv med Elliot mer än max ett par timmar. Varje gång jag ska nåt blir det krångel och han beklagar sig. Sen fick jag höra att han sagt till en kompis på en fest han var på i helgen, att jag bara var hemma m.Elliot och det behövde väl inte han va, bara för att han var sjuk. Jag är hemma med honom och försöker sköta om honom på bästa sätt, men det finns inget stöd. Vi bråkar om pengar, för han tjänar mkt mer än mig och jag har i flera år kämpat för att hitta ett "fast" arbete. Har studerat på universitet och utbildat mig och efter det jobbat inom personal och ekonomi, på olika vikariat både privat och kommunalt. Har nu inget arbete att gå tillbaka till och det tas alla tillfällen att påpeka detta. Har alltid arbetat, Konsum, städat osv för att jobba medan jag sökt, men vilken jävla "looser" jag är som inte tjänar så mkt. Just nu är det fp och så småningom vb(förhoppningsvis) och jag gör väl det bästa jobbet av alla tar hand om E, tränar, sköter om, vårdar, håller alla kontakter till hab, sjukhuset, kurator, alla!!!Någon som känner igen sig? Vet inte om det är värt att fortsätta kämpa, kanske det vore bättre att bara flytta, men tyvärr blir det synd om E, han ser ju knappt pappa som det är...kram från lessen ep-morsa
    Ärligt talat hatar jag Axel födelsedagar. Ja jag älskar ju Axel o skulle inte byta honom mot någon annan, men just födelsedagen o veckan därefter är för mig bara ångest ont o ledsamhet. Så nu firade vi den 27 (istället för den 20) april. Helt enkelt för det var den 27:e som vi fick reda på att han skulle överleva och den dagen är ju mycket positivare. För mig handlar det om att överleva själv. Den 20 är ju förknippat med både det bästa o det sämsta som hänt mig. (hoppas ni förstår vad jag menar). Jag förstår dig precis! Jag har dock turen att ha en man som är förstående, vi "sörjer" o bearbetar på olika sätt men vi förstår varandra. Jonas har hela tiden tagit lika mycket med Axel, nja nästan, men vi var båda sjukskrivna i början o sen delade vi ju på föräldraledigheten rakt av. Jag var dock sjukskriven ett tag då han var fö-ledig men det var bra vi växte ihop oss som familj den perioden kändes det som och jag gjorde så gott jag kunde för att han skulle vara fö-ledig o jag bredvid. 

    Ni måste försöka prata er ihop så att ni kan få ett förhållande som bygger på ömsesidig respekt, som det är nu så låter det inte som han respekterar dig eller er son.
    Mamma till Anton 12år och Axel 2 år
  • 060810





    här har jag hittat en video som beskriver Minos ryck som han har! :)
    fast han har i båda armarna när han har dessa.
    "skönt" att se att det finns någon med liknande!

    Mopsan:
    Såg Luskens video igen och man gråter ju för han påminner en del om Mino bara att Mino inte gör de ljuden som Lusken gör.

  • Mopsan
    Rebecka81 skrev 2009-07-04 18:11:46 följande:
    Hej på er alla kämpar!Jag förstår att ni verkligen inte har det lätt :( Jag är inne och läser ofta men skriver inte så mycket, vet inte om jag kan "hjälpa" så mycket eftersom det är jag själv som har ep....Jag vet inte om det är en tröst för någon här inne, men jag vill bara berätta hur det varit för mig/mina föräldrar. Jag fick min ep när jag var 6 år och läkarna sa direkt till mamma och pappa att det var kört, jag skulle inte leva länge till... Men tji fick dom! Nu är jag 28 år och har två egna barn, har fortfarande min ep men lever ett gott liv ändå. Såklart är det motigt ibland och man känner att allt är ett jävla skit!Men jag vill bara skriva till alla er, livet kan bli bra ändå! Det är jäkla jobbigt att äta mediciner och få anfall, gå i skolan och inte känna att det är rättvist( hade jag inte ätit alla dessa mediciner skulle jag klara det mycket bättre osv) eller att man duger! Och jag lovar er att om ni finns hos era barn och stöttar dem och "förstår" hur de har det så kommer det bli bra!Hmm lite flummigt...jag hoppas ni förstår lite vad jag menar iaf?!Kramar till er alla!!!
    Hej rebecka. vet inte om du minns mig men vi mailade en del i början av året när jag var "färsk" ep mamma. Du var ett enormt stöd och gav mig nya infallsvinklar.

    Hur går det med dig numer? Många grand mal?
    stora kramar.
  • happy2

    Hur gör man om man skulle vara ensam hemma o får anfall,,? De är min stora skräck liksom,, de har int ehänt än tack gode gud för de,, men hur gör man,, Man är ju inte så förmögen i att ringa osv,, jag har ingen larmknapp att trycka på ju,,


    Sebastian, Kevin och Alexander
  • Mopsan
    Puff 2008 skrev 2009-07-04 18:11:04 följande:
    Grattis Lusken i efterskott och tack för tårtan Sorry, hade inte tillgång till mina FL lösen igår så jag kunde inte skriva. Hade inte så mmycket energi heller i ärlighetens namn. Har fått komma hem på helg och sönd-perm men har vår platd kvar och skall tillbaka på måndag. Myran har fått ett par intravenösa Iktorivil doser och vi får väl se om man sätter ett dropp på henne på måndag om det inte lugnar sig tillräckligt mycket elle rom det blir värre. Så himla skönt med knappen förresten. Verkligen guld värt.
    Va skönt att det funkar bra med knappen. Så det blev iktorivil ändå då... hmmm. Verkar det bli något lugnare o så då? Hur är planen med medicinering osv nu då?
    ska de fortsätta att traggla med absenoren? Stackars lill myran pussa henne ifrån mig o säg till henne att få ordning på detta nu så ska Lusken komma o hälsa på henne. *styrkekramar*
Svar på tråden Epilepsitråden 8