Varför inte vara ärlig (om barnlöshet)?

nu i efterhand kan jag hålla med dig, men under tiden som gick när det inte blev nåt barn så var det så fruktansvärt jobbigt att prata om det.

"alla" runtomkring blev gravida. av misstag, ville inte ha barnet, gjorde aborter, blev besviken över att det var tvillingar, näst intill misskötte barnen dom hade (ett par) beklagade sig över hur jobbigt allting var, talade om för mig och min dåvarande sambo att vi skulle vara glada som inte hade barn och att vi aldrig skulle göra misstaget att skaffa några, osv...

vår barnlöshet var något jag delade med några få utvalda vänner. (varav en av dom svek totalt och skvallrade ut allting) kunde knappt prata om det utan att börja gråta, så då var det enklare att låtsas som att vi inte ville ha barn än...

nu i efterhand har jag dock inga problem att prata om hur jobbigt det var då.