Tvillinggravida i augusti/september 2009, del 2

Nu har jag hittat den här tråden! Förstår inte att jag missat den tidigare. Jag startade till och med en ny tråd.

Vad mycket kul att läsa!

En kommentar från en kvinna som är gift med en annan kvinna appropå fördelning av föräldraledighet:

min fru ska vara hemma samtidigt som jag de första tre månaderna efter förlossningen. Resten delar vi lika på (vi delade 50/50 med vår dotter som är två år också - hon, som födde dottern, var hemma de första 5 1/2 månaderna, den tog jag över i drygt 5 månader och därefter hade vi semester tillsammans, det var hur bra som helst). Jag tycker överlag det verkar som att vi lesbiska är bättre på att dela föräldraledigheten lika. Så borde det ju inte vara egentligen bara för att man är två kvinnor.

Är också ute efter en hylla - ska kolla in den där Expedit, den låter bra. Vi har en Hensvik-bokhylla och en dito garderob, och garderoben är bra. Hyllan är fin, men inte så särskilt praktisk, det blir mest lite böcker och prydnadssaker i den. Nu har vi köpt två Hensvik-spjälsängar också. Man kan ta bort ena långsidan sen när de blir äldre så - vips! - har man en "vanlig" säng som de kan kliva i och ur. Det tyckte vi var jättebra!

promenadmästaren:
Tack!!
Du får så gärna fråga - sånt är ju inte så lätt att veta om man inte är inne i det själv.

Det råder en babyboom bland lesbiska par just nu, vilket inte är så konstigt, eftersom det bara är några år sen som lagen ändrades så att lesbiska får inseminera i Sverige. Det innebär att båda automatiskt blir juridiska föräldrar, vilket innebär att den mamma som inte fött barnet har samma status som en pappa (t.ex. vid en separation), alltså man är två juridiska föräldrar. Sen finns det ju andra sätt att skaffa barn. Jag och min fru har t.ex. inte inseminerat i Sverige, utan åkt till Danmark. Då måste den mamma som inte är biologisk göra en s.k. "närståendeadoption" av barnet/barnen, vilket är en process som tar några månader, men inte är alltför smärtsam (det gjorde jag med vår tvååriga dotter, som min fru födde). Vi valde att åka till Danmark av olika anledningar, t.ex. så är det ett begränsat antal försök i Sverige, det är lång kö, och det råder oklarheter kring om man får göra s.k. syskonförsök, d.v.s inseminera igen för att få ett syskon, i Danmark är donatorerna anonyma m.m. Men vi fick ju betala för det (ungefär 10 000 kr per försök inkl. resa och boende för oss som bor i Stockholm). Vi hade båda turen att blir gravida med en gång, men vissa gör många försök och kanske går vidare med IVF (som ju är väldigt dyrt).

När det gäller föräldraförsäkringen spelar det dock ingen roll om man hunnit närståendeadoptera eller ej, man får vara föräldraledig ändå (man får t.ex. ge av sin föräldraledighet till en morförälder om man vill).

Och det där med mamma då: vår dotter kallar oss båda för mamma. Man hör på tonfallet och förstår av sammanhanget vilken mamma hon menar (ibland vill hon dock bara ha en mamma, vilken som helst). Vi säger "mamma XX" och "mamma YY" (med våra respektive namn efter) men det vägrar hon säga, hon säger ändå bara mamma till båda. Det som var lite roligt var att hon även kallade mormor och morfar för mormor och mormor en tid, men nu skiljer hon faktiskt på dem och kan säga morfar. Hon är också väldigt okänslig för "hon" och "han" - i hennes värld är det ingen skillnad, utan det blir oftast "hon", eller så säger hon "han" till någon av kvinnligt kön. Det förstärks nog dock av att hon är tvåspråkig finska-svenska, för i finskan finns det bara ett könsneutralt pronomen, "hän".

Oj, vilken lång utläggning det blev...!

Är i vecka 33. TUL på tisdag (ska bli så spännande!)

Tack för alla välkomnanden!

Aijolina och Sesam: Underbart att era barn kommit ut och allt gått bra. Stort grattis!! Ni fick mig att börja gråta. Känner mig väldigt blödig just nu.

Space: Var ett tag sen i tråden, men här kommer ett svar... Jag tror inte det har förts någon statistik där man jämför fördelningen av uttaget av föräldraledighet mellan lesbiska och heteropar. Men det vore intressant att göra det! Min uppfattning bygger på egna, helt ovetenskapliga observationer av par i min närhet. Ska nog ändå ta och fråga RFSL om de har någon statistisk, det är ju väldigt intressant. Tycker också att man helt enkelt får se till att dela - det finns ju inga andra försäkringar man kan lämpa över på någon annan än just föräldraledighet. Och så lång föräldraledighet som vi har i Sverige så borde det ju inte vara något problem. Men jag hoppas och tror (kanske något optimistiskt?) att individuell föräldraförsäkring är verklighet om några år. Tänk vilka föregångare vi skulle bli då internationellt.

Det är fantastiskt spännande att läsa hur alla har det nu så nära förlossningen (eller under den och strax efter!). Roligt att så många skriver.

Miow: Jag blev utan problem sjukskriven fram till förlossningen (först 75 % från och med vecka 24 och sen 100 % från och med vecka 28). Och jag har kontorsjobb, men det kan vara nog så jobbigt att sitta vid ett skrivbord. Jag är dessutom egenföretagare (brukar de alltid vara mer skeptiska till). Herregud - vad bidrar vi inte med till samhället vi som får tvillingar, och det rör sig om en mycket kort period i livet då vi verkligen förtjänar att må så bra vi bara kan! Förstår mig inte på sådana där konstiga läkare - hur sjutton tänker de?

Nu ser jag med enorm spänning fram emot TUL imorgon eftermiddag.

En sak till förresten: läste också om att de har besöksförbud på Danderyd (och en fem sjukhus till) på grund av svininfluensan. Har också oroat mig för det eftersom även jag har en dotter på två år som jag ju vill träffa så fort jag bara kan efter förlossningen. Men det är samtidigt väldigt bra att de är så försiktiga - det gagnar nog alla i slutändan.

STORT GRATTIS, Bondfia och Tedrickaren!!

Bondfia: Könen var alltså en överraskning? Själv är jag alldeles för nyfiken av mig och jag kan inte hålla tyst inför andra heller. På TUL igår frågade jag ytterligare en gång om könen, och hon tittade efter. Nu såg även jag helt tydligt att det är två flickor. Man såg blygdläpparna - det var lite som att se en staty. Vi har en flicka sen tidigare, så vi blir verkligen bara flickor i familjen, med tanke på att vi dessutom är två mammor. Men det känns roligt.

Är väldigt glad över TUL igår, för ettan har huvudet nedåt, och ganska djupt också (det ömmar i fogen som går precis under vulva, men är inte så farligt ändå). Så jag kan nog föda vaginalt trots allt! Jag kände när bebisen vände sig, det var natten mellan onsdag och torsdag förra veckan och jag vaknade av det. Jag sover annars gott om nätterna (förutom lite besvär med ryggont och stelhet) och vaknar aldrig av att barnen rör sig. Men nu fick jag bekräftat att jag kände rätt.

14oktober: Har en vän vars son hade kolik och utslag, och han blev bättre direkt när hon slutade med mjölkprodukter + började med mjölkfri ersättning. Själv äter jag i princip inte mjölkprodukter alls (mår inte bra av dem), men skulle ha jättesvårt att avstå från sojaprodukter, särskilt som jag inte äter kött, så jag förstår att det kan vara tufft att avstå. Det är ju dessutom skummjölkspulver i nästan allt (kolla bara på innehållsdeklarationen på t.ex. chipspåsen, majonnästuben eller frukostflingorna) som de enbart tillsätter i allt möjligt för att bli av med mjölkbergen och fylla ut förädlade livsmedel med något billigt.

Har också varit orolig för svininfluensan, och fick till och med ta en kur med Tamiflu för några veckor sen då jag kände mig sjuk och hade umgåtts med en vän som är steward och reser mycket. Men varken han eller jag hade svininfluensan. Tyckte inte det kändes bra att ta Tamiflu, trots att husläkaren påstod att det var safe för gravida. Men det dröjde fyra dagar med provsvaret, så jag hade inte mycket val. Jag mådde illa och kräktes flera gånger av medicinen, vilket var jobbigt. En flashback av mina fyra första månader av graviditeten...usch. Det där att fråga personalen om något barn är snuvigt eller sjukt och sen hålla tvååriga dottern hemma låter som ett förslag jag ska överväga. Jag är ju sjukskriven. Sen kanske larmen är överdrivna, men man är ju extra orolig som gravid och för att de små bebisarna ska bli sjuka.

Jag tänkte fråga alla som ännu inte fött vad ni har för tankar och förväntningar inför förlossningen. Vissa har ju fött förut, men hur är det med er som, liksom jag, är förstföderskor? Jag känner mig inte ett dugg rädd, men börjar bli orolig för att jag borde vara lite rädd så att jag inte får en chock under förlossningen och blir rädd då istället. Jag har hört att de som har kraftig mensvärk upplever det som lättare. Det kan man ju hoppas. Jag har så hemsk mensvärk att jag måste ta receptbelagda värktabletter några dagar före mens, och tar jag inga får jag så ont att jag ligger på golvet och kvider första dagen och kan absolut inte jobba.

Först och främst: Stort grattis spacebeare!!

Tack för all input om förlossningen! Naturligtvis är det lika värdefullt att veta hur ni omföderskor upplever det - ni har ju verkligen erfarenhet! Alla har ju lite olika upplevelser av värksmärtan, men det verkar ju som att man har en liten aning i alla fall om man haft kraftig mensvärk som jag.

Apropå smärtlindring så har jag tänkt be om epidural, jag tycker det verkar vara det bästa. Jag skulle gärna ha smärtlindring i alla fall, alltså något mer än bara lustgas och akupunktur och sånt. Jag har provat TENS mot just mensvärk, men tyckte inte det hjälpte särskilt mycket, så det är nog inget för mig. Lustgas tror jag att jag kommer att gilla - jag gillar sånt man blir lite berusad av När min fru födde var de tvungna att sätta in syrgas till slut - hon vägrade släppa lustgasinhalatorn trots att jag försökte slita den ifrån henne! "Hon måste ju få lite syre också!", skrek barnmorskan. Vilken lustgasjunkie - det kan man verkligen skratta åt nu. Hon fick ändå epidural till slut, då hon hade svårt att slappna av och spände sig - och det gjorde susen, för snart kom vår dotter ut efter en utdragen förlossning som började med igångsättning.

Något jag absolut inte vill är att de ska klippa!! Är det något jag är rädd för så är det det. Sen ska jag be dem de ta ett särskilt grepp, peranalt skydd, som förhindrar att man spricker. Det är konstigt nog inte rutin överallt att man gör det.

Det där är intressant för mig, för jag är också en person som reagerar väldigt lite på "droger" och måste ha höga doser av allt för att det ska verka. När jag har huvudvärk måste jag t.ex. blanda Magnecyl koffein + Alvedon (d.v.s. acetysalicylsyra, koffein och paracetamol) för att det ska ha någon verkan. Det är egentligen en receptbelagd blandning och inget en läkare skulle rekommendera, men jag blir inte av med värken annars. Har haft en del huvudvärk under graviditeten, och då bara fått ta Alvedon, och det har bara hjälpt lite grann. Panodil är bara att glömma, det har ungefär lika stor verkan på mig som ett glas saft.

Det kanske vore en bra idé att skriva det här i förlossningsplanen, tänker jag nu?

Det är väl för att jag läst skräckhistorier om det. Sen har man kommit fram till i studier att naturliga "revor" läker snabbare än klipp. Men det här är ju en rädsla jag har som även har med annat än det rena förnuftet att göra. Skönt att höra att det gick bra efter ditt klipp!

...och GRATTIS Mamma till.. och Ninaneha!!

Träffade en tvillingmamma vars döttrar var 18 år idag. Hon gick ända till vecka 40 och bebisarna vägde över 4 kg styck! Men det gick bra, hon födde vaginalt till och med. Men hon hade riktigt svårt att andas på slutet.

Jag har ännu inte haft några märkbara sammandragningar/värkar, förutom av den typen att magen känns stel när jag ansträngt mig fysiskt eller är stressad, men sådana hade jag redan i vecka 20. Men man behöver visst inte ha det - man kan få åka in helt plötsligt ändå. Jag är iofs bara i vecka 34, så det kanske kommer senare.