Nä sushikatten, så tråkigt 
Bettan: jag förstår dig, och de där BF-datumen gör inte saken bättre. Jag tog inte reda på BF 3:e ggn jag var gravid just för att slippa det, och nu samma sak 4:e gången, jag väntade in i det sista med att räkna ut det.
Jag misstänkte att Leif skulle säga så, till oss sa han 2 normala cykler, han talade om en förhöjd mf-risk om man blev gravid för nära inpå. Jag tyckte att det var hemskt att vänta, inte alls skönt med ngn paus. Det blev ju inte bättre av att det sedan tog över ett år innan jag faktiskt blev gravid igen. Men egentligen tror jag att det är klokt, och kan man lyckas pausa lite är det ju bra, jättebra. Man är ju helt galen ändå när man plussar, har man dessutom precis haft ett mf så kan det säkert vara riktigt tungt (jag har ju själv haft rätt lång tid mellan mina graviditeter, så jag vet inte).
Jag önskar att det fanns ngt jag kunde säga för att få dig att må bättre, men det är ju en riktigt tung tid i våra liv detta, jag har ju skrivit detta förr, men det är ju verkligen en livskris och man bör behandla den tiden därefter. Är man dessutom ngt av ett kontrollfreak (som jag tror många i den här tråden är) så blir det nog ännu värre, känslan av hopplöshet, av att sakna kontroll och inför den enorma orättvisa detta är - ja det är inte lätt att bära det.
Men på ngt sätt så klarar vi detta, vi har ju inte så mkt val trots allt. Och det kommer att ordna sig för dig, Dr M är ju så positiv och försök ta åt dig av det! Jag tror på dig, jag har hängt så länge i denna tråd och i andra forum, och sett flera få mf trots behandlingar - som sedan har plussat och fått behålla de små, det kommer att gå bra för dig också!
Oj, nu blev detta långt, sorry!
), började med olika alternativa behandlingar - och när jag inte jobbade med avhandlingen läste allt jag kunde komma över om mf, avslappnat va! 
Nä, men kan du försöka släppa detta lite och verkligen ta hand om dig själv och pausa, så är det jättebra, det tror jag verkligen på!