Hur är era bonusbarn?

Funkar bättre nu när dom bara kommer och hälsar på emellanåt.
Det blev bara förmycket innan, två bortcurlade nästan vuxna som "krävde" uppassning och daltning man skulle liksom stå med ett leende på läpparna och fråga: Kan jag stå till tjänst med något?
Jag överlät det åt pappan och höll mig hemifrån så mycket jag kunde.
Jag har fått bita mig i tummen många gånger för att inte säga vad jag tycker och tänker, jag har inte velat göra mig ovän för jag är rädd att det inte skulle gå att reparera och då hade min man kommit ikläm och våra gemensamma barn som avgudar sina stora syskon.
Numera när man får mer distans till dem + att dom börjat inse att man ska bete sig som 20 och inte som 5 åringar så tycker jag att dom är ok och jag hoppas att vår relation kommer att bli ännu bättre med tiden.