AllieF skrev 2009-07-10 16:50:01 följande:
Har tänkt skriva i den här tråden ett bra tag nu, sett den poppa upp då och då, men jag har inte orkat psykiskt. Jag har tagit MJs bortgång väldigt hårt då han alltid funnits i mitt liv. Jag har älskat honom sen jag var ca 4 år gammal på 80-talet och alltid varit trogen. Har aldrig för en sekund tvivlat på hans oskuld när han blivit anklagad för div hemska saker. Det är en kärlek starkare än den romantiska typen, som familjekärlek nästan. Tror Michael hade ett sätt att få sina fans att känna sig som mer än bara fans. Som 50c, the game etc. sjöng i hyllningslåten: "We're all Jackson kids"Jag fick höra om bortgången tidigt på morgonen då min bror hade ringt till min mor och berättat. Hon berättade i sin tur för mig. I flera dagar var jag i chock, kom några tårar ibland, men kunde inte ta in det. Plötsligt på söndagsnatten efter han avlidit så började jag gråta som jag aldrig gråtit förut. Brukar väldigt sällan gråta öht. Det var svårt att andas, gjorde liksom ont i hjärtat. Sen dess har det varit äkta och jag har sörjt med många tårar och minnen. Under minnesceremonin upphörde inte tårarna länge kan jag säga. Det är bra att jag kan gråta ut, men jag vet inte hur jag ska hantera tomrummet. Snart kommer det vända; då kommer jag le åt det vi fått istället för att gråta över det vi inte kommer få. Vet inte hur ofta jag kommer skriva i tråden; hur mycket jag orkar. Han saknas mig något så djävulskt mycket. ♥ Vilket kön mitt barn än blir i februari så får h*n mellannamnet Jackson som hyllning. :)
Vet hur du känner!
dock så kom tårarna, ångesten, bröstsmärtorna och svårt att andas när min syster ringde mig vid midnatt.
Min farmor gick bort 2008 och jag kan ärligt säga att jag grät i 1 månad lite, var lite nedstämd. Men nu har jag gråtit mer än jag gråti mer än jag gjort totalt i hela mitt liv. kunde inte andsa, sova om nätterna och den där andningssvårigheten.
under cermonin satt jag och skrek, skakade, och kunde inte andas.
Jag kommer ha det tungt et bra tag till.....vet att vägen e lång..
Men under cermonin försvan det där rtycker över bröstet iaf. Men då hade jag iaf suttit och gråtit sen 16:30 då det började till när det slutade 21:30.
