Ingen semester med "bonus"barnet

Hitta en annan karl för bonusbarnet kommer aldrig att försvinna. Hitta en man utan barn då du inte verkar kunna anpassa dig!!

Jag har varit på semester med min sambo o hans barn en gång, jag säger bara ALDRIG mer så jag förstår att du lägger semestern när pojken inte är där.

man kan ju faktiskt dela lite på det. göra lite när man har barnet och sen tar man ut mestadels av sin semester när man inte har barnen. åh vad jag är glad att jag är sambo med den jag är sambo med. han älskar mina barn och har dom gärna hela sin semester. visst vill han göra saker med mig också men han tycker bara jag blir skum utan barn. jag har svårt att släppa allt då och bara njuta. jag njuter mer när barnen är runt mig....
försök ha lite egen tid med hans barn ska du se att det inte är så hemskt som du tror det är. men ta för guds skull några lediga dagar när barnet är där och visa att även du bor där.

Jag känner lite som dig ts, så jag förstår att du valt att ha semester när barnet inte är där. Men det jag inte förstår är hur du kan vara nöjd med situationen, eller missuppfattar jag dig?

Jag känner mer och mer att min mans barn sedan tidigare inte hör till min familj. Dels för att barnet bara är vh så det blir aldrig riktigt vardag och dels för att jag helt enkelt inte riktigt gillar de personlighetsdrag barnet kopierar av sin mamma (t.ex. spela martyr, ljuga andra rakt upp i ansiktet, svara med ful ton på vanliga frågor).

Men, jag vill inte ha det så. Jag lider verkligen jättemycket av att inte få det att fungera. Det barnet är ju syskon med mitt barn och är ju faktiskt min mans barn. Jag önskar av hela mitt hjärta att vi skulle vara en fungerade familj där alla skulle trivas. Naturligtvis skulle jag aldrig kunna älska barnet lika mycket som mitt eget, men iaf känna någon sorts kärlek. Som det är nu så är jag helt säker på att barnet känner på sig hur jag känner och det är hemskt att veta att ett barn i min familj (för det är ju faktiskt en familjemedlem) blir särbehandlat (känslomässigt alltså).

Vill du alltså ha det så som det är eller skulle du vilja ha det "bättre"? Bara lite nyfiken...

Det är nog ganska många som vet hur du känner för ditt styvbarn, med tanke på alla dina trådar i ämnet.
Jag tror att barnet kommer att vara superglad för att du inte är där. Jag har själv haft en styvmor som var ungefär som du verkar vara, och när hon inte var hemma så kunde man andas igen. Superskönt att få ha pappa för sig själv utan att hon kvävde oss alla med sina negativa energier och sura miner.

Jag tycker synd om både bonusbarnet och sambon, snacka om att bädda för framtida konflikter.
Om du nu inte älskar att höra barnet ropa på pappa stup i ett, varför säger du inte det till barnet då?
När jag och sambon flyttade ihop för 2 år sedan så var hans då 6 åring likadan, det var pappa, pappa, pappa hela tiden, till slut så ledsnade jag och talade om att pappa inte kan släppa allt på en gång bara för att h*n ropar på honom, pappa måste få bli klar med det han håller på med, jag erbjöd mig att hjälpa till istället och se.....det funkade det med.
Sen kom en period då det var bara mitt namn som det tjatades på och jag fick säga till igen att h*n måste kunna lära sig att göra något själv också, man MÅSTE inte ha hjälp med allt, men det var h*n ju inte van vid, men blev jätteglad när h*n kunde lägga ett pussel själv, eller leka med lego själv.
Jag har sagt till sambon det att han är ingen lekpappa i 18 år, han ska uppfostra sina barn till självständiga individer som kan ta egna beslut, nu är dom 8 och 12 och allt flyter på bra, det lutar kanske åt att det är mig dom ber om hjälp hos mest, men det beror nog på att jag är hemma mer med dom när pappa jobbar.
Jag älskar mina bonusar och känner en enorm tomhet över att vara utan dom i 3 hela veckor nu när biomamman ska ha dom på sin semester

Och TS, hur kan man kalla sin sambos barn för misstag???? Han har gjort två misstag, han träffade tydligen fel kvinna att göra barn med, sen träffade han ytterligare en kvinna som inte vill få hemmet att fungera som en familj....stackars man att göra misstag med kvinnorna.
Satsar man sitt inre i ett barn som skriker efter kärlek så får man otroligt mycket mer kärlek igen, tänk på det

Jag skulle fundera på vad det är för man jag är ihop med om "samtidig semester" är lika med "ansvar för barnet". Klarar han inte att ta hand om barnet när du är med?

Anonym (¤#¤#) skrev 2009-06-29 16:27:26 följande:

Du skriver att pappan till bonusen visste att du inte hade några barn när ni blev tillsammans, men jag tycker ju ärligt att man bör tänka lite tvärtom. DU visste väl att han hade barn när du blev tillsammans med honom?

Tråkig inställning, men samtidigt så får man ju göra som man vill. Det är inte ditt barn, men det är trist för eran relation (både din till pappan och din till bonusen) att du ska tänka som du gör.

Min sambo (som är "bonuspappa") har lagt sin semester precis som jag, och dottern kommer att vara hos oss halva semestern, sen utöver det är vi även boendeföräldrar och han hämtar och lämnar från dagis, tar hand om henne när jag jobbar eller ska någonstans och är världens bästa stöd. Synd att andra barn inte ska få ha lika bra vuxna förebilder i sina föräldrars partner.

Jag reagerar mer positivt på det du skriver än det TS skriver. Du skriver inte nedvärderande om dina bonusar och det som man reagerar på mest är kanske att TS skriver att bonusen inte tillhör hennes familj... det känns sorgligt. Blir man tillsammans med någon som har barn sedan tidigare så blir även barnen automatiskt en del av ens familj vare sig man vill det eller inte, sen får man själv ta beslutet hur man vill hantera det...

Hoppas du får en trevlig sommar nästa år!

Värst vad många vuxna det är i tråden som egentligen inte kommit förbi barnstadiet.

Jag är glad att pappa inte blev ihop med en kärring som dig TS. han valde en kvinna som faktiskt även brydde sig om hans tidigare barn. Vi fick växa upp som en hel familj även om det var en massa barn inblandade.

Hade styvmamma varit som TS hade hon snart fått veta vart skåpet står, Barn känner av ifall de är önskad eller inte. Och de kan snabbt se till att få bort den som inte tycker om dem.

Sambon har läst dom flesta inlägg i den här tråden och liknande och häpnar över hur många bonushäxor det egentligen finns, han är så lycklig över att jag inte ens är i närheten av hur TS är, här är vi en familj han, jag och våra 4 barn (2 vardera)

Tycker du gör helt rätt. Ni alla vinner på det. Även barnen som får ensamtid med sin pappa för de är ju hos er för att de vill umgås med honom och inte med dig. Nu får de tillfälle att rå om honom helt själva utan att du är med och du slipper irritera dig på barnen och passa upp på dom.

Kommer själv att göra likadant nästa år.

Inte SÅ stor om den ena partnerns barn är vuxna, mina är vuxna men vi tillbringar så mycket tid vi kan tillsammans allihop, dom små är glada och stolta över sina "storasyskon" och dom äldre över sina "småsyskon"

Anonym (varför?) skrev 2009-07-01 10:48:41 följande:

Det är skillnad på egna barn och bonusbarn. Sen kan man också tänka på barnens bästa. Hur många barn skulle inte vilja ha lite egentid med sin pappa och slippa ha med en sur bonusmamma hela tiden som egentligen inte vill umgås med dom?

Så om bonusmamman inte vill umgås med barnen på semestern är det väl bättre för alla inblandade att hon är ärlig och öppen med det så kan pappan och barnen ha kul själva.

Med en sån bonusmamma så borde pappan ta hänsyn till sina barn och omgående byta ut henne, barnen skulle helt klart må bättre av att ha bara sin pappa istället för en "sur" bonusmorsa som inte ens tycker om dom.
Alla kan inte älska alla, men är det verkligen för mycket begärt av er som väljer män med barn att anpassa er till det livet det medför?
Ni HAR valt en man med barn, barnen har förstahandsrätt att ha sin fars kärlek och det är fanimig en pappas förbannade skyldighet att se till att den fru/sambo han väljer accepterar hans barn och är villig att leva ett "familjeliv" MED hans barn och honom.
Hur kan man sitta och kalla sin mans/sambos barn för misstag? Barnet i sig var inget misstag, det var det tidigare förhållandet som blev ett misstag och var barnet aldrig planerat så är det ju fortfarande inte BARNET som är ett misstag utan omständigheterna.

Nu är jag inte bonusmamma utan endast biomamma men jag anser fortfarande att det är bättre att bonusmamman väljer att göra som ts om hon nu inte vill umgås med barnen på semestern. Mina barn skulle älska att få umgås ensamma med sin pappa på semestern. Jag ser inte problemet. Jag kan inte tvinga henne att tycka om våra barn och jag kan inte tvinga honom att göra slut med henne. Men om hon är så pass vuxen att hon väljer att avstå från att förstöra barnens semester med pappan så är jag bara tacksam om hon väljer att hålla sig undan och låta barnen och pappan få en härlig tid tillsammans.

Jag läser bara det som står och i förrgår 29/6 kl. 12.52 skriver TS
"Min sambos misstag skall aldrig ligga mig mer till last än nödvändigt och jag kommer heller inte anpåassa mig mer än nödvändigt.
Barnet hälsar på sin pappa varannan vecka i mitt hus, men ungefär där går gränsen för min "anpassning"
Min sambos barn är inte viktigt för mig, det är helt och hållet min sambos last att barnet finns."

Anonym (Förvånad) skrev 2009-06-29 08:59:58 följande:

Hjälper du till att hitta dom en bra kvinna då? Det är inte som så att det dryper av snygga singelkvinnor runt om i Sverige.

Har flummat igenom en del svar, men orkar inte läsa allt. Hur kan någon ta illa vid sig för att man väljer att spendera sin semester på det vis man vill? Det är mycket magstarkt att läsa alla hårda ord som kommer från mammor runt om...kanske kan bero på att tonen i TS lät aningens hård? Men annars tycker jag det är sorgliga människor som på allvar inte tycker att man ska få ha en egen semester. Det skulle nog vara bra i vanliga kärnfamiljer också, för den delen. Lite delade semestrar, egentid med bara mamma o egentid med bara pappa.

Jag tycker om mina bonusbarn, mycket. De har en stor plats i mitt liv, jag månar om dem på många vis och de tycker mycket om mig. Jag tycker att jag i allt vardagsliv ger dem ganska mycket av min tid, jag ser alltid till så att de har bra mat, mellanmål, matsäckar osv. Jag gör saker med dem, hjälper dem med läxor, jag hjälper dem att fortsätta vandra utefter sina intressen osv. Att sedan då även lägga all min semester tillsammans med dem och deras far...där går min gräns.

Aldrig att jag skulle lägga all min semester på att vara med dem. Var tar då MIN tid vägen? Nej, jag gör egna saker och pappan åker iväg med sina barn under ett par veckor. Det tror jag är bra för dem, att få vara tillsammans själva, utan mig. MEN naturligtvis tänker jag i det här fallet på mig också. Jag tycker det är enormt skönt att få vara bara själv och göra det JAG vill, att inte hela tiden fundera på vad DE vill göra för att få ett roligt sommarlov, vi har helt olika uppfattningar om vad som är semester. Att ränna runt på tivolin, sommarland, stora städer och annat är ingenting jag någonsin kan önska mig av en semester, så VARFÖR i hela fridens namn skulle jag göra mig själv ännu mer stressad och spänd under en tid som är till för återhämtning? Den som inte förstår det är låst i en position och kan inte tänka särskilt långt. Dem är det synd om.
Det är inte egoistiskt, det är bara vårdande av sitt själv.