Korkad sambo

förstår dig helt och hållet TS
är/har varit i din sits också och känner/känt precis som du.
har man inte det så kanske man inte kan förstå?

jag håller helt med niah och inlägg 195 (var det va?)

min man ändrar sig också men det har blivit bättre varannan vecka, all energi går åt till att vara bonus till lags så att vi andra får liksom ta det som blir över,,,,,tid och energi.
blir min man arg besviken på bonus så visar han det inte alls på samma sätt som när han blir arg på oss andra
han har dock börjat vaknat pga att bonus nu blivit större och hålls helt enkelt på att köra över sin pappa helt och hållet,
bonus gör helt enkelt det som andan faller honom på (om ni förstår vad jag menar?)
pappa sa nej då struntade han i att komma till oss överhuvudtaget pappa ringde sms men varken biomamma eller bonus svarade
när han kommer hit efter antal veckor så säger han hej och sen undrar han när man kan åka och köpa ditt och datt
ha begär och tidbegär hela tiden blir liksom aldrig nöjd känns det som

min man har sedan några veckor sagt till mig
nu börjar jag få upp ögonen nu förstår jag vad du menar

tack vare att vi gick och pratade med någon utomstående om detta för det är inte hållbart
någon skrev att vi andra har pappa när bonus är hos mamma, vilket skitsnack ursäkta mig '
ska vi andra backa och vara mindre värda pga att bonus bor här varannan vecka?
bonus får full fokus av mamma mamma veckor full fokus hos pappa pappaveckor
och sen kan jag säga att vårat gemensamma barn inte alls får full fokus varken av pappa eller mamma.
men det gör i och för sig inget för hon är sju år yngre och har redan lärt sig att leka själv och med andra
i stället för att sitta och invänta att saker ska ramla över henne så har hon lärt sig att ta tag i saker
hon verkar aldrig ha tråkigt går och småpysslar
hjälper till gör hon också städar lite i rummet och lägger kläder till tvätt osv
bonus hjälper inte till alls mkt städar knappt rummet själv nej han har inte tid för han ska ju leka med kompisar eller pappa ja sen är det ju dags att åka till mamma igen.

jag är inte avundsjuk på bonus nej aboslut inte men jag blir lite orolig över hur det ska bli med honom i framtiden
behöver just aldrig ha några krav
kan inte vara ensam och roa sig
umgås gärna med vuxna
rädd för att missa något
ska bestämma över en hel familj
kan inte ta ett nej
ska inte behöva stå ansvar över något
och sist men inte minst DET ÄR JU SÅ SYND OM BONUS BARN (tycker en del)
ja det kanske är synd om dem? som kommer att bli så självupptagna och inte få vara barn ordentligt  (obs drar inte alla över en kant)

jag har också hävdat att vi är två VUXNA i den här familjen och det är vi som ska prata ihop oss om något det är vi som bestämmer osv
barnen är barn

som tur är har min man vaknat och börjat fundera hur han har hållt på
lycka till TS

missuppfatta inte fokus på vårat gemensamma barn det jag menade är att hon har inget behov av att alltid vara omkring oss hon kan leka själv
för hon har lärt sig det när pappa är på jobbet och jag måste laga mat tvätta städa
det är inte så att vi bara går runt och struntar i henne absolut inte
vi struntar inte heller i bonus såklart
men ni som varit i den här situationen förstår vad jag menar fast jag har svårt att sätta ord på det.

att stå givakt och invänta order
att en liten ska få bestämma över en hel familj jämt
är ganska fel i mina ögon

kan nästan ha lite mer förståelse om det handlar om varannan helg
lite skillnad varannan vecka
att sedan göra skillnad på barnen och vara 100% givakt för sitt tidigare barn är enligt mig hur fel som helst
hur tror ni att barnen som är nr 2 och nr3 ja det kanske är fyra och fem också känner sig?
jag slog näven i bordet för jag såg att det blev uppdelat varannan vecka
jag och vårat gemensamma barn
min man och hans tidigare barn
min man hade också väldigt mkt mindre stubin när det gällde vårat gemensamma
det snurrade till det för mig och säkert även för våran gemensamma
är vårat gemensamma barn mkt mindre värd? för att barnet har mamma och pappa hos sig jämt? det har det ju egentligen inte för varannan vecka så är ju pappas fokus helt på den första barnet.
och vad lär det dessa barn som är nr 1 jo att de alltid i alla lägen går först och ska ha sitt ord sagt först
nej slappna av istället för jag tror även att ett bonusbarn vinner på det i längden
jag tror inte att dessa barn har det så bra att leva så här omkring föräldrar som går på tå
har syskon som alltid får stå bakom
ha konflikter bonusmamma mot biopappa
konflikterna skulle ju bort den dagen då mamma och pappa flyttade isär det var ju liksom anledningen till varför föräldrarna gick isär?

förstår ni vad jag menar

bort med mesigheten omkring detta ämne slappna av och respektera varandra

gäller alla

sen till er som säger att bonusmamma inte ska leka mamma och leka familj ni kommer aldrig vara kärnfamilj osv
skit i dessa ord värna istället och puscha bonusmammor till att krama ihop familjen till en enda stor familj där alla lyssnar på varandra och har lika värde.

står det att TS ringt till sin sambo?

det kan lika gärna vara sambon som ringt flertal gånger, jag tex har en sådan man som sms och ringer ett antal gånger per dag
utan att jag bett om det,
han kollar hur det har gått för mig att lämnat barnen skola/dagis
han ringer för att tala om för mig att han älskar mig
han kan skicka gulliga sms
har vi några problem med barnen eller biomamman ringer vi och diskuterar det så att vi slipper ha några barn öron med när vi pratar om det
ett yppligt tillfälle för TS sambo att fråga om badet utan att nga barnöron hör på, om det inte är så att barnen står intill sambon när han pratar i telefonen.

för mig är det inte konstigt att prata med varandra flera gånger om dagen
ibland sitter man trångt till eller tycker att det är tjatigt men då säger man ifrån.

håller fortfarande med dig TS. jätte gulligt att ta med dem på ett kvällsdopp och sen även fråga om du vill följa med "citat" då har man inte läst hela TS om man svarar på det viset,
för det var nämligen inte TS man som på ett gulligt sätt frågade TS om hon ville ta ett kvällsdopp.