Korkad sambo

Jag har inga som helst problem med att förstå ts. Jag är uppväxt med ett starkt föräldrapar som bestämde allt tillsammans. Ofta låg jag i sängen som barn och lyssnade på mammas och pappa röster i sovrummet när de planerade dagarna för oss barn. Vi ifrågasatte inte, utan hängde bara med. Vi litade på att föräldrarna visste vad som var bäst för oss. Vi ifrågasatte inte den mat vi fick, aktiviteter vi fick göra, semestrar vi fick åka på. Vi var barn! Lyckligt omedvetna och fullständigt trygga i att vi hade det bra. En situation där en av föräldrarna skulle få "följa med" den andra föräldern är för mig fullständigt obegriplig! Föräldrarna bestämmer, BARNEN följer med. Jag hade blivit vansinnig om min man bestämde något som helst som påverkade mig utan att fråga mig! Det gör man bara! Sen att de flesta barn idag uppfostras till att ta vuxnas beslut är bara ännu ett tecken på samhällets idioti. Barn ska vara barn och inte behöva ta beslut som tillhör de vuxna. Om min man hade frågat mig om inte vi kunde ta med ungarna och bada efter jobbet så hade jag antagligen sagt: "Superidé, postar du papprena till FK på vägen och handlar bananer så ska jag bara hämta kemtvätten och ringa några samtal. Jag kan packa badkläder och så hämtar ni mig hemma kl 1800. När vi kommer hem äter vi rester från igår." Detta presenteras för barnen. Som föräldrar är man inga room mates som kan göra vad som helst oberoende av varandra! Skärpning ni som tycker att barnen ska bestämma...de är varken kapabla eller mogna att göra det och ska framförallt inte behöva göra det. Barn kan och bör inte ha den överblick och planeringsförmåga som vuxna har.

Jag tror att ts har väldigt låg självkänsla, annars blir man inte svartsjuk på ett barn.

Kan inte bli tydligare än inlägg 248 , skrivet av TS: "Dagen kommer då "bonusen" slutar komma hem till oss och visst kommer det bli bättre, det håller jag med om"