Korkad sambo

jag har vänner som är bonusföräldrar och där finns det regler pappan har regler för barnen, samarbetet i mellan biomamman och bonusmamman är skaplig, bonusmamman är inkluderad och barnet accepterar ett NEJ
samtliga barn i familjen behandlas lika, ingen behöver kompensation pga varannan vecka. osv
i dessa bonusfamiljer så finns det bonusmammor som trivs, myser och ser inga som helst problem med det hela
man älskar barnen nästan som sina egna osv
ni förstår nog vad jag menar? skulle mina kompisar läsa en sådan här tråd så skulle de nog få spader de förstår inte alls hur man kan vara arg tjurig och ha konflikter pga ett barn,
barn är små och oskyldiga de har inte valt situationen osv
förstår helt deras resonemang och jag har själv egna barn och har jobbat på dagis
men jag vet också att det kan se helt annorlunda ut nämligen så som jag har det/haft det
jag gick in i det här för flertal år sedan var överlycklig hade träffat mannen med stort M han hade en fantastisk son och vi är/var så lyckliga
det gick jätte bra, vi samarbetade som en riktig familj
jag kallade mig inte för mamma utan jag var en bonusmamma som gärna hjälpte till när det behövdes, jag umgicks gärna med bonussonen och ja det fanns inte många problem
problem var det dock med biomamman men det behövde man ju inte bry sig om,,det handlade om inget barn att hämta på dagis till hot brev och sms och telefonsamtal så det var en hysterisk människa att ha med att göra
efter några år så fick jag nog av biomamman, efter en tvist och ett hotbrev riktat mot mig pga att vi var lyckliga pga att jag och barnet gick så bra tillsamans pga att jag fanns
med takt med att biomamman bara blev värre och barnet blev större plus att jag själv blev mamma så kände jag att jag inte orkade med dessa konflikter
bonusbarn= konflikter
var det inte mamman så var det barnet

min man ändra sig dock också under åren det blev som någon slags tävling i mellan mamman och pappan
barnet skulel absolut inte få några nej isitt liv
barnet hade aldrig fel
barnet barnet barnet barnet barnet barnet barnet

ja så såg det ut i mitt liv under en period och jag var på väg att flytta japps, men vad skulle jag göra det för? mitt liv är också värt mycket mina barns liv likaså
och min man och jag hade det helt underbart förutom konflikterna rörande runt bonusbarnet biomamman

så jag valde att inte flytta sedan har vi arbetat med det här tillsamans
han har äntligen förstått att han har inget att vara rädd för barnet kommer inte att dra pga att han får ett nej
biomamman är någon som man överhuvudtgaget inte behöver bry sig om
men jag förstår dig ts
barn är upp till öronen bortskämda och curlade och dessa barn är inte lätta att ha med att göra
dessa föräldrar är heller inte lätta att ha med att göra

har man aldrig levt ett sådant här liv så vet man inte ett dugg om vad det handlar om,,,,
sen kan man ju se det oskyldiga barnet i alla lägen
ska jag berätta en hemlis????
alla barn är inte direkt oskyldiga det finns barn som har lärt sig att manipulera och vara rent ut sagt jävliga
har just nu en fyra åring här hemma som är i trots ålder kräver väldigt mkt regler för tillfället och kräver väldigt mycket tålamod
skulle vi släppa allt och säga JA till allt så skulle vi gå bet
men vi säger nej och vi låter henne inte styra och ställa tack och lov.
där är min man och jag väldigt överens
så visst är det skillnad när barnet är BONUSBARN i många familjer
förlåt om det här blev långt men jag tycker att många skriver som inte har ett dugg vetskap hur det är att bo i bonusfamilj där allt inte är guld och röda rosor