Korkad sambo

TS jag både förstår dig och inte. Jag tror jag ser ditt problem men jag tycker du gör dig själv en otjänst genom att skälla på de som skäller på dig. Det gör bara att de förstår dig ännu mindre och kritiserar dig ännu mer varpå du skäller ännu mer och du ödslar än mer energi och allt bara blir fel.

Till det yttre så åker en snäll pappa iväg med 2 barn och badar och du bjuds med, men hur man har hamnat där kan vara både positivt och negativt. De flesta verkar se en snäll pappa som åker iväg och badar med sina 2 barn. Sådana pappor finns givetvis, men efter dina beskrivningar anar jag en pappa som går i sitt barns ledband och följer dess minsta nyck. Om inte barnet hade frågat om du ville med så känns det t.o.m som att pappan kunde ha låtit bli att fråga dig?

Jag håller med dig om att det är de vuxna som ska bestämma tillsammans och barnen ska få komma med önskemål - inte tvärtom. Jag blir tokig på curlingmentaliteten hos en del föräldrar som tror deras barn kommer till skada om inte de står i händelsernas centrum och får allt de önskar både när det gäller aktiviterer och prylar. Ett barn från ett tidigare förhållande kan, om inte föräldern sätter stopp för det, få som vana att "regera" i hemmet på ett för familjen som helhet ohälsosamt sätt. Vuxna och barn ska inte "tävla "om samma roller. I kärnfamiljer där mamma och pappa har lika hög status hos barnet blir det inte lika lätt så men däremot i styvfamiljer där rollerna inte är klara från början kan barn försöka ta roller de inte ska ha om inte föräldern är uppmärksam.

Jag känner igen din på ytan oskyldiga situation i när jag och sambon delade på oss på stormarknaden och när vi återsågs frågade jag vad han tyckte vi skulle köpa till middag och han svarade: " det har jag och barnen redan köpt. De ville ha korv och pommes frites". Visst praktiskt och bra att middagen redan var fixad, men jag undrar just hur de hade reagerat om jag varit snabbare och meddelat att det blir renskav till middag idag...Eller när sambon och barnen är ute och köper artiklar till hemmet utan mig och utan min vetskap. Visst praktiskt och bra att det införskaffas sängkläder åt alla, men jag undrar just hur de skulle ha känt sig om jag gick ut och köpte en ny sticksåg till sambon och gardiner till barnens rum och sedan förväntade mig nöjda uppsyner...Barnen är i övre tonåren och är mycket petiga med vad de har. Pappan är lika petig med vilken sticksåg han har som jag kan vara med gardiner.

Numer konsulterar han mig oftast innan han införskaffar saker till det gemensamma hemmet. Det är inte han och barnen som ska inreda hemma och jag städa har jag förklarat. Det tog länge innan han förstod skillnaden i att handla med barnen och köra över mig. Jag fick "översätta" situationerna för honom till relevanta och intressanta områden: när du och barnen kommer hem med en ny hushållsassistent som vi länge har pratat om att köpa är det detsamma som att jag går ut själv och köper nya fälgar till bilen som jag råkade få se och kom på att jag tyckte bättre om än de vi tittat på tillsammans.

Nu har jag fokuserat på shopping vilket inte är centralt i våra liv med det tjänar som exempel på hur fel det kan bli om man bestämmer över huvudet på den andre och barnens önskemål styr förälderns beslut och spelar ut styvföräldern.

Om du och sambon hade pratat flera gånger den dagen så kunde ni ha bestämt tillsammans att ni skulle ta med barnen och bada när du kom hem från jobbet. Om din sambo är hemma så kunde han ha packat med mat som ni kunde ha ätit tillsammans och han kunde ha fixat med annat som behövdes ha med både för den minsta och dig så ni kunde komma iväg snabbare och för dig på ett mer avspänt sätt än att stressad i uppfarten behöva tänka om och tänka till. Sedan hade ni behövt komma hem tidigare än kl 23. Det är alldeles för sent för en 16-månaders att vara uppe. Innan blöjan var bytt och barnet fått mat och nattats var väl klockan närmare midnatt skulle jag tro. Det låter som din sambo vill väl men är lite korttänkt i sin iver att serva sitt äldre barn. En 16-månaders har inget behov att vara på badutflykt till kl 23 i en gammal blöja.

Jag tycker det var dåligt av din sambo att inte tänka mer på den lille och jag förstår att du tar ut din frustration på hans barn sedan tidigare och ser honom som orsaken till era problem, men det är han inte. Barn tar så mycket utrymme de tillåts ta. Det är den "snälla" pappan som inte klarar av att vara vuxen pappan utan delar rollen med sin son när det ska vara du och pappan som ska vara de 2 vuxna i hemmet. Ett barn har ofta inte förstånd att se vad ett ännu mindre barn behöver. Han ser bara chansen att få bada när det är varmt och tycker han är hygglig som bjuder med dig på en trevlig utflykt. Han är inte ens medveten om att han inte ska ha rollen som familjeöverhuvud eftersom den kanske är den enda han vet och det är pappans jobb att omarbeta den rollen.

Jag känner igen TS - är jag nästan helt säker på - under ett annat nick och om det är samma person så har hon en förmåga att formulera sig i sin frustration mer drastiskt än hon kan leva upp till i verkligheten sas. När agressionsnivån sänkts har hon beskrivit saker mer nyanserat och hon verkar ha gjort massor för killen men gett upp. Han verkar bl.a. ha rejäla koncentrationsbesvär men föräldrarna blundar för att killen inte funkar normalt. Killens beteende nöter ner samtliga och det är väl inte så konstigt om pappan bara ger med sig och låter allt bero fast det är det absolut sämsta man kan göra. Men det är ju det man gör när man är trött. TS är väl så frustrerad att hon går i taket emellanåt och på sitt explosiva sätt ber om hjälp här och ja, resultatet ser du...

Jag håller fullständigt med dig. Barn kan komma med synpunkter och kan tillfrågas men det är de vuxna som planerar och bestämmer.

Anonym #195, ditt resonemang är friskt och sunt i mina ögon! Jag tror vi skulle ha många fler trygga barn om fler föräldrar hade den självklara mjuka auktoriteten du och din man verkar ha som klarar av den balansakt du beskriver.

Det finns alldeles för många flata föräldrar som tror de gör sina barn en tjänst genom att låta dem ta vuxna beslut. Jag vet t.o.m en mamma som frågade sin 7-åring om hon tyckte hon skulle skiljas! *suckar uppgivet*

Här har du faktiskt fel. När andan faller på anmäler jag friskt inlägg som strider mot FLs regler och nästan alla blir granskade, alltså inte nekade. Ser hur samma människor torskar gång på gång för att de inte kan hålla sig till sakfrågan utan det är vanligt att man istället sätter personen bakom utalandet i fokus. Sedan finns det förstås en massa andra olovliga kategorier. Ditt inlägg som jag citerar är anmälningsbart under kategorierna ifrågasättande av bortplockade inlägg, kritik av FL eller OT. Mitt svar eventuellt diskussion av bortplockade inlägg eller OT. Ibland kan styggare inlägg än de som plockats bort bli kvar för någon måste anmäla och vi medlemmar väljer själva vilka vi vill anmäla.

Man får ha vilken åsikt man vill bara man framför den på ett sätt som inte kränker andra människor. Det är en fin balansgång. Du får säga "jag tycker ditt resonemang är idiotiskt", men inte "du är en idiot." Jag tror du skulle få ut mycket mer av dina trådar om du satsade på att skriva vad du känner formulerat på ett icke-anmälningsbart sätt. Responserna skulle oftare vara mindre aggressiva och du skulle få mer stöd och hjälp. Vi är dock på styv/bonusföräldersidan och det råder ofta ett icke-tillåtande klimat som några ändå försöker hålla lite mer öppet, men man får ändå gå in här med skyddsutrustningen på sig om man har problem med de små liven och deras föräldrar;)

Det känns som att du och din sambo behöver sätta er ner och ta ett allvarligt snack - där ni båda får komma till tals om hur ni vill lägga upp ert familjeliv. Just nu verkar ni båda rätt trötta på att det haltar utan att ni har någon gemensam plan för hur det ska gå i en riktning ni båda vill. Ni har sas principdiskussionen varje gång principen exemplifieras i en praktisk situation. Det är som att uppfinna hjulet varje gång man ska ut och åka bil!

Skickar det här till din inbox ifall det plockas bort.