Pormoicheia skrev 2009-06-30 23:09:19 följande:
Ok, han missade blöjor och sånt, om han inte har fått in vanan att ta med allt som behövs så hjälp honom få in den.Anledningen att wow kom in i bilden var mest en jämförelse jag gjorde.Din sambon visar lite engagemang i sina barn (även om han uppenbarligen missat några saker) istället för att göra som många andra fl-medlemmars sambos och sitta framför wow och lämna både barn och hushåll åt sina troligtvis trötta och stressade sambos.Att du känner dig osynlig är inte bra och det är det väl isåfall inte heller att din sambo lägger så stor del av sin energi på sin förstfödda att du känner din undanknuffad. Men å andra sidan.Varför ska din sambo klappa dig på huvudet när du självmant drar dig undan?Det är iaf det intrycket jag får.Du får erbjudande att följa med men säger nej för att orden kommit ur fel mun.Du håller dig hemifrån och drar dig undan med ditt biologiska barn när bonusen är där (enligt inrtycket jag fått av andra trådars diskussioner).Om du inte visar intresse i att vara en "enhetlig familj", varför ska din sambo visa det intresset de veckor du själv drar dig undan?En maktkamp i att få den andra att ta initiativ slutar väldigt ofta illa.
Du är lite väl ödmjuk...
"inte fått in vanan"???
Han har varit pappaledig och barnet är 16 månader, det är inget nytt att barnet behöver blöjor, mat och sova i rimlig tid.
Men allt sådant försvinner bara för att de tandra barnet kommer hit.
Och det handlar inte att det kom ifrån fel mun utan det borde varit jag och sambon som kom överens först och sedan hade det bara varit kul ifall barnet "frågat", jag sätter det inom citationstecken eftersom det redan då hade varit en överenskommelse vuxna emellan.
Jag drog mig undan för att jag vill inte känna mig som en svans, förstår du hur jag menar?
Jag tycker inte att det är okej och jag förväntar mig respekt ifrån min sambo, precis som jag respekterar han och hans egenheter och laster i det stora hela.
Jag skulle aldrig låta min sambo bli en svans i mitt liv, varför skulle jag vilja bo med en svans?
Jag vill vara vuxen med honom och göra så vi båda känner oss delaktiga i familjen.
Jag i min och han i sin.
Om han säger att något känns fel så löser vi det gemensamt och jag lägger ingen värdering i utifrån mig hur han känner utan får först och främst utgå ifrån hans känslor och sedan försöka bena ut det successivt.
Jag tycker inte att jag har omänskliga krav.
Respekt och prio på vuxna, barn kommer på prio två för om inte de vuxna drar jämt mår inte heller barn bra.
Och ja, det gäller mitt egna barn också.