Korkad sambo

Ok, han missade blöjor och sånt, om han inte har fått in vanan att ta med allt som behövs så hjälp honom få in den.Anledningen att wow kom in i bilden var mest en jämförelse jag gjorde.Din sambon visar lite engagemang i sina barn (även om han uppenbarligen missat några saker) istället för att göra som många andra fl-medlemmars sambos och sitta framför wow och lämna både barn och hushåll åt sina troligtvis trötta och stressade sambos.Att du känner dig osynlig är inte bra och det är det väl isåfall inte heller att din sambo lägger så stor del av sin energi på sin förstfödda att du känner din undanknuffad. Men å andra sidan.Varför ska din sambo klappa dig på huvudet när du självmant drar dig undan?Det är iaf det intrycket jag får.Du får erbjudande att följa med men säger nej för att orden kommit ur fel mun.Du håller dig hemifrån och drar dig undan med ditt biologiska barn när bonusen är där (enligt inrtycket jag fått av andra trådars diskussioner).Om du inte visar intresse i att vara en "enhetlig familj", varför ska din sambo visa det intresset de veckor du själv drar dig undan?En maktkamp i att få den andra att ta initiativ slutar väldigt ofta illa.

jag förstår av ditt inlägg att du är arg, men jag kan inte riktigt relatera till det och det känns som om det är en massa andra saker som ligger till grund för det.känner du att det är jobbigt med bonusen så ÄR det ju såklart jobbigt, oavsett vad folk här skriver.man kan inte älska eller ens tycka om på befallning.men om du tänker efter -vad är egentligen alternativet?du måste (om ditt & sambons förhållande ska funka iaf) tolerera och respektera bonusen.vet sambon hur du känner? om du förklarar att du känner dig överkörd, vad säger han då?f.ö. anser jag det självklart att vuxna bestämmer och fattar beslut -men visst måste barnen få komma med förslag! menar du att ert barn aldrig kommer få föreslå ngt?

men du mår ju bevisligen inte bra av hur det är nu -kanske därför du uttrycker dig "hårt" här?FL är bra för att skriva av sig, men det hjälper ju bara tillfälligt. (om inte annat får du andra saker att irritera dig på här!)till syvende & sist är det du och sambon som måste reda ut det.

Ledsen... men jag tror faktiskt inte på den biten med att han inte byta bajsblöja o att ingen mat serverades ... bara för att han bara ville va med sitt eget barn...Sorry men de låter som ett desperat försök i att få folk att hålla med dej.Släpp bara in hans barn i ditt liv o försök göra de till de bästa...Du vinner ALDRIG om du kör med någon välja historia...

Snälla rara, "övrig släkt" innefattar ju övrig släkt pa båda sidorna i ett förhållande. Hur länge har du och sambon varit ett par? Hur gammalt är "erat" barn? Hur gammal är du?

TS jag både förstår dig och inte. Jag tror jag ser ditt problem men jag tycker du gör dig själv en otjänst genom att skälla på de som skäller på dig. Det gör bara att de förstår dig ännu mindre och kritiserar dig ännu mer varpå du skäller ännu mer och du ödslar än mer energi och allt bara blir fel.Till det yttre så åker en snäll pappa iväg med 2 barn och badar och du bjuds med, men hur man har hamnat där kan vara både positivt och negativt. De flesta verkar se en snäll pappa som åker iväg och badar med sina 2 barn. Sådana pappor finns givetvis, men efter dina beskrivningar anar jag en pappa som går i sitt barns ledband och följer dess minsta nyck. Om inte barnet hade frågat om du ville med så känns det t.o.m som att pappan kunde ha låtit bli att fråga dig? Jag håller med dig om att det är de vuxna som ska bestämma tillsammans och barnen ska få komma med önskemål - inte tvärtom. Jag blir tokig på curlingmentaliteten hos en del föräldrar som tror deras barn kommer till skada om inte de står i händelsernas centrum och får allt de önskar både när det gäller aktiviterer och prylar. Ett barn från ett tidigare förhållande kan, om inte föräldern sätter stopp för det, få som vana att "regera" i hemmet på ett för familjen som helhet ohälsosamt sätt. Vuxna och barn ska inte "tävla "om samma roller. I kärnfamiljer där mamma och pappa har lika hög status hos barnet blir det inte lika lätt så men däremot i styvfamiljer där rollerna inte är klara från början kan barn försöka ta roller de inte ska ha om inte föräldern är uppmärksam.Jag känner igen din på ytan oskyldiga situation i när jag och sambon delade på oss på stormarknaden och när vi återsågs frågade jag vad han tyckte vi skulle köpa till middag och han svarade: " det har jag och barnen redan köpt. De ville ha korv och pommes frites". Visst praktiskt och bra att middagen redan var fixad, men jag undrar just hur de hade reagerat om jag varit snabbare och meddelat att det blir renskav till middag idag...Eller när sambon och barnen är ute och köper artiklar till hemmet utan mig och utan min vetskap. Visst praktiskt och bra att det införskaffas sängkläder åt alla, men jag undrar just hur de skulle ha känt sig om jag gick ut och köpte en ny sticksåg till sambon och gardiner till barnens rum och sedan förväntade mig nöjda uppsyner...Barnen är i övre tonåren och är mycket petiga med vad de har. Pappan är lika petig med vilken sticksåg han har som jag kan vara med gardiner.Numer konsulterar han mig oftast innan han införskaffar saker till det gemensamma hemmet. Det är inte han och barnen som ska inreda hemma och jag städa har jag förklarat. Det tog länge innan han förstod skillnaden i att handla med barnen och köra över mig. Jag fick "översätta" situationerna för honom till relevanta och intressanta områden: när du och barnen kommer hem med en ny hushållsassistent som vi länge har pratat om att köpa är det detsamma som att jag går ut själv och köper nya fälgar till bilen som jag råkade få se och kom på att jag tyckte bättre om än de vi tittat på tillsammans.Nu har jag fokuserat på shopping vilket inte är centralt i våra liv med det tjänar som exempel på hur fel det kan bli om man bestämmer över huvudet på den andre och barnens önskemål styr förälderns beslut och spelar ut styvföräldern.Om du och sambon hade pratat flera gånger den dagen så kunde ni ha bestämt tillsammans att ni skulle ta med barnen och bada när du kom hem från jobbet. Om din sambo är hemma så kunde han ha packat med mat som ni kunde ha ätit tillsammans och han kunde ha fixat med annat som behövdes ha med både för den minsta och dig så ni kunde komma iväg snabbare och för dig på ett mer avspänt sätt än att stressad i uppfarten behöva tänka om och tänka till. Sedan hade ni behövt komma hem tidigare än kl 23. Det är alldeles för sent för en 16-månaders att vara uppe. Innan blöjan var bytt och barnet fått mat och nattats var väl klockan närmare midnatt skulle jag tro. Det låter som din sambo vill väl men är lite korttänkt i sin iver att serva sitt äldre barn. En 16-månaders har inget behov att vara på badutflykt till kl 23 i en gammal blöja.Jag tycker det var dåligt av din sambo att inte tänka mer på den lille och jag förstår att du tar ut din frustration på hans barn sedan tidigare och ser honom som orsaken till era problem, men det är han inte. Barn tar så mycket utrymme de tillåts ta. Det är den "snälla" pappan som inte klarar av att vara vuxen pappan utan delar rollen med sin son när det ska vara du och pappan som ska vara de 2 vuxna i hemmet. Ett barn har ofta inte förstånd att se vad ett ännu mindre barn behöver. Han ser bara chansen att få bada när det är varmt och tycker han är hygglig som bjuder med dig på en trevlig utflykt. Han är inte ens medveten om att han inte ska ha rollen som familjeöverhuvud eftersom den kanske är den enda han vet och det är pappans jobb att omarbeta den rollen.

Vad skulle du vilja ändra på för att det ska bli bättre? Att sambon frågar dig när han ska göra något? Att bonusbarnet bara kommer varannan helg?Att du kanske kan tillföra något som underlättar för er?Att sambon kanske kan tillföra något som underlättar för er?Har ni planerat nåt under semestern?

Först måste jag fråga om ts haft ett annat nick förut? Min första reaktion var att svara ganska ilsket, men sedan kände jag igen vissa saker i dina inlägg. Den "bonus"mamman missförstod jag oerhört mycket och bad om ursäkt för det. Om det är samma medlem tycker jag att det är jobbigt för dig att din situation inte blivit bättre.